Om Svenska kyrkan och vigseln

Ärkebiskopen har i den aktuella frågan om kyrkan och vigselrätten sagt, att han ”utvidgat äktenskapsbegreppet”.

När den första förvåningen över detta uttalande lagt sig, inser man att han indirekt aktualiserar en hittills obeaktad fråga:  Har kyrkomötet något mandat att ändra på en ordning i Skriften, som är entydig och avgörande för människosläktet ”alltifrån världens begynnelse”, med en förordning som Jesus upprepar och förtydligar, så att det står fast för alla tider vad Skriftens mening är?

Om kyrkan ”utvidgar äktenskapsbegreppet” kommer den att ”stå i strid med sig själv”. En vigsel, där man inte kan och inte får citera Jesu ord om äktenskapet är givetvis inte längre någon kristen vigsel.

Kyrkostyrelsen  bygger sitt förslag till kyrkomötet (KS 2009 06) på ett yttrande av den teologiska kommittén. Det kan knappast sägas motsvara rimliga krav på en objektiv, allsidig utredning. Resultatet är från början givet, och argumenteringen leder uteslutande till att underbygga detta. Olof Sundbys grundliga utredning om luthersk äktenskapsuppfattning citeras ofta men endast i sådana utsagor, som kan infogas i det givna resultatet. Vad som talar däremot förtiges.

Argumenteringen visar på sina ställen tecken på okunskap. En huvudtanke är, att Luther kallar äktenskapet ”ein weltlich ding” och motsätter sig, att ”Bibelns bud skulle ligga till grund för samhällsordningen”. Det skulle vara ett ”lagens tredje bruk”, som avvisas som en ”sammanblandning av lag och evangelium”.

·        Uttrycket ”ein weltlich ding” betyder i Luthers språk något annat än när vi talar om något som världsligt eller profant. Detta betonar Sundby i sin avhandling.

·        ”Lagens tredje bruk” hör inte hit. Det avser lagens funktion bland de pånyttfödda. Därom står åtskilligt i bekännelseskrifterna, och det är inte något som avvisas.

·        Att bibliska bud inte skulle ligga till grund för samhällsordningar är nonsens. Redan tio Guds bud handlar till stor del om människors gemenskap i samhället. En annan världslig ordning vid sidan av äktenskapet är statslivet, de politiska ordningarna. Kan ett kristet krav ställas på statslivet? Ja, det kan det. Det visade Gustaf Aulén i sin kända kamp emot nazismen. Det framgår också av de kristnas avvisande av kejsarkulten i det romerska riket.

Det sägs - med rätta – i utredningen, att det är statens och inte kyrkans uppgift att utforma äktenskapslagstiftningen. Det gäller i Sverige alltsedan den nya lagen om äktenskapet 1915. Dessförinnan hörde den både till kyrklig och civil lag.

Men om så är fallet har kyrkan inte heller anledning att uppträda som instans i frågan om samkönade äktenskap. Vad det för Svenska kyrkan gäller är frågan hur den gudstjänst skall utformas som heter vigsel. Staten utövar i detta fall inte något som helst tvång på Svenska kyrkan eller andra trossamfund att infoga samkönade äktenskap i sin vigselordning.

Detta framgår också med all tydlighet av det som sägs i den statliga utredningen SOU 2007: 17, s. 279f. Texten bifogas nedan. Där räknar man f. ö. med att kyrkan även med bibehållen vigselrätt kan avstå från vigsel av samkönade par. Det är en brist, att kyrkostyrelsens utredning inte har tagit hänsyn till detta.

Även om man från början sagt, att ”bibliska bud inte ligger till grund för samhällets ordningar”, så kommer man ändå in på de bibliska grunderna. ”Beträffande ett bibelteologiskt perspektiv gäller att kärleksbudet är överordnat andra bud och förbud i Bibeln. Det avgörande när det gäller den mänskliga samlevnadens former är därför inte enskilda bibelord utan vad som är till nytta respektive skada för människorna.”

Kärleksbudets första led handlar om att älska Gud över allting. Dit hör också respekt för Bibelns ord, som talar om vad som är Guds vilja. ”Kärlek” mellan människor är som vi vet inte något entydigt och räcker därför inte som motiv.

Om en viktig fråga skall avgöras och den utredning som föreligger är otillräcklig, är det rimliga i en demokratisk beslutsprocess att ärendet bordläggs och utredningen kompletteras, såvida man inte är beredd att avvisa förslaget.

Lund 2009-08-16

Bengt Hägglund

Prof. em. VDM

I SOU 2007:17 ”Äktenskap för par med samma kön” heter det:

S. 279: ”Man bör dock inte bortse från att vigseln också har en religiös innebörd. Med utgångspunkt från att en vigsel inom ett trossamfund är en gudstjänst finns det skäl att ifrågasätta om en plikt att viga två kvinnor eller två män skulle strida mot religionsfriheten i de fall då religionen förbjuder äktenskap mellan två personer som har samma kön. I vart fall tangerar en sådan skyldighet religionsfrihetens område. Man kan rimligen inte begära att man inom ett trossamfund skall hålla en vigselgudstjänst som inte omfattas av dess tro.”

S. 280: ”Inte heller bör det enligt min mening vara en förutsättning för trossamfundens vigseltillstånd att de tillåter vigsel både av par med olika kön och par med samma kön.”