Var Charles Darwin, utvecklingslärans fader, verkligen ateist? - Det är en fråga som än idag engagerar många.

Egentligen är det ganska underligt att Darwin beskyllts för att vara ateist, eftersom han själv uttryckligt förnekade att han skulle vara det. Men vare sig man själv varit "för" eller "mot" utvecklingsläran, tycks de förutfattade meningarna ofta ha fått ersätta det som Darwin själv uttalat i frågan. Ibland tycks starka känslor av motvilja ha fått företräde framför förmågan att läsa innantill. Många gånger har man intagit sin ståndpunkt efter att bara ha hört vad andra sagt om Darwins lära. En sak är emellertid säker: Darwin engagerar fortfarande, fastän det gått 131 år sedan hans omvälvande bok "Om arternas uppkomst" publicerades.

Guds straff över darwinismen?

Ett exempel är en artikel, som för några år sedan stod att läsa i en kristlig tidning. Där ondgör sig författaren över att Sveriges TV "fortsätter med sina program om evolutionsläran, denna obevisade och obevisbara hypotes som alltmer överges vid världens stora lärdomscentra". Han ställer frågan om Gud inte reagerar inför denna villolära.

"Jo", fortsätter han, "Gud har också gett sitt misshag tillkänna beträffande Darwin och hans fruktansvärda villolära - evolutionen. I norra Australien, vid Timorhavet, ligger staden Darwin, uppkallad efter just Charles Darwin, utvecklingslärans stiftare och propagandist."

Därefter citerar han ett bibelord från profeten Nahum: "Herren är långmodig, men han är stor i kraft, och ingalunda låter han någon vara ostraffad. Herren går fram med storm och oväder."

Och det var just vad Herren gjorde vid julen 1974, enligt artikelförfattaren. "Som styrd av en osynlig hand vände cyklonen Tracy plötsligt åt sydost och fräste in över Darwins nordöstra stadsdelar. Husen pulvriserades till en oformlig massa av grus, flisor och bråte - ingenting annat än tomma skal återstod.- En stad på 50 000 invånare upphörde på ett ögonblick att finnas till. Proportionellt sett var denna ödeläggelse större än någon katastrof i modern tid som drabbat en stad. Skador för miljontals kronor åsamkades den stad som framstått som ett äreminne åt Darwin."

Har denne artikelförfattare rätt i sin tro att Gud på detta våldsamma sätt måste visa sin vrede över Darwin utvecklingslära? Var Charles Darwin verkligen en så fruktansvärd gudsförnekare att staden med hans namn måste utplånas?

Vad säger Darwin själv?

Vill man ha svar på frågan om Darwin var ateist, är det bäst att ta reda på vad han själv har att säga om saken. Låt oss då först se efter i den bok, som 1859 satte igång den ännu pågående debatten: "Om arternas uppkomst".

I bokens inledning fastslår Darwin, att han är helt övertygad om att arterna inte är oföränderliga, utan att de som tillhör samma släkte är direkta avkomlingar till någon annan och i allmänhet utdöd art. "Vidare är jag övertygad om att det naturliga urvalet har varit den viktigaste, men ingalunda enda drivkraften till dessa förändringar."

Darwin räknar alltså med att det finns andra drivkrafter än det naturliga urvalet. Vad kan det vara för drivkrafter?

En antydan ger Darwin i det kapitel som behandlar ögats uppkomst. Han erkänner att denna process inte är lätt att förklara med det naturliga urvalet. Han skriver: "Att föreställa sig att ögat med alla dess oefterhärmliga anordningar för att anpassa skärpan till olika avstånd, att släppa in olika mängder ljus och att korrigera för sfäriska och kromatiska aberrationer, skulle ha kunnat utformas genom ett naturligt urval verkar ju, det erkänner jag villigt, som något i allra högsta grad absurt."

Han gör sedan en jämförelse mellan ögat och kikaren. Detta optiska instrument har ju efter hand förbättrats genom människors insatser. Då kan man också dra slutsatsen att ögat förbättrats genom en liknande utveckling. "Men är inte en sådan slutsats direkt förmäten" frågar Darwin. "Har vi rätt att anta att skaparen arbetar med tankebanor i stil med människans?"

Man kan tänka sig att ögat under generationernas lopp har förbättrats genom ett naturligt urval. Men detta räcker inte. "Därutöver måste man också anta att det finns en kraft som ständigt och intensivt vakar över varenda liten slumpartad förändring, som kan leda till att det under olika omständigheter på något sätt och i någon mån ges en klarare bild", skriver Darwin och fortsätter: "Kan man då inte tänka sig att resultatet skulle kunna bli ett levande optiskt instrument, som är lika överlägset ett tekniskt instrument av glas och metall som skaparens verk är överlägset människans?"

Tydligen tänkte sig Darwin att utvecklingsprocessen övervakas och hålls på rätt kurs av Gud.Den gradvisa utvecklingen från lägre till högre varelser är Guds sätt att genomföra sitt verk. Att förneka denna utveckling är att förneka Guds verk. Darwin skriver på tal om de som tror att varje hästart blivit skapad för sig, att "en sådan uppfattning tycks mig innebära att man förkastar verkligheten för det overkliga, eller åtminstone för något okänt. Den får Guds verk att synas som ett hån och bedrägeri."

Darwin sörjde över sitt rykte

När man läser detta är det svårt att förstå hur Darwin kunnat få sitt ateistiska rykte. Varför har han blivit utsatt för en så enorm förtalskampanj? Kan det bero på att hans vedersakare inte har bekvämat sig med att ta reda på vad han egentligen har sagt?

Redan Darwin själv upplevde detta problem. I avslutningskapitlet i sin bok (i senare upplagor) besvärar han sig över att ha vantolkats "på senare tid". Han påminner om att han i inledningens avslutning, "på en högst iögonfallande plats", uttrycklingen hävdat att det naturliga urvalet inte är den enda drivkraften till förändringar. "Men detta har inte hjälpt", klagar han. "Stor är förvisso det ständiga vantolkandets makt; men vetenskapens historia visar att dess kraft dock lyckligtvis inte är förblivande."

"Jag kan inte se", fortsätter han, "något vettigt skäl till att de åsikter som framförts i denna bok skulle kunna stöta någon enda människas religiösa känslor." Han påminner om hur den store filosofen Leibnitz en gång angrep Newtons upptäckt av lagarna för tyngdkraften och berättar sedan, att "en berömd författare och gudsman " skrivit till honom och sagt att han "steg för steg lärt sig inse att detta att föreställa sig att Han skapade några få ursprungliga former, i stånd att själva utvecklas vidare till andra och nyttiga former, är en lika ädel uppfattning om Gudomen som att tro att Han behövde nya skapelseakter för att täcka de luckor som orsakades av Hans egna lagars verkningar".

Efter Darwins död gav en av sönerna ut faderns självbiografi jämte en del brev (The Autobiography of Charles Darwin and Selected Letters, edited by Francis Darwin, New York 1892). Där konstaterar Charles Darwin med stolthet att det utkommit en essay om utvecklingsläran på hebreiska, som visar att hela teorin finns innesluten i Gamla Testamentet.

I ett brev från 1879 skriver han: "Också i mina mest extrema svängningar har jag aldrig varit ateist i den meningen att jag skulle ha förnekat existensen av en Gud." En holländsk student får detta svar på sitt brev: "Jag måste säga, att omöjligheten att bilda sig en föreställning om detta storslagna och underbara universum, med oss själva som medvetna varelser, skulle ha uppstått av en slump, tycks för mig vara huvudargumentet för Guds existens."

Till en tysk student, som frågat om Gud och evolutionen, låter han sonen svara: "Han anser att evolutionsteorin är helt förenlig med tron på en Gud."

I ett resonemang, där Darwin granskar olika bevis för Guds existens, avslutar han sin genomgång på följande sätt: "En annan källa till övertygelsen om Guds existens, förbunden med förnuftet och inte med känslan, tycks mig äga större vikt. Den följer av den utomordentliga svårighet eller snarare omöjlighet att tänka sig, att detta storartade och underbara universum, inklusive människan med hennes förmåga att se långt tillbaka och långt in i framtiden, skulle vara resultatet av en blind slump eller nödvändighet. När jag tänker på det sättet, känner jag mig nödgad att ta i betraktande en Första Orsak, som har en intelligens som i viss mån är likartad med människans. Jag förtjänar därför att kallas 'teist'."

Var Darwin ateist?

Som ung hade Darwin haft en ortodox kristen tro. Från början tänkte han bli präst. Med åren började emellertid hans tro att avta. Han kom att tvivla på den bibliska uppenbarelsen. Hans största svårighet blev teodicéproblemet: hur kan en allsmäktig Gud tillåta så mycket lidande i världen? Hur kan Gud låta parasitstekeln livnära sig inne i fjärilslarvens levande kropp? Samtidigt avtog också hans förmåga att glädja sig åt det sköna i tillvaron. Hans estetiska sinne avtrubbades, enligt vad han själv uppger. Han ansåg sig inte kunna säga något med säkerhet om religiösa ting utan menade, att han för sin personliga del fick nöja sig med att vara agnostiker, d.v.s. en som inte anser sig veta.

Det har sagts att Darwin skulle ha avlagt en kristen bekännelse på dödsbädden. Hur det är med den saken är svårt att säga. Men så mycket är säkert: Någon ateist var inte Charles Darwin.

Tillbaka till hemsidan.