Pingstdagens epistel (Apg 2) handlar om Andens utgjutande. Detta var inte, som det ofta sägs, på den första pingstdagen. Hundratals pingstdagar hade man firat dessförinnan. Pingsten var, och är fortfarande, en av de tre judiska vallfartshögtiderna. De två övriga är påsken och lövhyddohögtiden. Så länge templet fanns kvar i Jerusalem, det förstördes år 70, försökte man komma dit på dessa högtider.

Den judiska pingsten har tre firningsämnen:

1. En skördehögtid, då man bar fram det första av årets skörd inför Herren. Det innebär för oss att apostlarna och den kristna församlingen i Jerusalem på pingstdagen år 33 är mänsklighetens förstlingsskörd, som bärs fram inför Gud, bärgas in i Guds rikes lador, utvald, helgad och bekransad av Anden. Denna pingstdag utökades förstlingsskörden med representanter för meder, elamiter, Mesopotamien, Asien, Egypten, Libyen, Rom m.fl. (Alla dessa var visserligen judar, men här representerar de folken i vilka de bor.) När till sist den stora skördetiden är inne skall hela skörden, hela mänskligheten, bärgas in i Guds rike.

2. En laggivningshögtid till minne av att Moses fick ta emot lagen på Sinai berg. - Pingstundret år 33 ägde rum där urförsamlingen brukade samlas, nämligen i nattvardssalen på den plats som numera kallas "Sions berg" och som alltså övertagit sitt namn från tempelberget. Här blev nu ett nytt Sinai, där Andens lag gavs i hjärtat, Jer 31:33. Här byggdes ett nytt tempel, ett tempel av levande stenar, 1 Petr 2:5. Förbundet utvidgades till att omfatta också andra folk än Israel, en begynnande uppfyllelse av löftet till Abraham, 1 Mos 12:3.

3. Pingstdagen anses i judendomen även vara kung Davids dödsdag, då man fortfarande vallfärdar till Davids grav på Sions berg. När Petrus höll sin predikan i Apg 2, stod han alltså bara några meter från Davids grav, "hans grav finns här än i dag". Han predikade för de pilgrimer som med anledning av pingsten kommit dit. Han kunde därför anknyta till David när han predikade om att Jesus, Davids son, är uppstånden och lever. Liksom David är Jesus såväl konung som präst och profet.

Tydligen hade också en stor del av åhörarna varit med i folkmassan inför Pilatus och ropat "korsfäst" samt "hans blod må komma över oss och våra barn". På pingstdagen träffades de av Ordet i hjärtat och drabbades av syndakännedom. De blev förtvivlade när de förstod vad de deltagit i och undrade vad de nu skulle göra. Petrus sade till dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så får ni förlåtelse för era synder. Då får ni den helige Ande som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla."

Den dagen döptes ungefär 3000 personer. Genom dopet fick de förlåtelse för sin synd. Löftet gällde såväl dem som deras barn. Jesu blod kom över dem och deras barn, precis som de själva ropat inför Pilatus, men inte som blodsskuld utan som försoningsblod.

* * *

När du döptes blev du upptagen i förbundet med Gud. Då fick du ta emot den helige Ande. Om du tror och bekänner att Jesus är din Herre, betyder det att du tillhör Guds förstlingskörd. Du har en särskild uppgift i hans stora plan.

Det innebär också att den helige Ande finns i dig och leder dig. Genom Guds ord, bönen och nattvarden står du i förbindelse med den Högste. Hans lag är inskriven i ditt hjärta. Du vill vara hans lärjunge.

Genom Jesus Kristus är dina synder förlåtna. Du har evigt liv genom honom. Han är uppstånden och lever. Anden ger dig förvissning om att du tillhör honom och lever det nya livet.

Anders Brogren