Kristus och Anden är denna söndagens tema. Jag är övertygad om att du vet vem Jesus Kristus är och känner till en hel del om honom. Men vad vet du om Anden?

I dagens evangelium (Joh 16:12-15) säger Jesus till sina lärjungar att de inte förmår att ta emot mera just nu. "Men", tillägger han, "när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen."

Alla människor kan inte ta emot lika mycket av Guds ord, av det som Jesus har att säga. Den andliga dosen behöver avpassas efter vad var och en klarar av att ta emot. Det är ungefär som med de stora mästarnas musik. Många tycker att den är ganska besvärlig, för att inte säga onjutbar, men om man börjar att lyssna uppmärksamt och inte ger upp för snabbt, så upptäcker man en större och rikare musikvärld.

Anden har som uppgift att vägleda oss in i Guds ord och uppenbara Guds plan med mänskligheten och med dig. Men "vägledning" betyder att det finns en väg att ta sig fram på. Det går inte att börja vid målet. Först måste man gå vägen dit.

Därför talar Anden på olika sätt till olika människor. När Anden utgöts över apostlarna på pingstdagen lät den som ett dån av en stormvind och visade sig i något som liknade tungor av eld. Eftersom apostlarna då fortfarande var andligt ganska omogna fick Anden ta i ordentligt. Men en annan gång kan det räcka med ljudet av en sakta susning.

Så var det i dagens text ur Gamla Testamentet (1 Kon 19:9-16). Där berättas om profeten Elia, som var en stark gudsman. På berget Karmel hade han besegrat Baalsprofeterna i en andlig strid.

Under sin flykt undan deras hämnd kom han till berget Horeb. Där stod han och väntade på den gudomliga närvaron, på Herren själv.

Först gick det fram en stark storm, som t.o.m. ryckte loss stenar, "men inte var Herren i stormen". Sedan kom en jordbävning, "men inte var Herren i jordbävningen". Sedan kom en eld, "men inte var Herren i elden". Därefter hörde Elia ljudet av en sakta susning. Då förstod han att Herren ville tala med honom.

Elia var lyhörd för Guds Ande. Alla är inte som han. Ibland måste Gud därför tala genom storm, eld eller jordbävning, d.v.s. han måste ta till starkare medel, som skakar om och väcker. Det kan vara sådant som inträffar i livet, när man känner sig omskakad och blir tvungen att stanna upp, tänka efter och bli stilla.

Du måste bli stilla och lyssna, så att du uppfattar Guds röst nästa gång han talar till dig. Då är det nämligen inte troligt att han talar till dig så där starkt, som i storm eller jordbävning. Nästa gång är det förmodligen i stället den sakta susningen du skall vara uppmärksam på.

Den sakta susningen, som är Guds röst - var kan man höra den? - Du hör den i Bibeln, Guds ord. Hans ord är inte på trängande. I stället måste man anstränga sig för att kunna ta det till sig. Aldrig så tillrättalagda bibelöversättningar kan inte ändra på det. Bibeln kräver ansträngning, uppmärksamhet, Andens vägledning. Men även i gudstjänsten, i bönen, i nattvarden finns den stilla gudomliga susningen. Därifrån sipprar den gudomliga kraft, Andens kraft, som gör att din tro växer till andlig mognad. Bättre och bättre lär du känna Jesus. Efter hand bär du mer och mer av Andens frukter. Därefter är det dags att bli omplanterad till paradiset, där stormar och jordbävningar inte längre behövs när Jesu lärjungar är så samstämda med Herren att de utan vidare förstår vad han vill säga dem.

Anders Brogren