Den gyllene regeln

Söndagens evangelium är den så kallade gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”

Denna regel stämmer väl med mänsklig erfarenhet. Att den fungerar i det praktiska vardagslivet vet var och en som använt sig av den. Om alla följde den skulle vi inte behöva så många lagar och bestämmelser. Det räcker långt med att ta hänsyn till varandra.

I många kulturer har man genom erfarenhet kommit fram till något som liknar den gyllene regeln. Något liknande finns t.ex. i hinduismen, buddismen, konfucianismen med innebörden att man inte skall göra det mot andra som man inte vill att dessa skall göra mot en själv. Samma tanken finns en av Gamla testamentets apokryfer, nämligen i Tobit 4:15: ”Gör inte mot någon det du själv avskyr.”

Den berömde judiske rabbinen Hillel, som levde vid tiden kring Kristi födelse, sägs en gång ha blivit provocerad av en hedning som ville att den ryktbare vishetsläraren skulle lära honom hela Guds lag, Torah, under den tid som vederbörande orkade stå på ett ben. Hillel svarade: ”Det som är dig förhatligt, det skall du inte göra mot någon annan. Detta är hela Torah, det andra är förklaringar. Gå nu och lär!”

Genom att vara passiv och inte irritera andra undviker man många problem. Men för Jesu lärjungar räcker det inte med att bara låta bli att göra något. Till skillnad mot andra vishetslärare uppmanar Herren oss att också vara aktiva och göra något. Vi möter detta krav i Matt: 25:41-46, när Herren ställer sådana till svars som inte gav den hungrige att äta, inte gav den törstige att dricka och så vidare: ”Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.”

Jesus vill att vi skall tänka oss in i hur andra har det. Ledda av den helige Ande kan vi förstå vad andra önskar även när de inte uttrycker det i ord. Eftersom Herren själv offrade sig för oss utan att vi bett om det, så skall vi göra uppoffringar för vår medmänniska även när ingen har krävt det.

När riksdagen 1919 avskaffade katekesen som lärobok i folkskolan skulle den ersättas av ”Bergspredikans etik” sammanfattad i den gyllene regeln. Som riktlinje för politik och samhälle låter detta bra. Men är verkligen kristen tro inget annat än relationer till andra människor? Kan man lösgöra etiken från det ansvar vi alla har inför himmelens och jordens Skapare?

En etik utan Gud saknar spärrar. Den kan utvecklas till att bli farlig, omänsklig. Om man bara skall rätta sig efter vad de flesta för tillfället tycker kan vi hamna var som helst. Eller som Dostojevskij uttrycker saken i Bröderna Karamazov: ”Om Gud inte finns är allt tillåtet.”

En hållbar etik behöver ha sin grund i något som står över tillfälliga opinioner. Den bör bygga på vad som är Skaparens vilja med skapelsen. Men man får inte tro att ens egna försök att följa en god moral är detsamma som kristen tro. Antag att vi skulle fira vår gudstjänst i en kyrka där det är målat med stora bokstäver över altaret: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Tänk om det bara var detta budskap vi mötte söndag efter söndag! Somliga tycker ju att det är detta som är kristendom.

Men hur skulle det kännas med en sådan ständig påminnelse om våra misslyckanden? Vem kan i sitt eget liv leva upp till bergspredikans krav? Aposteln Johannes skriver: ”Om vi säger att vi inte har någon synd, så bedrar vi os själva, och sanningen är inte i oss” (1 Joh. 1:8).

Lyckligtvis ser det inte ut så i våra kyrkor. Längst fram möter oss i stället ett kors med Frälsaren som gav sitt liv för oss. Han har själv uppfyllt den gyllene regelns krav. Allt vad vi någonsin skulle kunna önska och mer därtill har han gjort när han gav sitt liv till försoning för vår och hela världens synd och skuld.

Bibel 2000 har i motsats till Svenska folkbibeln utelämnat ett inledande ”därför” i texten. Så här skall det egentligen vara: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Ordet ”därför” syftar på de föregående versarna, som handlar om bönhörelse. ”Bed och ni skall få!” Vi kan alltid be till vår Fader i himlen och veta att han ”ger det som är gott åt dem som ber honom”. Eftersom vi lever i barnaskap hos Gud skall vi ge Hans kärlek vidare till våra medmänniskor.

Anders Brogren

Publicerad i Kyrka och Folk 37/2011