Predikoutkast

Annandag jul, 26 december 2009

2:a årg.

Jer 20:7-11, Apg 7:55-8:8, Luk 12:49-53

Vid den senaste evangelieboksrevisionen bemödade man sig om att avlägsna texter som kan uppfattas som stötande. När det gäller den helige Stefanos dag är problemet att dagens hela ämne är obehagligt för den som vill idyllisera. Det fordras stor intellektuell akrobatik för att anpassa denna dag till folkkyrkoideologin. Men eftersom dagen bara brukar samla det trognaste kyrkfolket, möjligen med tillskott av någon eftersläntrande julfirare, kan situationen hanteras utifrån folkkyrklig ståndpunkt. För den som vill förkunna ett oavkortat Guds ord innebär dagen däremot ett ypperligt tillfälle att styrka och stödja de troende som känner sig villrådiga inför tidens händelser i kyrka och samhälle.

GT-text:

I Jeremiaavsnittet har profetens klagan över sitt uppdrag nått sin höjdpunkt. Där 1917 hade ”Du, Herre, övertalade mig” har Bibel 2000 ”Du förledde mig, Herre”, vilket ligger närmare grundtextens pātâ, som betyder ”förföra, bedraga”.

Där 1917 översatte hāzaq med ”du grep mig”, vilket ligger nära grundtexten, har Bibel 2000 ”du blev mig för stark” medan samma ord i 5 Mos 22:25 översätts med ”övermannade” samt i Sam 13:11 och Ords 7:13 med ”grep tag i”.

Det kristna livet är ensamt för många som inte har tillgång till en levande församlingsgemenskap. Man kan frestas att lämna något som mest tycks vara jobbigt. Jeremia fick emellertid uppleva vad många andra efter honom erfarit. Om man försöker att lämna tron på Gud så finns det kvar något som bränner i hjärtat till dess att man vänder åter.

Epistel:

Varför riktades de religiösa makthavarnas vrede mot Stefanus? – För att han gjorde stora under och tecken bland folket och att deras maktställning därmed blev undergrävd. Maktbegär och avundsjuka har alltid varit en stark drivkraft, inte minst i de kyrkliga sammanhangen. När argumenten tryter inför den som likt Stefanus är fylld av nåd och kraft och som stöder sig på Guds ord, tar de hotade maktmänniskorna till yttre maktmedel. I vår tid kan det vara administrativa åtgärder, på Stefanus tid gällde det råa våldet. Men drivkraften är densamma. Rådets ledamöter såg att Stefanus ansikte var som en ängels, v 15. Just denna omständighet som borde föranlett dem till att pröva sig själva ledde i stället till eskalering av orättfärdigheten. När syndiga människor möter utstrålningen av det himmelska ljuset blottas synden i deras eget hjärta. Då kan man antingen bekänna sin synd och vilja få den förlåten. Eller så kan man förneka synden och framhärda i den. Rådets ledamöter gjorde det senare.

Vittne till avrättningen av Stefanus var Saul. Att denne här kallas vid sitt judiska namn beror på att händelserna ännu så länge tilldrar sig i det judiska sammanhanget. Det är inte så, som ofta sägs, att Saul börjar använda sitt grekiska namn när han blivit omvänd till Jesus Kristus. Även efter sin omvändelse kallas han Saul. Det är först när han kommer ut i den grekisktalande hednavärlden, på Cypern, som han kallas för Paulus, Apg 13:9.

Vilka var de män som begravde Stefanus och höll dödsklagan över honom? Den kristna församlingen hade ju blivit skingrad. De betecknas som fromma, eulabeis, sing. eulabäs. Ordet förekommer ytterligare tre gånger i NT, nämligen i Luk 2:25 (Simeon i templet), Apg 2:5 (männen som var samlade på pingstdagen) samt Apg 22:12 (Ananias i Damaskus). En hebreisk motsvarighet är chassid, varifrån beteckningen essé kan härledas. Kan dessa fyra förekomster i NT:s lukanska skrifter syfta på det hemlighetsfulla esséiska partiet?

När församlingen i Jerusalem blivit upplöst och skingrad måste det, mänskligt sett, ha sett hopplöst ut för kyrkans framtid. Men just denna motgång blev orsaken till att evangeliet spreds utanför den trånga kretsen, till Judéen och Samarien och sedan ut över hela världen. Dock fanns apostlarna kvar i Jerusalem. Själva hierarkin fanns kvar, varför församlingen kunde återuppbyggas.

Evangelium:

Jesus kom till jorden för att tända en eld i mänskligheten, den helige Andes eld. Men innan Andens kunde utgjutas var han först tvungen att försona världens synd och skuld på korset, något som han våndades inför, allra tydligast under bönenatten i Getsemane.

Elden renar genom att förtära det som inte är bestående. Den andliga kampsituation vi nu befinner oss i innebär en rening. När Andens eld går fram visar det sig vilka som vill vara Jesu bekännare.

Efter sin himmelsfärd är den Uppståndne med oss genom den helige Ande. När Guds ord blir förkunnat rent och klart och i Andens kraft tvingas människor till avgörelse. Antingen visar man ifrån sig Ordet eller så tar men emot det. Detta går rakt genom familjer och skiljer nära anhöriga åt, Mika 7:6.

Utkast:

1.    Guds Son avstod från sin himmelska härlighet för att världen skulle bli frälst, Fil 2:5 ff.

2.    När Jesus uppenbarade Guds härlighet i ande och kraft väcktes motstånd hos dem som ville stanna kvar under syndens välde, Joh 7:43.

3.    Vägen till seger gick genom lidande och död, Joh 12:24.

4.    Jesus sänder ut sina lärjungar i världen, Joh 17:18

5.    Lärjungarna som följer Jesus får vara beredda på att möta motstånd, Joh 12:26.

6.    När människor avvisar Guds ord dömer de sig själva, Joh 12:31, Hebr 4:12.

7.    Jesus är med sina lärjungar i medgång och motgång. Han låter inte någon bli frestad över sin förmåga utan ger hjälp i rätt tid, Hebr 4:14-16.

8.    I Guds ord och sakrament får lärjungarna hämta kraft. Håll därför fast vid nådemedlen, vid bekännelsen, gudstjänsten och församlingsgemenskapen, Hebr 10:23-25.

Anders Brogren