Betraktelse Domssöndagen 2003:

Skrämmande framtid

Den yttersta domen är ett motiv som stimulerat konstnärers fantasi i århundraden. Gamla kyrkmålningar visar ofta hur det skall bli en gång. Människorna står inför tronen och väntar på sin oåterkalleliga dom. De rättfärdiga får gå till höger, vidare in i Guds rike. De onda får gå till vänster, till den eviga elden där djävulen och hans skräckinjagande tjänare tar hans om dem. Ofta har konstnären placerat själva helvetet över orgelläktaren.

Helvetet brukar vara skildrat med större inlevelse än saligheten. Det beror säkert på att vi människor bättre känner till det djävulska än det himmelska. Dessutom skall vi inte bortse från att det onda intresserar oss mera. Det har en lockelse som det himmelska saknar för de flesta. Det är som om det onda hade en bundsförvant i varje mänskohjärta.

Ondskan möter oss över allt, inte bara i avlägsna krig och terrordåd. Ondskan finns också på nära håll, till och med i vårt eget hjärta. Ingen går fri. Om ondskan skall straffas är det därför en skrämmande framtid vi går till mötes.

Men det hade varit ännu mer skrämmande om det onda aldrig skulle få sitt straff. En tröst i all bedrövelse som möter oss i detta livet är att gudomlig rättvisa skall skipas en gång. Ondskans triumf är inte evig.

Ännu får vi visserligen leva med våra frågetecken. Vi tycker att det är mycket i tillvaron som inte är som det borde vara. Vi kan rent av tycka att Gud borde ingripa med än vad han gör.

Men Gud låter oss hållas tills vidare. Inom vissa ramar får vi människobarn klara oss själva på denna lekplats som vårt liv är. Gud vill se om vi själva klarar ut våra relationer. Han vill att vi på egen hand skall upptäcka hur det går om vi låter våra onda sidor får dominera. Syndens lön är döden. Men när vi går för långt blir han tvungen att ingripa.

Domssöndagens epistel talar om att de döda skall dömas ”efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar”. I evangeliet säger Jesus att ”vad ni har gjort för någon av dessa mina minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”. Men han säger också att det som ni ”inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig”. Den stora räkenskapsboken skall öppnas och livets plus och minus skall summeras. Sedan avkunnas domen. Det kan tyckas vara en skrämmande framtid som väntar.

Men han som en gång skall sitta på domarsätet kan vi möta redan nu som Frälsare. Han har försonat dina synder på korset. I dag säger han så här till dig: ”Den som hör mina ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.”

Anders Brogren

Kyrkoherde i Istorp