Julevangeliets skattskrivning – myt eller historia?

av Anders Brogren

När Lukas berättar om Jesu födelse nämner han en skattskrivning som kejsar Augustus beordrade. Det är just den uppgiften som under lång tid fått forskare att hävda att julevangeliet inte kan vara historiskt. I nästan tvåhundra år har man sagt att ”en sådan skattskrivning ägde aldrig rum” eller att ”Quirinius var inte ståthållare då”. Men stämmer det?

Den här artikeln visar hur modern historisk och arkeologisk forskning faktiskt ger goda skäl att se Lukas som en kunnig och pålitlig berättare.

Varifrån kom kritiken?

Den som först ifrågasatte julevangeliet var 1800-talsteologen David Friedrich Strauss. Han menade att många berättelser i evangelierna var ”myter” – uttryck för religiösa idéer snarare än historiska händelser. Hans slutsats blev att:

  • Augustus aldrig beordrat någon rikstäckande skattskrivning,
  • Herodes rike inte kunde beskattas av romarna,
  • Quirinius inte hade någon befattning i Syrien vid tiden för Jesu födelse,
  • Josef inte behövde resa till Betlehem,
  • och Maria inte borde ha varit med.

Den här teorin blev mycket inflytelserik och har återkommit i många bibelkommentarer.

När ny kunskap dök upp förändrades bilden

På Strauss tid kände man inte till kejsar Augustus egen självbiografi, Res Gestae Divi Augusti. Den publicerades först 1845, ett decennium efter Strauss bok, och blev en forskningsmässig ögonöppnare.

I denna text skriver Augustus själv att han genomförde tre stora folkräkningar i hela riket. Den andra av dem skedde år 8 f.Kr., alltså precis vid tiden för Jesu födelse.

Även andra antika författare, som Suetonius och Dio Cassius, nämner att Augustus ordnade flera rikscensus.

Vad hände i Judéen just då?

År 8 f.Kr. sammanföll två processer:

  1. Rikscensus som gällde hela Romarriket.
  2. Provinsiell skattskrivning i Syrien/Judéen, något som skedde vart fjortonde år.

Vanligt folk uppfattade sannolikt detta som en och samma skattskrivning. Mitt i detta fanns den åldrande kung Herodes, som hade fallit i onåd hos kejsaren och fråntagits befogenheter.

Romarna tog över ansvaret – och här dyker Quirinius upp.

Quirinius – mer än en ”ståthållare år 6 e.Kr.”

Strauss byggde sin kritik på att Quirinius först år 6 e.Kr. blev ståthållare i Syrien. Det är sant – men det är inte hela historien. Inskriptioner och antika källor visar att Quirinius varit militär befälhavare i Syrien långt tidigare, kring år 8 f.Kr.

Lukas skriver inte i den grekiska texten att Quirinius var ”ståthållare”, utan att han utövade hegemoni över Syrien. Det kan täcka flera typer av romerska befäl och passar väl in på Quirinius roll just då.

Quirinius genomförde alltså två skattskrivningar:
– den första kring år 8 f.Kr.,
– den andra år 6 e.Kr., som även nämns i Apostlagärningarna.

Lukas markerar särskilt att julevangeliets skattskrivning var ”den första” av dessa.

Varför reste Josef och Maria till Betlehem?

Romarna krävde inte att man reste till sin födelsestad. Däremot fick man ofta resa till en närliggande större ort, där registreringen skedde.

Men Josef och Maria hade en annan, viktigare anledning:
De var övertygade om att barnet i Marias liv var den utlovade Messias – och profeten Mika hade sagt att Messias skulle födas i Betlehem.

Det var alltså framför allt trosmässiga skäl som drev dem dit. Dessutom hade de sannolikt släkt och kontakter i området, och enligt judisk tradition kunde man bo periodvis i förfädernas trakt.

Att härbärget var fullt kan ha berott på att Betlehem låg vid en vältrafikerad väg – inte bara på skattskrivningen.

Varför kallas Jesus ändå ”från Nasaret”?

Arkeologiska fynd visar att Nasaret var en liten judisk by med rötter i hasmonéisk tid. Namnet Natzaret hänger ihop med hebreiskans netzer – ”skott, telning”. Det är samma ord som profeten Jesaja använder om Messias som ”en telning från Isais stam”.

Därför kan uttrycket ”Jesus från Nasaret” ha blivit ett sätt att säga:
”Jesus, Davids telning” – alltså en bekännelse till hans messianska härstamning.

Julevangeliet är en historisk källa

Sammantaget ger forskningen i dag en betydligt mer solid historisk bakgrund till Lukas’ berättelse:

  • Augustus genomförde faktiskt rikstäckande skattskrivningar.
  • År 8 f.Kr. sammanföll rikscensus och lokal skattskrivning i Syrien/Judéen.
  • Quirinius hade befäl i Syrien just då, även om han inte ännu var ståthållare.
  • Josef och Maria hade trosmässiga skäl att resa till Betlehem.
  • Betlehem motsvarade gammaltestamentliga förväntningar om Messias.

Det historiska underlaget är alltså långt starkare än vad Strauss 1800-talskritik ville göra gällande.

 

En mer fullständig version av denna artikel med källhänvisningar finner du här!