Quirinius – landshövdingen som aldrig blev landshövding

I min förra artikel kunde jag berätta hur man återfunnit kejsar Augustus borttappade skattskrivning i en tempelruin mitt inne i Turkiets huvudstad Ankara. Den som därefter påstår att Augustus aldrig förordnat om någon skattskrivning strax före Jesu födelse talar alltså mot historiska fakta.

Men någon kanske då invänder att Augustus skattskrivning bara omfattade romerska medborgare. Dessutom påstås ofta att Qurinius inte blev landshövding/ståthållare i Syrien, dit Judéen hörde, förrän år 6 efter vår tideräknings början och att det var först då han genomförde skattskrivningen. Men var fanns i så fall Quirinius när Jesus föddes? Vem var han egentligen?

Quirinius föddes år 45 f. Kr. i Lanuvium 3 mil sydost om Rom. I dag heter staden Lanuvio. Den ligger strax söder om Nemisjön i närheten av påvens sommarresidens Castel Gandolfo. En av dess trånga gatorna heter numera Via Sulpicio Quirino till minne av stadens store son.

Quirinius gjorde karriär inom hären. År 15 f. Kr. utnämnde Augustus honom till prokonsul över Kreta och Cyrene, där han i nuvarande Libyen framgångsrikt bekämpade ett folk som kallades garamanterna. Efter sitt fälttåg återvände han till Rom där han år 12 f. Kr. valdes till konsul. Året därpå fick han i uppgift bekämpa ett annat folk, homonaderna, i norra Syrien och Cilicien vid Medelhavets nordöstra hörn. Detta krig pågick åren 11–7 f. Kr. Quirinius förde då befäl över tredje, sjätte och tionde legionen, vardera omfattande cirka 5000 soldater, alltså sammanlagt 15000 man. I egenskap av militär befälhavare var han även ansvarig för den civila förvaltningen av Syrien och Judéen. Således skulle han även ansvara för att den folkräkning och skattskrivning som Augustus beslutat om år 8 f. Kr.

”Detta var den första skattskrivningen”, skriver evangelisten Lukas. Det var den första folkräkningen som genomfördes under Quirinius överhöghet i Syrien. (Han skulle komma att genomföra även en andra.) Men Qurinius viktigaste uppgift var att anföra kriget mot homonaderna. Därför hade han under sig en så kallad legat, ett kejserligt sändebud, som hette Gaius Sentius Saturninus. Denne tjänstgjorde åren 10–6 f. Kr. och blev därför den närmast ansvarige för skattskrivningen. Kyrkofadern Tertullianus (c:a 160-220) skriver: ”Dock är det konstaterat att en folkräkning just genomförts under Augustus i Judéen genom Sentius Saturninus.” Tertullianus uppger också att arkiven vid denna tid, omkring år 200 e. Kr., fortfarande fanns kvar i Rom: ”Slutligen är även Augustus folkräkning som finns bevarad i Roms arkiv ett pålitligt vittne om vår Herres födelse.”

Eftersom Syrien var ett område där kriget fortfarande pågick stod denna provins inte under civil förvaltning utan under militär. Det innebar att Quirinius inte bar titeln procurator, ett ord som brukar översättas med ”ståthållare” eller ”landshövding”. Inte heller står det något om i bibeln att han var procurator. I den grekiska grundtexten står i stället hägemoneuontos täs Syrias Kyräniou, d v s att Qurinius styrde över Syrien. Hieronymus, som omkring år 400 översatte bibeln till latin var uppmärksam på detta. Därför översatte han det grekiska uttrycket med praesidie Syriae Cyrino, d v s att Qurinius presiderade över Syrien.

Det var Luther som på 1500-talet inte var tillräckligt uppmärksam utan gjorde en fri översättning med ordet ”Landpfleger”. Detta övertogs sedan av den svenska översättningen och blev till ”landshövding” för att i nyare översättningar ersättas av ”ståthållare”.

Kejsarens skattskrivning och lokala skattskrivningar

Då kanske någon invänder att kejsar Augustus skattskrivning endast omfattade romerska medborgare. Men detta innebär inte att han inte skulle bry sig om att få skatt från de erövrade folken. Augustus gjorde av med mycket pengar. Inte minst gick det åt stora belopp för hans byggnadsprojekt. Det sägs om Augustus att han ärvde en stad i tegel och efterlämnade en stad i marmor. Dessutom hade han stora kostnader för att hålla stående trupper i alla provinser.

Man vet också att kung Herodes i Judéen lät beskatta sitt folk. Vid ett tillfälle överlämnade Herodes från sina skatteinkomster tio miljoner drachmer till Augustus och fem miljoner drachmer till dennes dotter Julia.

Den tyske forskaren Philipp Filtzinger, som var expert på förhållandena i de romerska provinserna, upplyser om att varje romersk provins hade sina egna fastställda intervaller för census, d v s folkräkning med skattskrivning, för de invånare som inte var romerska medborgare. I Syrien med Judéen var det fjorton år mellan dem. År 8 f. Kr. var emellertid ett unikt år eftersom den av kejsaren förordnade skattskrivningen och provinsens egen skattskrivning då råkade sammanfalla. Ur allmänhetens synpunkt torde de båda skattskrivningarna ha uppfattas som enda. Vad som åstadkommit förvirring är att Lukas tycks syfta på båda skattskrivningarna när han samtidigt talar om Augustus och Quirinius.

Men var det inte kung Herodes som i stället för Quirinius borde ha genomfört skattskrivningen i Judéen dit Betlehem hörde? Jo, så borde det ha varit. Men under slutet av sitt liv visade Herodes allt fler tecken på vansinne, något som ledde till psykiskt sammanbrott år 9-8 f. Kr. Därför hade Augustus förklarat att Herodes inte längre var kejsarens vän. Han kom att ignorera Herodes. Denne skickade då ett sändebud till Rom men kejsarens tålamod med Herodes var definitivt slut. Sändebudet fick inte ens företräde för kejsaren. Därför fick Qurinius genomföra såväl rikscensus som provinsialcensus år 8 f. Kr.

Från Syrien och åter

Qurinius blev inte kvar i Syrien. Hans karriär fortsatte uppåt. Augustus gav honom ett verkligt förtroendeuppdrag, nämligen att som rector ansvara för fostran av den tilltänkte tronarvingen, som var Augustus dotterson Gaius Caesar. Denne fick från år 1 f. Kr. som ett led i sin utbildning följa med Qurinius på en resa till de östligaste provinserna. Vid en krigsexpedition i Armenien blev dock ynglingen sårad och avled år 3 e. Kr. under återresan till Rom.

Qurinius utnämndes därefter till legat i Syrien som han då alltså återvände till. I denna oroliga provins fick han nu ytterligare en legion till sitt förfogande, nämligen den tolfte. Nu förde han alltså befäl över 20000 soldater. Underställd prokurator för Judéen blev en man vid namn Coponius.

En skattskrivning ägde rum också under denna Quirinius andra period i Syrien. Den genomfördes år 6 e.Kr., fjorton år efter den förra enligt det fastställda intervallet. Denna andra skattskrivning är omnämnd i Apostlagärningarna 5:37 och hos den judiske historieskrivaren Josefus.

De som påstår att Quirinius blev ståthållare över Syrien först år 6 e. Kr. tycks inte veta att han redan tjänstgjort där en gång tidigare. Dessutom var han aldrig procurator, d v s ståthållare/landshövding utan legat, d v s kejsarens sändebud. Det är i och för sig riktigt att han år 6 e. Kr. hade ansvar för en skattskrivning, men denna var i själva verket hans andra skattskrivning. Den första hade han genomfört rum fjorton år tidigare, år 8 f. Kr, då han också var Syriens styresman.

I staden Tivoli 3 mil öster om Rom fann man 1794 en inskription som nu finns i Lateranmuseet i Rom. Den har följande text: ”För andra gången legat för kejsar Augustus i Syrien.” Tyvärr saknas orden omedelbart före men forskare, som t. ex. Mommsen, anser att denna inskription måste syfta på Quirinius, som vid två olika tillfällen var kejsarens styresman i provinsen Syrien.

Quirinius återvände till Rom år 12 e. Kr., avled där år 21 och begravdes under stora hedersbetygelser. I ruinerna efter Syriens provinshuvudstad Antiokia gjorde Princetonuniversitetets utgrävningar där på 1930-talet. Där fann man då resterna av ett monument som rests för att hylla Quirinius, han som styrde två gånger över Syrien men som aldrig bar titeln landshövding.

Anders Brogren