Betraktelse för söndagen efter jul 2001:

Bli barn på nytt

Näst efter ropet på korset ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” finns inget bibelord som utstrålar en så ödslig tomhet (i den gamla översättningen) som detta: ”Han kom till sitt eget och hans egna tog inte emot honom!”. Orden står i evangeliet för söndagen efter jul.

     Att vara utstött är hemskt. Mobbing är grymt. Guds son fick känna på detta när han kom till jorden för att frälsa de människor han skapat. De ville inte veta av honom.

     Samma erfarenhet får varje troende kristen göra. Det kostar på att följa Jesus. Det kan vara ensamt. Priset kan bli kyligt bemötande och mobbing.

     Varför är det så här? Varför tar inte alla emot Jesus med öppna armar? – Därför att den som befinner sig i mörkret är ljusskygg. Om du ligger och sover och någon kommer och lyser på dig med en stark lampa blir du förargad och vill ha släckt igen. Ögonen måste först vänja sig vid ljuset.

     När det gudomliga ljuset lyser in i ett ordinärt människoliv, så blir kontrasten allt för stor. Man känner sig ovärdig, ja, oduglig. Heligheten är så överväldigande.

     Många reagerar då som en igelkott. Man visar taggarna utåt och vägrar ha med Jesus att göra.

     Det finns en egenskap som kallas stolthet. Den får inte förväxlas med förnöjsamhet, som är något helt annat. Stolthet är att vägra erkänna att man har fel eller att man behöver ändra på något i sitt liv. I stället sätter man upp en ogenomtränglig fasad mot omgivningen.

     Stolthet har inget med mod att göra. Det är modigare att erkänna sina fel och våga visa sin sårbarhet än att envist hålla fast vid det som man innerst inne vet är fel. Men ofta är det lättare att angripa budbäraren än att ta till sig det budskap som kritiserar ens egen livsföring.

     Mark Twain, den slagfärdige amerikanske författaren, bekände en gång: ”Somliga säger att de har problem med de bibelord som de inte förstår. Jag för min del har mera problem med dem jag förstår!”

     Ett moget sätt att reagera är att ta till sig kritiken på ett konstruktivt sätt. När det gäller bibelordet innebär detta att erkänna sina fel, se sitt misslyckande i ögonen och vända sig till Guds barmhärtighet. Då kan han vända det förfelade livet till något mycket positivt. Det visar sig då att han har sänt sin Son inte för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Åt alla som tar emot honom har han gett rätten att bli Guds barn.

     Fortfarande har Jesus stor goodwill i vårt land. Många räknar sig som kristna men med reservationen att man inte är ”religiös”. Man vill ha Jesus när det passar och när han inte passar vill man ha honom på avstånd. Men det är inte så som Jesus vill ha förhållandet med dem som han gett sitt liv för.

     Vad Jesus vill se är en ny födelse. Den gamla viljan, som strävar efter att leva utan Gud, måste ge sig av och lämna plats för den helige Andes verk. För att vara en Jesu lärjunge måste man vara född på nytt. Bibeln budskap är klart och tydligt i denna fråga.

     Kristendomen är därför ingen livsåskådning som man kan plocka ur efter egen smak. Jo, man kan göra det, men då missar man vad det hela går ut på. Visst finns det en bestämd kristen lära om saker och ting. Kristendomen har sina etiska riktlinjer. Även den som inte är så engagerad kan tolka tillvaron utifrån den kristna traditionen. Men man missar ändå vad det hela handlar om.

     Att vara kristen är ett sätt att leva, ja, det är livet. Kristendom är inte en samling ord, prydligt sammanfattade i paragrafer. Bibeln budskap är att Ordet, som var hos Gud från begynnelsen, har stigit ner till oss och blivit människa. Därför är kristendom inte ett paket med åsikter utan en relation till Jesus Kristus. Den relationen innebär att man får vara Guds barn hur vuxen man än är.

Anders Brogren