Undertecknad anhåller härmed om att få bli entledigad från uppdraget som ersättare i Åh Stiftsgårds styrelse. Jag har kontaktat Lennart Nilsson i valberedningen för att muntligen delge honom mitt beslut.

Grundorsaken är styrelsens ohederliga behandling av kaplanen Erling Ivarsson samt i förlängningen även av kantorn Lisa Lerman. Erling Ivarsson har man redan lyckats avskära från fortsatt tjänst på gården. När det gäller Lisa Lerman tycks det endast handla om en tidsfråga innan även hon utmanövrerats.

I profana sammanhang har jag innehaft flera styrelseuppdrag. Eftersom Åh betytt oerhört mycket för mig och min familj (Åh har varit vår gudstjänstgemenskap i flera år) blev jag mycket glad när Lennart Nilsson för några år sedan ringde och frågade om mitt intresse för att sitta med i Åh Stiftsgårds styrelse. Min besvikelse och bestörtning är desto större när jag här, i ett kristet sammanhang fått vara med om så mycket lögner, förtal och hårdhet. Aldrig tidigare har jag bevittnat en så förnedrande och kärlekslös behandling som Åh:s styrelses sätt att smutskasta Erling Ivarsson och driva bort honom från sitt arbete.

Den 25 juni 1998 blev vi kallade till ett extra styrelsemöte. Mötet hade uppenbarligen föregåtts av starka påtryckningar, dels från sådana krafter i stiftet som krävde en förändrad andlig inriktning på gården, dels från föreståndaren NN. Ordföranden samt vice ordföranden (=arbetsutskottet, nedan kallat AU) hade dessutom haft ett möte den 10 juni med Er1ing Ivarsson och NN. AU återgav sin version av detta möte samt en mängd negativa "uppgifter" om Erling Ivarsson.

Allt presenterades på ett så chockartat och dramatiskt sätt att de flesta blev tagna på sängen. Någon föreslog ändå att vi borde träffa N och Erling innan vi gick vidare. Detta avfärdades av AU med motiveringen "det räcker att vi träffat dem". AU och ytterligare någon ledamot som var förberedda hade uppenbarligen bestämt sig för att snabbt och närmast kuppartat trumfa igenom beslutet. Stämningen blev sådan att det blev svårt för oss övriga att ta initiativ.

Mötet utmynnade i att ordföranden sade att i protokollet skulle skrivas att "styrelsen ber Biskopen undersöka möjligheten att en vikarierande kaplan tillsätts till dess att problemen är lösta". Jämför detta med vad som sedan står i protokollet. Där har formuleringen "till dess att problemen är lösta" tagits bort!

Även själva beslutsproceduren var kuppartad. Normalt brukar ordföranden före klubbning fråga; "Kan vi besluta ....?" och ledamöterna får möjlighet att svara. Så skedde ej denna gång. I denna laddade situation skedde det olyckliga att även undertecknad kom att bli delaktig i beslutet, något som jag djupt beklagar. Desto mer klart tar jag nu med denna min avsägelse avstånd från Åh:s styrelses beslut den 25 juni1998.

På mötet meddelade AU att vi alla var belagda med tystnadsplikt. Inte ens i efterhand skulle Erling Ivarsson få reda på vad han var anklagad för! Då jag alltså själv deltog i beslutet, efter att ha lyssnat till föredragningen av AU, mådde jag mycket dåligt efteråt. Det var svårt att smälta allt ofördelaktigt som sagts om Erling Ivarsson och direkt plågsamt att den påtvingade tystnadsplikten hindrade mig att höra hans version om det sagda. Var han verkligen en så tvivelaktig person som AU påstod? Hade han gjort och sagt det som lades honom till last? Att träffa Erling utan att få tala om detta blev ohållbart.

Därför kontaktade jag flera jurister för att utröna mina rättigheter. De fann att om det fanns klara skäl att misstänka felaktigheter i uppgifterna hade jag rätt att gå vidare med saken. Detta möjliggjorde för mig att kontakta Erling Ivarsson och ställa raka frågor om det som sagts den 25 juni 1998. Det visade sig då att det mesta var förvrängningar och osanningar. Mycket var helt gripet ur luften och inget fick han alltså möjlighet att bemöta. Genom att jag sedan tog kontakt med andra personer som varit inblandade i påståendena klarnade bilden alltmer; de kunde på olika punkter påvisa felaktigheterna och lögnerna från AU.

I denna skrivelse går jag inte in i detalj i vad som sagts men jag är beredd att göra detta tillsammans med de personer som det gäller, om någon begär det.

Den 10 augusti 1998 kallades styrelsen till ännu ett extra sammanträde. Mötet hade föregåtts av en intensiv trafik av brev och telefonsamtal inom delar av styrelsen. Grupptrycket inom styrelsen var enormt. Ett mönster som sedan varit riktlinje för Åh:s styrelse hade nu utkristalliserats; inga som helst avvikande åsikter tolererades. Varje form av kritik mot styrelsebeslutet den 25 juni avfärdades med nonchalans och förakt, vare sig kritiken kom utifrån eller från mig. Själv hade jag bestämt mig för att lyssna på de övriga innan jag delgav min egen inställning. Samtliga som yttrade sig menade att beslutet varit riktigt. Då begärde jag ordet och sade: "Till skillnad från de flesta här anser jag att beslutet var felaktigt och fattat på orätta grunder. Jag anser att vi skall vara rakryggade och be Erling om ursäkt och att delar av styrelsen, ja kanske hela styrelsen bör avgå".

Reaktionen blev - ingen alls. Jag bemöttes som om jag inte existerade, som om ingen hört vad jag sagt, enligt den iskalla tystnadens utfrysningstaktik. Inte ens de nya i styrelsen reagerade. Det fanns ingen i styrelsen som var inställd på självkritik, på att kontrollera fakta eller revidera osanningar. Dessutom påstod en av de närvarande att två av de skrivelser som inkommit till styrelsen hade tagits tillbaka av skribenterna. Även detta påstående visade sig vara ren lögn, efter att jag kontrollerat saken med dem som författat skrivelserna.

Beträffande skrivelser har också ordföranden undanhållit information för styrelse genom att inte distribuera inkomna brev och skrivelser till oss förrän långt efter det att de ankommit. Samtliga sedermera distribuerade skrivelser har varit kritiska mot beslutet, varför det hade varit av största vikt att de förelagts styrelsen på det viktiga mötet den 10 augusti. Så skedde alltså inte.

Många, många människor är upprörda över vad styrelsen ställt till med, inte bara för att man har manipulerat bort Erling Ivarsson, utan också för att styrelsen äventyrar hela det andliga livet på Åh. Det har blivit en stark nedgång för Åh det senaste halvåret. Gudstjänstdeltagande, beläggning, ekonomi, allt rasar utför.

Tyvärr är detta som jag skriver inga överord, utan sanning. Jag kan bara hoppas att styrelsen skall komma till besinning och erkänna sina misstag. För min egen del är det nu omöjligt att fortsätta mitt uppdrag i Åh:s styrelse. Jag anhåller alltså om att bli entledigad.

Uddevalla dag som ovan

Roger Karlsson