Betraktelse inför söndagen efter Alla helgons dag, 5/11 2000:

I väntan på uppståndelsen

När en lång och skön höst, som i meteorologisk mening varit sommar med medeltemperaturer över 10 grader, med rik äppleskörd och fortfarande i november frostkänsliga krasse och dahlior i rabatterna, nu går över i avlövat mörker och vinterdäcken snart skall sättas på, då firar kyrkan en dubbel högtid: Alla helgons dag med den därpå följande söndagen, den som förr kallades Alla själars dag.

Det är skillnad på de två dagarna. Alla döda är inte helgon, långt ifrån. De som tillhör helgonens skara är de som i sina liv på ett särskilt sätt visat på Gud. De har visserligen varit åtskilliga genom tidernas lopp men är ändå försvinnande få jämfört med alla vanliga kristna.

Helgonen är de som gått i förväg. De lever på andra sidan, nära Gud. Där bär de fram sina förböner för oss som ännu går kvar här på jorden.

Hur blir det då för oss vanliga kristna när vi har dött? Visserligen kommer inte alla automatiskt till himlen men allt kan bli väl om man inte går vilse. Vi är kallade att vandra på den väg som leder till himlen. När vi tror på Honom som är vägen, sanningen och livet är vi inne på den vägen.

Men det finns många hinder. Ett av dem är bristen på frimodighet. När saker och ting inte utvecklar sig som vi önskar, är det lätt att hamna i den fallgrop där man tror att Guds vilja inte sker eller att Gud skulle ha tappat intresset för hur vi har det. Gud ser emellertid allt i ett längre perspektiv än vad vi gör. Hans vilja är att alla skall bli frälsta. Det viktiga är hur det blir i evigheten.

Därför säger Jesus i dagens evangelium: "Låt er inte skrämmas av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer!" Det innebär att vi inte skall göra oss några bekymmer för framtiden. Dem får vi lägga på Jesus. Han bar dina synder på korset för att du skulle slippa bekymren. Om du skulle göra ett dåligt premiepensionsval, om du skulle bli mobbad och förföljd, om du skulle bli sjuk, så får du ändå, mitt uppe i det mörkaste, se framåt mot det som skall komma.

Att döden kommer, det vet vi. Men sedan? Jesus berättade en gång om den rike mannen och den fattige Lasarus, som låg vid hans port. När de dött kom den rike mannen till ett pinorum medan Lasarus kom till Abrahams sköte. De vistades båda i dödsriket men i olika avdelningar.

När Jesus försonade världens synd på korset ändrades emellertid förutsättningarna. Den stängda paradisporten öppnades. T.o.m. en botfärdig rövare och bandit fick förlåtelse och kunde ta till sig löftet: "I dag skall du vara med mig i paradiset!" Däremot sade inte Jesus något om hans kamrat.

Sedan den långfredagen kommer de som dör i tro på Jesus Kristus till paradiset. Men därmed är inte allt färdigt. Mycket återstår sedan på andra sidan. Men redan i paradiset får vi vara tillsammans med Jesus i väntan på uppståndelsens dag. När den kommer skall den himmelska staden sänkas ner och Sonen överlämnar riket till Fadern. Då skall Gud bli allt i alla.

Anders Brogren

Tillbaka till hemsidan