Träden är inte döda, även om de ser så ut denna decemberdag. Visserligen är de utan löv. Deras svarta konturer avtecknar sig mot den disiga Viskadalen. De avvaktar en vinter, som kanske kommer. Kylan kan slå till med ett gnistrande klart högtryck. Eller lågtrycksvindar kan komma med yrande snö, som bäddar in landskapet i ett bedrägligt bomullstäcke.

Men träden är inte döda. Gå närmare, titta ordentligt på dem! Ser du? Du är alldeles översållade med knoppar. Varför det? Vad skall det tjäna till mitt i vintern?

Inte är de meningen att de skall spricka ut nu till jul. Men deras tid kommer. Allt skall ändra sig. En dag är vårsolen så stark att det är dags att visa vad som finns inne i knoppen.

Sådana tankar dyker upp när vi nu lagt ännu ett kyrkoår, ännu ett verksamhetsår i Istorps, Öxnevalla och Horreds församlingar bakom oss. Vad blev det av det?

Ett kyrkoår med det viktigaste i en kristen församling har vi haft. Vi har firat många gudstjänster med många gudstjänstdeltagare. Tjänsten inför Guds ansikte har upprätthållits. Det andliga resultatet av allt detta ser vi visserligen nu bara som små knoppar. Men den dagen kommer då vi skall få se vad det hela skulle tjäna till.

Förra kyrkoåret inleddes med härliga adventsgudstjänster, fyllda av hopp och framtidstro. Det behövs i vår tid när det är så ont om den varan bland nedskärningar, arbetslöshet, politiska skandaler, oärlighet och alla andra bekymmer som ligger och gnager. Osäkerheten i samhället tycks breda ut sig inför det nya årtusende som strax börjar. Vi behöver därför samlas för att gemensamt bygga upp och stärka vårt hopp. Det gör vi när vi sjunger Hosianna, välsignad vare han som kommer...

Andra söndagen i advent har blivit en av årets höjdpunkter i Öxnevalla. Då har man laddat upp till en sånggudstjänst, som brukar fylla kyrkan till bristningsgränsen. Den alltid så aktiva kyrkokören sjunger adventssånger och sedan brukar det vara luciatåg i församlingshemmet. Till detta kaffe, inte att förglömma.

Kaffet brukar vara uppskattat i alla församlingarna, men det är inte att ta miste på att Öxnevallaborna gläder sig särskilt mycket när de får dricka den ädla drycken i sitt älskade församlingshem. Men Istorp och Horred är inte dåliga de heller. Kyrkkaffen har på senare år blivit allt populärare. Kanske är det numera större behov av att komma samman på det sättet än det varit tidigare. I Horreds församlingshem är det numera kyrkkaffe så ofta som varannan söndag, de söndagar då det är tidig tjänst. Inför varje höst- och vårtermin gör Karin Hugerth upp en lista och fördelar söndagar på dem som åtagit sig att svara för något kyrkkaffe. På det sättet blir det inte så betungande, samtidigt som många kan hjälpa till.

På tal om tidig och sen tjänst, så är detta system med att växla tiden något som ingen är helt nöjd med. Det är en kompromiss. Idealet tycks vara, efter vad de flesta tycker, att alla kyrkorna (eller åtminstone den egna) hade gudstjänst klockan 10 varje söndag. Men det går bara inte. När präst och kantor skall vara på två ställen, så måste det jämkas. Det finnas faktiskt en och annan som tycker att det är bra med gudstjänst klockan 12, men de är inte många. Den tidiga gudstjänsten är nästan alltid bättre besökt än den sena.

De flesta tycks ändå anse att det är bättre med klockan 12 än att ha den sena tjänsten klockan 14, som det var för en del år sedan. På sommaren är det bättre med omväxlande klockan 9 och 11, även om det finns de som tycker att klockan 9 är alldeles för tidigt. Det är inte lätt att vara alla till lags. En förbättring är dock, att vi de senaste åren växlat regelbundet varannan vecka mellan tidigt och sent. Det är lättare att hålla reda på än det gamla systemet, som inte ens jag själv lyckades lära mig. Alla förslag till förbättringar mottages tacksamt.

På tal om kyrkkaffet, listor med sådana som vill hjälpa till kommer förmodligen att bli vanligare framöver. Bortsett från att kyrkan år 2000 skall skiljas från staten, kommer frivilliga insatser att behövas mer och mer. Den tiden är slut, när det tycktes finnas obegränsat med pengar att ösa av. Församlingens framtid beror av att den har engagerade medlemmar.

Den 14/12 kom Ekåspensionärerna till Klockaregården i Horred för att dricka adventskaffe. Detta har blivit en uppskattad tradition. Visserligen är det mycket trångt med alla rullstolar, rollatorer och lussekatter, men det skall i alla fall vara i den mysiga Klockaregården.

Jul firade vi även 1995. Var någonstans firar man den bättre än i våra kyrkor? Är det inte oslagbart att för en stund få koppla av från alla tomtar och skinkor för att i stället meditera över barnet i krubban? De allra senaste åren har vi, förutom den traditionella julottan, också haft familjegudstjänster i Horred och Istorp på juldagens eftermiddag. Det var vår diakonissa Lena som kom på detta självklara: Varför ha en lång rad julavslutningar flera veckor före jul när vi i stället kan ha julspel i själva kyrkan på den rätta dagen, d.v.s. juldagen? Så har det nu blivit, och det tycks vara uppskattat.

Horreds kyrka hade på lördagskvällen den 27/1 besök av den synnerligen välsjungande kören "Ad Dominum" från Göteborg.

På Kyndelsmässodagens gudstjänst avtackades Ingrid Edman för sina insatser i Istorps kyrkoråd.

Vid fastlagssöndagens gudstjänst i Öxnevalla installerades Bertil Johnsson som ny kyrkvärd i församlingen.

Bland olika aktiviteter för att samla in till Lutherhjälpens fasteaktion fanns som vanligt brödmarknaderna i Öxnevalla den 9/3, Istorp den 16/3 och Horred den 23/3. Den är en bra idé att några bakar bröd, andra köper det och så blir det bröd till nödställda ute i världen.

Det är numera svårt att hålla reda på var Maria Svensson från Elinegärde befinner sig. Dock besökte hon Horred den 18/3 och hade en församlingsafton om Taizé, det märkliga ekumeniska klostret i Frankrike, som blivit en samlingsplats för ungdomar från hela världen. Maria har skrivit en akademisk uppsats om Taizé. Hon visade film därifrån och kören sjöng Taizésånger med oss. Just nu finns Maria i Jerusalem (tror jag), där hon har ett stipendium för att studera vid universitet.

Vid en församlingsafton i Öxnevalla den 15/4 talade kyrkoherde Fredrik Sidenvall, Frillesås, om "Vem är Herre i kyrkan?". Vid en församlingsafton i Istorp den 18/4 visade komminister Lars Nordblom, Sibbarp, en gång i tiden boende i Istorps prästgård, bilder från kyrkoåret. Vid kyrkans eftermiddagsträffar i Horred 6/2, 2/5 och 12/11 höll Anders Brogren föredrag om "Betlehems stjärna", "Möte med de kristna i Bahrain" samt "När Istorps prästgård byggdes". Vid eftermiddagsträffen den 21/5 såg vi den nya filmen, som är gjord efter biskop Giertz bok "Stengrunden". Bilderna från Bahrain kunde man också beskåda vid församlingsaftnarna i Öxnevalla den 11/11 och Istorp den 14/11. Vid en församlingsafton i Horred den 26/9 talade Curt Westman från Norea Radio om "Med evangeliet till muslimvärlden".

Vid påskdagens högmässa i Istorps kyrka överlämnade syskonen Kullbo en silverskål, tillverkad i Halmstad 1699, som gått i arv i släkten. Deras önskan var att skålen skulle kunna användas vid nattvardsfirande. Så blev det också denna påskdag. Vid nattvarden återinförde jag en sed, som varit försvunnen sedan reformationen på 1500-talet. Jag använder nu denna silverskål för att tvätta fingrarna innan jag handskas med oblaterna. Facktermen för detta är det latinska ordet lavabo.

Vid samma gudstjänst fick Istorps kyrka ta emot en märklig gåva av systrarna Scherdén, nämligen ett exemplar av Gustav Vasas bibel, tryckt 1541. Denna bibel har gått i arv i släkten sedan 1700-talet. En broder Scherdén lär ha fått denna bibel vid ett arvskifte i stället för sin del i gården. Han tog med den när han emigrerade till Amerika. Därifrån återvände bibeln så småningom till Sverige och istorpsfödde kyrkoherden i Örby Iwan Scherdén. Därefter har den legat i bankfack, ända tills döttrarna nu tyckte det vara lämpligt att bibeln fick komma till deras fars hemkyrka. Kan det möjligen vara så, att denna bibel ursprungligen hört till Istorps kyrka, men avyttrats när man senare skaffade den s.k. Gustav II Adolfs bibel, som trycktes 1618. Istorps kyrkas inventarielista från 1667, som finns på Landsarkivet i Göteborg, upptar en Ny Bibel uthan Spänne. Kan det vara så, att det är kyrkans ursprungliga bibel från 1541 som nu kommit hem igen?

Vid högmässan i Horred den 2/6 hade vi besök av kören "Ärkegospel", en gemensam gospelkör för Uppsala stift, som leds av horredsflickan Nina Norrman, numera kantor i Gävle. Det var en väldig dynamik i sången, men Nina hade allt i sin hand.

Försommaren var regnig, men just den dagen vi skulle på utfärd tittade solen fram, vilket var mycket välkommet, eftersom resmålet var rhododendrondalen på Sofiero. Alla blomstervänner fick en upplevelse utöver det vanliga när vi förundrade vandrade runt i gamle kung Gustav VI Adolfs väldiga rhododendronsnår.

Under den sedan så vackra och varma sommaren var det som vanligt sommarcafé på onsdagskvällarna i Klockaregården i Horred. Undantag var den 24/7, då vi hade celebert besök. Då kom nämligen Göran Larsson till oss och talade i Horreds kyrka över ämnet "Hur kan Gud tillåta? Om lidandets problem i Gamla Testamentet och judendomen." Naturligtvis var kyrkan fullsatt. Man vill ju passa på att få lyssna till Göran när han för en gångs skull är på hemmaplan. Annars bor han numera i Californien, men har ofta kurser i Jerusalem. Många ville prata med honom efteråt i församlingshemmet, så för Görans del blev det inte tid till något kaffe. Goda nyheter: Han har lovat att komma tillbaka nästa sommar!

En nyhet denna sommar var att kyrkvärdarna fick leda helgmålsbönerna under flera veckor. Deras insats behövdes under sommarens prästbrist, men det var också en övning inför framtiden, då det säkert blir nödvändigt att lekmän får ta ansvar för en del gudstjänster.

Birgit Mattisson, som vikarierat som kantor i Horred och Istorp under flera år, fick en tjänst i Borås, vilket är närmare väg för henne, som bor i Sjömarken. Gunilla Sohlberg, som under Birgits vikariat fött tre barn och har många järn i elden, trappade ner och övergick till tjänsten i Öxnevalla. Ny kantor i Horred och Istorp från september blev Britta Strandroth med rötter i ändra änden av Västergötland, ute på Kålland. Förutom kantorsexamen har Britta också avlagt teologie kandidatexamen. Åke Bengtsson från Sätila, som vikarierat på Öxnevallatjänsten ett helt år, avtackades vid gudstjänsten den 15/9.

Brunnsbergskyrkans kör från Varberg sjöng vid gudstjänsten i Istorps kyrka den 6/10. Centerns kvinnoförbund var också på gudstjänst i Istorps kyrka vid sin kretsstämma den 10/10. På gudstjänst i Istorp var också diakonissorna i Marks och Bollebygds kontrakt den 18/10. Horreds kyrka har under året bl.a. besökts av grupper från Träslövs Röda kors den 9/7 och från Ljungby församling i Småland den 10/7, den senare under ledning av Birgit och Anders Gunnarsson, välkända av många från sina år här i pastoratet i början av 80-talet.

Kyrkoåret avslutades som vanligt med missionsauktion i Horreds församlingshem, i år den 29/11. Resultatet blev utomordentligt gott. 57 000 kronor kom in till missionsverksamhet i olika länder.

Så har vi då allt det där vanliga som alltid händer varje år, det där som inte gör så stort väsen av sig men som betyder mycket genom att hålla på år efter år. Jag tänker på alla barn- och ungdomsgrupper, sångövningar, sammanträden, husförhör, passionsandakter, alla små och stora sammankomster som äger rum i våra församlingshem, som verkligen är flitigt använda. Vi vill att församlingshemmen skall vara sådana att församlingsborna känner att det är deras församlingshem och att där man kan vara nästan som i hemma sitt eget. Och så har vi våra kyrkor, där vi kommer samman som Guds familj i Istorp, Öxnevalla och Horred, en familj inför sin himmelske Faders ansikte.