Jul i januari

av Anders Brogren

Det påstås ibland att de ortodoxa kyrkorna tillämpar en mer ursprunglig tradition och firar jul vid Epifania den 6 januari. Hur förhåller det sig med den saken? Här är ett försök att bringa reda i den komplicerade verkligheten.

Seden att fira Epifania den 6 januari uppstod i Orienten. Till att börja med firade man då Jesu dop. Efter hand kom man dessutom att vid samma tillfälle fira Jesu födelse. I Rom, där det inte fanns någon epifaniafest, började man i stället att fira Jesu födelse den 25 december. Under 300-talet konkurrerade de båda festerna med varandra. Det romerska firandet spred sig emellertid österut, först till Konstantinopel, senare under 400-talet även till patriarkaten i Jerusalem, Antiokia och Alexandria men inte till den armeniska kyrkan. Samtidigt började man fira Epifania även i väst men ändrade då firningsämnet till de vise männens tillbedjan.

Större delen av kristenheten firar Kristi födelse den 25 december. Men när den romerska kyrkan 1582 införde den gregorianska kalendern kom man i otakt med många andra länder och kyrkor. Inom några decennier hade den nya kalendern visserligen införts i större delen av södra och västra Europa, men i t.ex. Storbritannien infördes den först 1752 och i Sverige 1753. Med den gamla kalenderns eftersläpning innebar det att man i Sverige under början av 1700-talet firade Juldagen när det enligt gregoriansk kalender var den 5 januari.

I östra Europa och Orienten behölls den gamla kalendern längre fram i tiden. Efterhand införde dock även dessa länder den nya gregorianska kalendern i det civila, medan kyrkorna behöll den gamla, något som naturligtvis medförde praktiska problem. Den ekumeniske patriarken i Konstantinopel kallade därför 1923 samman de flesta ortodoxa kyrkorna för att diskutera frågan. I mars 1924 införde Konstantinopelpatriarkatet den nya kalendern och den kom då även att antas av patriarkaten i Alexandria och Antiokia samt av de ortodoxa kyrkorna i Grekland, Cypern, Rumänien och Polen. Också den ortodoxa kyrkan i Finland, som 1923 övergick från Moskva till Konstantinopel, kom därmed att införa den nya kalendern. Däremot fortsatte patriarkatet i Jerusalem samt de stora kyrkorna i Ryssland, Serbien och Bulgarien liksom de flesta klostren på Athos att följa den gamla kalendern. 1968 gick dock den bulgariska kyrkan och 2023 Ortodoxa kyrkan i Ukraina över till den nya kalendern.

Vad gäller orientaliska kyrkor har den koptiska kyrkan liksom den etiopiska behållit den gamla julianska kalendern. Sedan 1955 firar emellertid den syrisk-ortodoxa kyrkan jul och Epifania enligt den gregorianska kalendern (för påsken gäller fortfarande den julianska kalendern), utom i Det heliga landet. Den armeniska kyrkan införde den gregorianska kalendern 1924 men har, som sagt, aldrig infört något särskilt julfirande utan firar i stället Kristi födelse vid Epifania. Dock behöll vissa delar av kyrkan utanför Armenien, bl.a. patriarkatet i Jerusalem, den gamla kalendern på sådana platser där man inte ville avvika från den ortodoxa omgivningen.

Det är en vida spridd (miss)uppfattning att de ortodoxa kyrkorna firar Juldagen den 6 januari. Förmodligen beror detta missförstånd på att Juldagen enligt den gamla kalendern under perioden 1801–1900 verkligen råkade infalla den 6 januari. Missförståndet infördes då i olika handböcker och fortplantades in i nästa århundrade fastän förskjutningen från och med 1901 ökade med ett dygn till den 7 januari. Eftersom år 2000 var skottår blev det ingen ytterligare förskjutning under 2000-talet, men från och med 2101 kommer den julianska kalenderns jul att infalla först den 8 januari.

Det finns alltså fyra olika tillfällen då kristna kyrkor firar Kristi födelse. Den 25 december är det julfirande i de västerländska kyrkorna jämte de ortodoxa kyrkorna i bl.a. Grekland, Rumänien, Bulgarien och Finland samt i merparten av de syrisk-ortodoxa. Den 6 januari firar de flesta armenierna i samband med Epifania. Den 7 januari är det dags för de rysk-ortodoxa, serberna, syrianerna i Det heliga landet, kopterna samt etiopierna. Och slutligen den 19 januari infaller Epifania i det armeniska Jerusalemspatriarkatet.

I och vid Födelsekyrkan i Betlehem kan man därför fira jul tre gånger. Efter en stor procession på Krubbtorget den 24 december firar den latinske patriarken midnattsmässa i franciskanernas S:ta Katarinakyrka varefter man fortsätter ner till födelsegrottan under Födelsekyrkans altare.

Den 6 januari är det åter julafton i Betlehem. På förmiddagen anländer först den syrisk-ortodoxe ärkebiskopen, sedan den koptiske ärkebiskopen och slutligen den grekisk-ortodoxe patriarken till Krubbtorget. Under eftermiddagen håller de olika kyrkorna vesper i Födelsekyrkan. Under tiden anländer den etiopiske ärkebiskopen med sin munkar till den etiopiska Jesuskyrkan. Under kvällen firar syrianerna och kopterna var sin liturgi i Födelsekyrkan. Vid midnatt vidtar den grekisk-ortodoxa liturgin medan etiopierna firar i sin egen kyrka.

Så följer det tredje firandet. Den 18 januari är det julafton, egentligen trettondagsafton, för de armenier som står under patriarken av Jerusalem. På förmiddagen anländer den armeniske patriarken till Krubbtorget varefter det blir vesper i Födelsekyrkan vid Heliga tre konungars altare i Födelsekyrkans norra sidokor, som förvaltas av armenierna. Under kvällen och natten till den 19 januari firas sedan en gudstjänst i Födelsekyrkan varpå följer mässa i födelsegrottan.