Inför andra söndagen i fastan 2005:

Jesus tycker om vackra kyrkor

Våra kyrkor är enastående! Visserligen är vi vana vid att de bara står där. För oss är det självklart att det finns kyrkobyggnader runt om i landskapet. Men tänker vi efter inser vi att de representerar ett enastående kulturarv.

De flesta är byggda i en tid när de materiella tillgångarna var oändligt mycket mindre än idag. Och tänk att våra förfäder klarade av det rent tekniskt! Trots alla våra hjälpmedel skulle vi i dag inte klara av att uppföra en sådan kyrka på nytt.

Kyrkan är ett hus som skiljer sig från alla andra i bygden. Ofta är det socknens största byggnad. Där finns konstverk, ofta mycket förnämliga, från en tid när man ännu inte uppfunnit ordet kulturpolitik.

Kyrkan i Sverige är också en ledande musikproducent. Överallt i bygderna hörs musik av hög klass – tack vare kyrkan!

Det ligger betydande ekonomiska satsningar bakom våra kyrkor. Ofta har de tillkommit under stora uppoffringar. Är det verkligen riktigt att satsa så mycket på kyrkans utanverk så länge det fortfarande finns en enda fattig människa här i världen?

I evangeliet på andra söndagen i fastan försvarar Jesus en kvinna som slösade bort en flaska med dyrbar äkta nardusbalsam. Hon ville hylla Jesus på sitt eget slösaktiga sätt.

Några förståndiga människor blev förargade och tyckte att man i stället kunde ha sålt flaskan med det dyrbara innehållet och skänkt pengarna till de fattiga. Den inställningen borde ha tilltalat Jesus, tycker vi.

Men icke! Jesus tog kvinnan i försvar. ”De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid.”

Vi får alltså slösa pengar på att hylla Jesus. Det får kosta, så länge det handlar om att Gud får äran. Kyrkan skall inte förhärliga människor. Det får inte bli som i en sjuhäradssocken på 1800-talet där man skulle bygga ny kyrka. Byggmästaren fick beställning på en kyrka som skulle vara så stor att det gick att ställa den utanpå grannsocknens!

Så länge vi ärar Gud får vi lägga ut pengar på våra kyrkor och gudstjänster. När vi ärar Gud blir vi också inspirerade att hjälpa de fattiga.

Anders Brogren