Kyrkoåret som gått

Det är svårt att tänka sig att det snart är jul när kejsarolvonet utanför pastorsexpeditionen är översållat med blommor. Men när jag skriver detta får de vita blomklasarna plötsligt sällskap av nästan lika stora snöflingor. Då blir det ett bryskt uppvaknande och slut på sommardrömmarna. Det är faktiskt första söndagen i advent i övermorgon, vilket betyder att det redan gått ett helt kyrkoår sedan jag skrev förra årskrönikan.

      Advent 2000 sjöngs in med Hosianna och trumpetfanfarer. Vid gudstjänsten i Öxnevalla på första söndagen i advent välkomnades Joel Skårhammar som ny kyrkvaktmästare efter Gerhard Engdahl, som numera håller på med att bygga om Oslo under veckorna.

      Advent har sina traditioner, t.ex. vespern i Öxnevalla, som på andra söndagen i advent som vanligt fyllde kyrkan till bristningsgränsen. En annan uppskattad adventstradition är Ekåspensionärernas adventskaffe i Klockaregården, då den röda stugan fylls av rullstolar, rollatorer, pepparkaksdoft och adventssånger.

      Ett celebert besök hade Istorps kyrka på luciadagen, då vi gästades av Marks lucia med tärnor. Anledningen var att en av tärnorna var en Istorpsflicka, Anna Carlsson från Ljungås. Luciatåget bjöd på vacker sång innan flickorna måste skynda vidare till nästa framförande.

      Eftersom antalet deltagare i julottan minskat under många år beslöt vi att på prov ersätta ottan med midnattsgudstjänst. Det blev ett lyckat experiment med fullsatt kyrka, varför kyrkorådet har beslutat att göra om detta. Också julafton 2001 blir det julnattsgudstjänst kl 23.30. Dessutom vill också Öxnevalla kyrkoråd göra på samma sätt. Där har man sedan flera år även haft påsknattsmässa. Det innebär att 2001 blir det endast julotta på juldagsmorgonen i Istorp, där ottan behållit sin starka ställning. Istorps kyrka får alltså vara hela pastoratets julottekyrka. Dit går gratis kyrkskjuts från Horred och Öxnevalla på julmorgonen.

      I och med det nya året fick pastoratet för första gången en anställd inom administrationen. Gerd Johansson, som i många år varit förtroendevald pastoratskassör, tillträdde då en tjänst som förvaltningsassistent. Hon har sitt kontor i personalbyggnaden på Horreds kyrkogård, i det vackra stenhuset. Dit är man välkommen för att diskutera kyrkogårdsärenden och mycket annat. Oss emellan sagt kan jag tala om att kaffepannan ofta står på där.

      Så fortsatte året med gudstjänster och andra samlingar. Varje sön- och helgdag samlades den gudstjänstfirande församlingen i våra tre kyrkor. Undantaget var midsommardagen, då vi hade en gemensam friluftsgudstjänst vid Klockaregården i Horred. Ännu är inte året avslutat och statistiken summerad, men förhoppningsvis är vårt pastorat även detta år Sveriges kyrkligaste så som det varit i flera år enligt Svenska kyrkans verksamhetsberättelse. Denna innehållsrika bok upplyser oss om att kyrkomedlemmarna i Istorp, Öxnevalla och Horred i genomsnitt deltog i söndagarnas huvudgudstjänster 6,1 gånger under år 2000.

      En bas för verksamheten är naturligtvis att här finns så många som ber för församlingen och för Guds rike. Sådana böner blir inte utan resultat. Människor kommer till omtanke om sitt eviga liv, väcks till insikt och omvändelse så att de kan växa i sin tro och mera bli sådana som Gud har tänkt sig. Att det finns en särskild förbönsgrupp har säkert stor betydelse.

      Vi tänker mycket på våra egna församlingar, men det innebär inte att vi isolerar oss. Vi har även internationella kontakter som påminner oss om att Kristi kyrka är en världsvid gemenskap. Söndagen den 6 maj gästades Istorps och Horreds kyrkor av missionären Waldemar Wardaschko med hustrun Vera. Waldemar är missionär för Nordisk Östmission, född i Ukraina men uppväxt i Tyskland. Det var en gammal dröm som gick i uppfyllelse för honom när han efter kommunismens fall kunde återvända till sitt hemland. Han har grundat en luthersk församling i Charkov i Ukraina. Nyligen har man där invigt en egen kyrka i en f.d. livsmedelsaffär.

      Från Kalifornien kom, enligt vid det här laget mångårig sommartradition, Björketorpsfödde Göran Larsson den 27 juni och talade i Horreds kyrka om ”Israel i världens och Bibelns mitt”. Nyligen har Göran, efter flera år i USA, flyttat tillbaka till Israel. Vi hör så mycket om oroligheter där nere, men Göran känner sig trygg och som mest hemma i Jerusalem.

      Under drygt tre veckor i slutet av juli och början av augusti gästades vi ännu en gång av en grupp barn från vår vänförsamling S:ta Eufrosynia i Ivenetz i Vitryssland. Det var tre år sedan vi förra gången hade en barngrupp hos oss. Denna gång hade de också med sig sin egen präst, fader Viktor, så det blev ett kärt återseende. Många av oss har träffat honom förut där borta i Vitryssland. 

      Precis som för tre år sedan bodde barnen på Letebogården. En skillnad var att vi denna gång inte hade våra aftonböner i ett tält utan kunde disponera den nya fina samlingslokalen på Letebo. Dessutom var vädret betydligt bättre än förra gången. Solen sken för det mesta, så vi behövde aldrig använda oss av erbjudandet att få komma till Kaskad i Skene. Det blev i stället många resor till havet, som gjorde ett mäktigt intryck på dessa barn, som aldrig förr sett ett stort vatten.

      En och annan lade märke till att dessa barn inte såg lika eländiga ut som de som var här för tre år sedan. Det beror på att denna grupp varit med i kyrkans verksamhet en tid. De har fått hjälp och inspiration. Dessutom hade de tränat in ett förnämligt program med sång och folkdans, som också en del andra församlingar fick tillfälle att uppleva. De fina folkdräkterna hade de sytt själva.

      Fyra söndagar var de med i högmässan i Horreds kyrka. Eftersom de tillhör den ortodoxa kyrkan, som är mycket noggrann med läran, fick de inte lov att ta emot nattvarden här utan gick fram till altarringen och blev välsignade. Ett högtidligt inslag var evangelieprocessionen. När evangeliet skulle läsas gick kyrkvärden ner i mittgången, följd av en flicka, som bar en Kristusikon och två pojkar som bar ljusstakar med levande ljus och fader Viktor, som sedan reciterade evangeliet på ryska. Någon översättning till svenska behövdes inte eftersom församlingen kunde följa med i psalmboken. Evangelieprocessionen vill åskådliggöra hur Guds ord förs ut till människorna.

      En stor glädje med sommarens läger var att så många hjälpte till och engagerade sig på olika sätt. Det är sådant som utmärker en levande församling.

      Borta i Ivenetz fortsätter församlingen att bygga en kyrka som ersättning för den som kommunisterna rev ner 1951 för att den stod i vägen för en Stalinbild. Nu är kupolen gjuten och kyrkan därmed under tak. Nu gäller det att få tag i kopparplåt för taktäckningen, Det blir inte enkelt eftersom det inte finns kopparplåt att uppbringa i hela Vitryssland. Men fader Viktor brukar finna på råd. Får han bara hjälp med gåvor, blir det så småningom en kyrkoinvigning. Vårt ekonomiska stöd är dock avgörande.

      Dessutom får vi inte glömma nöden i Vitryssland. S:ta Eufrosyniaförsamlingen har en stor social verksamhet. Det är hjälp åt barn och gamla. Många ligger i sina ruckel till hus och får ingen hjälp. Men då kan det komma några från Kyrkans Ungdom med mat och som hjälper till att städa och att elda. För många är situationen värre än vad vi kan tänka oss. Vi kommer därför att fortsätta med att samla in gåvor till Vitryssland.

      Också denna sommar satt det gulgröna skyltar nere vid stora vägen, som visade hur man tar sig fram till Vägkyrkan. Under några sommarveckor var det öppet för visning i Horreds kyrka, samtidigt som det serverades kaffe i Klockaregården. Vägkyrkan är uppskattad både av turister och av Horredsbor, som här har fått en plats att träffas under de ljusa sommarkvällarna.

      Den 5 juli fick vi ta avsked av pastoratets förre kyrkoherde Erik Nordblom, Han avled den 21 juni i en ålder av 88 år. Han växte upp i ett prästhem i Slöinge i Halland. Efter att ha tjänstgjort som präst i Göteborg och Skene blev han kyrkoherde i Istorp 1963, där han tjänstgjorde till sin pensionering 1978. Från 1972 var han även kontraktsprost i Marks och Bollebygds kontrakt.

      Erik Nordblom var mycket nitisk med att förkunna Guds ord. Han ville att det gamla budskapet skulle föras vidare till nästa generation. Under sin tid i Istorps pastorat startade han därför en omfattande verksamhet bland barn och ungdomar, något som vi idag inte kan vara nog tacksamma för. Tack vare Erik Nordbloms framsynthet har bygdens gamla goda väckelsefromhet kunnat leva vidare, om än i modernare former.

      Erik såg verksamheten bland barn som en del av kyrkans diakoni, eftersom diakoni var något som han brann för. Han reste runt och håll föredrag om diakoni samt var engagerad i styrelsen för Bräcke diakonigård. Han såg också till att en diakonitjänst inrättades i Horred och Istorp.

      Kyrkoåret avslutades som vanligt med missionsauktion i Horreds församlingshem, som denna gång förnyat sig och bytt namn till Kyrkans julmarknad. Resultatet var emellertid i gammal god stil. Det kom in 54 000 kronor att användas till olika missionsändamål.

      Det var några glimtar från förra kyrkoåret. Om Gud vill får vi fullborda ännu ett kyrkoår. Låt oss använda det för att möta Herren i hans kyrka och sedan leva som hans lärjungar.

      God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

Anders Brogren