Betraktelse för Borås Tidning 3 i advent 2001:
”I det femte året av Göran Perssons regering, när Georg Bush var president i USA, Kofi Annan generalsekreterare för FN, Carl XVI Gustav kung av Sverige, när Johannes Paulus II var överstepräst och Lasse Kronér programledare för Bingolotto, kom Guds ord till dig!”
Så kunde det ha stått, men nu har vi så praktiskt ordnat att vi bara behöver säga ”år 2001”. Enkelt att säga, kort att skriva. Men det ger inte lika många associationer som tidsangivelsen i dagens evangelium, nedskriven då det ännu inte fanns någon allmänt erkänd tideräkning. Där står det: ”Under det femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen.” En sådan tidsangivelse innebär att denna världens mäktiga är underställda historiens Herren och sig själva ovetande bidrar till att hans avsikter blir fullbordade.
Enklare uttryckt: År 28 kom Guds ord till Johannes i öknen. Ute i öknen, där civilisationen inte distraherar, är det lättare att samla tankarna och bli stilla inför Gud. I lugn och ro, i ensamheten, kan man stanna upp och besinna sig. Då kan den helige Ande, som ibland bara är som ljudet av en sakta susning, göra sig hörd.
Det var ett särskilt bibelord som Anden gjorde levande för Johannes, ett ord ut profeten Jesaja, kapitel 40, om att bereda väg genom öknen när Herren kommer. Anden talade om för Johannes att det inte var fråga om schaktmaskiner som skulle inleda ett motorvägsbygge i Jordandalen. I stället skulle det schaktas i människors hjärtan.
När Herrens ord kommer till dig är budskapet detsamma. Ta bort alla ojämnheter! Ta bort synden och mörkrets gärningar! Hur skall du annars kunna bestå inför Herren?
Johannes trodde att människor kunde bättra sig om de bara ville. Många tog intryck av honom och resultatet blev en allmän moralisk uppryckning. Man började t.o.m. att fråga sig om inte Johannes var den utlovade Messias. Somliga av Johannes döparens lärjungar lever fortfarande i den tron. Det är de s.k. mandeerna, en liten folkgrupp, bosatt i Irak, och som numera också är representerad här i Sverige.
Johannes visste emellertid att goda föresatser och en allmän uppryckning inte räcker. Det kan visserligen vara en god förberedelse, men för syndernas förlåtelse fordras något mer, nämligen Jesu försoning på korset. Johannes sade: ”Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig Ande och eld.”
Många lät sig döpas av Johannes, eftersom dopet, då som nu, praktiserades allmänt av judarna. Än i dag finns det fromma judar som t.o.m. låter döpa sig inför varje sabbat i en s.k. Mikvah, en dopbassäng som finns i somliga synagogor. Genom Mikvahbadet vill man symboliskt rena sig inför Gud och visa att man vill leva ett rättfärdigt liv.
Genom Anden hade Johannes emellertid fått reda på att Jesus är Messias, och att Jesu dop är starkare. Det kristna dopet är inte bara ett bättringsdop i vatten, det är dessutom ett dop i Ande. Det betyder att när du döptes fick du tillgång till den helige Ande.
Detta innebär att när Guds ord kommer till dig, vare sig år 2001 efter vår Frälsares födelse eller vid något annat tillfälle, så kan det åstadkomma att Guds Ande blir levande i dig. Då kan stora saker hända. De steniga vägarna i ditt liv kan jämnas så att du blir en av de många som vill bära fram Herren i sitt liv. Visserligen skaver stenarna. De är vassa och tunga. De gör motstånd, men den helige Ande kan övervinna det motstånd som finns i ditt hjärta. Det kan t.o.m. bli som aposteln Paulus skrev en gång: ”Nu lever inte mer jag, utan Kristus lever i mig!”