Anders Bylander:

Människan har ett heligt uppdrag i världen

Det är vällovligt att som Göran Zettergren och Anne-Louise Eriksson (DN Debatt den 3 mars) vilja hyfsa tonen i abortdebatten. Sedan är frågan om de rätt har uppfattat och värderat den manifestation för människans liv som gjorts av Anders Arborelius, katolska kyrkan, och Sten-Gunnar Hedin, pingströrelsen (DN Debatt25 februari).

De båda kritikerna representerar Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan, två samfund som i hög grad anammat den svenska modellen sedan abortlagen röstades igenom 1974. Och de verkar benägna att gå vidare åt samma håll som den politiska majoriteten.

Eriksson/Zettergren menar att biskopen och pingstledaren politiserar religionen. Det förhåller sig naturligtvis tvärtom. Politiken har tagit område efter område från kyrkan, gjort politik av det och i långsamma processer påverkat den allmänna opinionen att ge efter för sekulariseringen. I de remissvar som lämnades (Abortfrågan, SOU 1972:39) tog samtliga kyrkor avstånd från lagförslaget som oförenligt med en kristen människosyn. Särskilt utförlig var Svenska kyrkans ärkebiskop. Lägger man hans svar bredvid de uttalanden som idag görs från centralt svenskkyrkligt håll, framträder en frapperande skillnad. Är detta ens samma religion? Då stod kyrkan stark i sin tradition som också varit samhällets – att värna om människolivets okränkbarhet, livets helgd. Abortlagen tar ifrån fostret dess människovärde och gör det rättslöst. Det, om något, är en politisk handling oförenlig med den västerländska kulturen. Människor blir vi genom ett gudomligt, inte något politiskt, beslut.

Det är kyrkans uppgift att värna och tillämpa sin tro, i samverkan med samhället men utan att ge upp det omistliga, Kristus. Ibland har kyrkans folk velat stanna vid sitt inre arbete, ha vattentäta skott till politikens vardag. Det gjorde Boerkyrkan i Sydafrika, det gjorde Deutsche Christen i världskrigets Tyskland. Hur mycket mer Kristuslikt det hade varit om dessa kyrkor vågat kritisera politiken!

Frågan är om inte Arborelius och Hedin verkligen är den kristna rösten i debatten. De ger ett ärligt och rent uttryck åt vad som varit kyrkans hållning från början. Den kristna kyrkan har alltid varit emot fosterfördrivning, säger högkyrkan i sin skrift om abort. Abortmotståndet har i själva verket anor från romartiden, då faderns rätt att bestämma om avkomman skulle få leva var etablerad (patria potestas). Det är något väldefinierat att vara kristen. Kristendomen är en över lång tid konsistent livsåskådning som inte kan åberopas av vem som helst. Man måste till exempel tro på Jesu uppståndelse, svår att förena med den nedvärdering av kroppen och den kränkning av kvinnan som sker i en abort. Där ser man tydligt att abort och kristendom är oförenliga ting och att det är politiken som stulit människan från kristendomen, inte tvärtom.

I den avgörande frågan om Gud som livets givare kan den kristna rösten alltså inte ha ”många olika valörer”. Om vi inte kan uttrycka oss som kristna, om en lära som varit densamma i tvåtusen år, har vi tillägnat oss en borgerlig agenda som rättar språket efter karriären. Det skall inte kallas varsamhet om människor.

Det må vara att det avkristnade Sverige inte känner igen rösten, när det är ecclesia militans, den stridande kyrkan, som talar. Men den talar om det goda arv som ger liv åt hela världssamfundet. Från kyrkan kommer de dokument som vägleder oss och som sätter människovärdet i centrum för samtalet. Av detta är demokratiska ideal inspirerade efterklanger, men där banden till ursprunget bryts blir de förvanskade och leder vilse. Det ser vi exempel på när de politiska slagorden ställer grupp mot grupp och, i det här fallet, kvinnan mot barnet och dess far. Då kan även demokratin bli den kraft som öppnar för dödens kultur.

Ingen gagnas av en abort, men politisk retorik kan få oss att tro på enkla vägar till det livsutrymme vi önskar oss och som många, nu också kyrkliga företrädare, gärna lovar oss. Det är inte vägen in i det öppna samhället. Det är mörk väg bort från vår civilisations kraftkälla.