Martyrkyrkans vänner r.f.              Veckorapport 9, februari-mars 2008


Kära vänner!

Denna vecka har vi en speciell Veckorapport då vi återger delar av en analys
om religionsfrihetstrender. Analysen har gjorts av Elizabeth Kendal som är
forskare och författare för Evangeliska världsalliansens
religionsfrihetskommission (World Evangelical Alliance Religious Liberty
Commission, WEA RLC). I sin analys kallad "Religionsfrihetstrender
2007-2008" fokuserar hon på två globala trender: 1. apostasi, apostafobi och
postmodernism samt 2. det nya kalla kriget. De flesta lokala trender,
spänningar, förtryck och aktuella konflikter är i själva verket uttryck för
eller symptom på dessa två globala trender. I vår Veckorapport fokuserar vi
denna gång på den första delen av Kendals analys som ger oss nya insikter
och böneämnen när det gäller bröder och systrar som har funnit frälsning i
Jesus Kristus och därför lämnat exempelvis islam eller hinduismen.


APOSTASI, APOSTAFOBI OCH POSTMODERNISM

Apostafobi kan definieras som en förtärande, välgrundad rädsla att förlora
anhängare, vilket närmast tar sig uttryck i nitiskt, kompromisslöst förtryck
och förnekande av fundamentala fri- och rättigheter - särskilt rätten att
konvertera - genom våld och samhällsomstörtande verksamhet.

Medan denna del som behandlar apostasi, apostafobi och postmodernism enbart
fokuserar på muslimska apostater (personer som avfallit från islam) och de
islamiska ledarnas apostafobi, gäller fenomenet apostafobi även exempelvis
Indiens hindutva-ledare (hinduistisk nationalism) som står bakom den
exempellösa, allvarliga och ökande förföljelsen av kristna i Indien. För
medan ledare med apostafobi hävdar att deras oro kommer sig av en ädel
omsorg om nationell säkerhet och religiös renhet, tradition och (ironiskt
nog) "frihet", är grunden till apostafobi egentligen politiska ambitioner
och frestelsen att uppnå maktpositioner genom religionen. Det är därför
apostafobi så gott som alltid kommer till uttryck endast bland ledare inom
sekter eller organisationer som inte skiljer åt religion och politik: islam,
hindutva och olika religiöst-nationalistiska krafter.

År 1989 krossade det kinesiska kommunistpartiet demokratiförespråkarnas
protester på Himmelska fridens torg. Brutaliteten i detta förtryck blev för
de kinesiska massorna ett chockerande uppvaknande ur apati och fick dem - i
synnerhet studenter, intellektuella och akademiker - att ompröva den
ateistiska kommunismen och partiets diktatur. En omfattande desillusionering
ledde till ett omfattande förkastande av partiets förtryck och en märkbar
helomvändning till kristendom inom den kinesiska eliten.

På samma sätt har globaliseringen och revolutionen inom informations- och
kommunikationsteknologin exponerat muslimer för realiteten: islamisk
terrorism (exempelvis 11 september-attacken), förtryck (särskilt av
kvinnor), barbarism (offentliga avrättningar), efterblivenhet (omfattande
fattigdom och analfabetism, ödeläggelse av skolor), propaganda och lögner
(som vapen i krig) och irrationell hysteri (som uttrycktes i
karikatyr-intifadan, februari 2006). Detta har skakat många muslimer ur
deras apati och drivit dem - särskilt studenter, intellektuella och
akademiker - till att utvärdera sin egen religion och omvärdera sin tro. På
samma sätt som i Kina leder omfattande desillusionering till apostasi
(avfall från religionen) och ett inte obetydligt omvändande till kristendom
inom den muslimska eliten.

Idag är uttåget från islam bara en liten rännil, men det beror på att
fördämningen som håller tillbaka massorna huvudsakligen är byggd av rädsla.
Ett fenomen under 2007 var det som kom i dagen och ut på världsscenen, inte
apostasin i sig (för detta har religionsfrihetsförespråkarna talat om i
flera år), utan apostaterna själva.

Apostaterna som modigt stiger fram ur skuggorna ut i ljuset för att driva
sin rätt till religionsfrihet slåss mot sin egen rädsla i hoppet om att
ifall deras egen rädsla kan övervinnas, innebär det en sten mindre i
fördämningen.


APOSTATER STÅR UPP

Allt oftare vänder sig flyktingar och immigranter från muslimska länder bort
från islam när de kommit till väst. Även vissa europeiska tidigare muslimer
tar mod till sig och kommer fram och talar för sina rättigheter, trots att
apostasi kan kosta dem dyrt.

I Nederländerna grundades en centralkommitté för tidigare muslimer den 11
september 2007. Gruppens grundare, Ehsan Jami (22), förklarade för media:
"Sharia-skolor säger att de dödar dem som lämnar islam. I väst blir
människor hotade, utslängda ur sin familj, misshandlade. I islam föds du
till muslim, du väljer inte själv att bli muslim. Vi vill ha en förändring
här, så att människor fritt kan välja vad de vill vara och vad de vill tro
på."
Våld och mordhot har tvingat Jami att gå under jorden. Mellan maj 2007, när
han meddelade om sina planer för kommittén, och augusti 2007 attackerades
Jami vid tre skilda tillfällen av muslimska fundamentalister.

Medan det i väst kan vara farligt och dyrt att kalla sig själv för
"ex-muslim" har det genom historien varit det samma som självmord i den
arabiska muslimvärlden. Trots detta blev Muhammed Hegazi den 2 augusti 2007
den första muslimfödda egyptiern som inlett en process mot Egyptens
inrikesministerium för sin grundläggande mänskliga rättighet att lämna islam
och följa den religion som han själv väljer (kristendom). Att denna "stora
apostasidebatt" skulle bryta ut helt öppet i arabvärlden, i islams
kärnområde, är helt enkelt otroligt.


APOSTAFOBI

Under sina för-islamiska dagar (före år 622) var Muhammed en uppriktig och
passionerad religionsreformator motiverad av en djup respekt för de lokala
judarna och kristna. Utan framgång försökte han få de polyteistiska araberna
att vända sig bort från deras avgudadyrkan och av judarna och de kristna
försökte han få erkännande som profet. Araberna avvisade och förföljde honom
och judarna och de kristna avvisade och vägrade erkänna honom. Men i motsats
till de profeter, i vilkas fotspår han påstod sig gå, vägrade Muhammed att
gå med på att bli avvisad. Hans svar var att göra eftergifter i sitt budskap
genom att ta in delar från den arabiska för-islamiska religionen (vilket
gjorde det lättare för araber att underkasta sig honom) och slå fast
dödsstraff för polyteism (ett hot som gjorde det ännu lättare!). Sedan
fastställde han dödsstraff även för hädelse och apostasi - för att försäkra
sig om att en avvisande hållning inte längre skulle vara ett alternativ.
Islam och dess ledare har skyddats genom dessa medel i 1400 år.

En andlig kamp om den muslimska världen har på allvar inletts. Då apostasin
går framåt kommer de apostafobiska islamistiska ledarna att intensifiera
förföljelserna för att befästa fruktan och på så sätt hindra strömmen att
flöda. Kampen kommer att kosta mycket och bli blodig, särskilt i
Mellanöstern där USA:s inflytande minskar och Iran snabbt håller på att bli
den nya stormakten.

Kyrkan måste helhjärtat och aktivt stöda dessa modiga apostater oberoende av
kostnaderna. Västvärlden har alldeles för länge vänt ryggen till islams
offer - apostater, kvinnor, förföljda minoriteter (speciellt dhimmis: judar
och kristna underkuvade av islam) - och i stället valt kortsiktiga politiska
och ekonomiska geo-strategiska mål till förfång för rättvisa och trygghet på
längre sikt.

Även inom kyrkan har islams offer, särskilt förföljda och underkuvade
kristna, ofta blivit avvisade, förrådda och övergivna av kristna som ägnat
sig åt en bekväm stressfri "feelgood-religion", liksom av dem som följer en
eftergiftspolitik eller eftersträvar vänskapliga förbindelser med islam till
vilket pris som helst.

Helt visst kommer det största hotet mot nationer och kyrkor och individer
som överger Guds barn inte endast från fientliga krafter, utan från den
lidande kyrkans Fader, Allsmäktig Gud själv. För i all deras nöd, lider
också han (Jes 63:9, Matt 25:45). Vi kan inte avvisa, förråda och överge den
lidande kyrkan och förvänta oss att Gud sympatiserar med vår dubbelhet.


POSTMODERNISM

Globaliseringen och revolutionen inom kommunikations- och
informationsteknologin har gjort det lättare än någonsin tidigare att sprida
nyheter, information och evangelium runt världen. Man kunde tro att det bara
är en tidsfråga innan ljuset övervinner mörkret och sanningen segrar!

Men, som tidigare konstaterats, är detta en andlig kamp och därför borde vi
inte bli överraskade av att märka att en andlig motattack har inletts.
Precis när en period av oåterkallelig, oemotståndlig öppenhet har kommit i
världen, böjer sig västvärlden, inklusive stora delar av kyrkan, inför
tidsandan: postmodernismen, som speciellt angriper sanningen. Medan världen
öppnar sig för sanningen, överger den postmoderna kyrkan sanningen eller
överger åtminstone sitt anspråk på den. Postmodernismen lamslår inte bara
utbredningen av evangeliet, utan när postmoderna kristna tror att sanningen
är relativ, är det mycket svårt för dem att stöda eller ens bry sig om
kristna som är beredda att lida och dö för den. Djävulen är en väldigt slug
fiende.

Källa: www.worldevangelicals.org

www.martyrkyrkansvanner.net