Glimtar ur dagboken
för kyrkoåret 2001-2002
i Istorps pastorat
Blir det någon vinter i år? Vi hade n rekordtidigt vinterväder redan i oktober. Landskapet var snötäckt innan träden hunnit bli avlövade. Vägverket hade ännu inte hunnit sätta ut snökäpparna. Men nu, när jag skall sammanfatta kyrkoåret som gått, är det milt och skönt ute.
Det nu avslutade kyrkoåret blåstes in med trumpeter på första söndagen i advent. I våra tre kyrkor sjöng församlingen ”Hosianna!”. Varje sön- och helgdag sedan dess har vi haft gudstjänst i kyrkorna. Undantag var söndagen den 2 juni, då vi hade sammanlyst gudstjänsterna till Horred (Sverige mötte då England i fotbolls-VM) samt midsommardagen då vi hade gemensam friluftsgudstjänst vid Klockaregården i Horred.
Öxnevalla hade sin adventsvesper med kaffe och luciatåg den andra söndagen i advent. Söndagen därpå hade Istorps en gudstjänst med advents- och julsånger medan Helsjöns julkonsert i Horreds kyrka var den 17 december.
Julen 2000 var det premiär för julnattsgudstjänst i Horreds kyrka. Det utföll så väl att även Öxnevalla ville ha julgudstjänst vid midnatt i stället för julottan. Vanorna har ändrats med åren. Numera är det många som är uppe länge på kvällen och sover desto längre på morgonen, åtminstone när det är helg.
Kontraktsprosten Anders Reinholdsson besökte pastoratet den 19 februari. På kvällen var alla kyrkoråden och övriga intresserade samlade i Horreds församlingshem, där vi i grupper diskuterade olika aspekter på församlingens verksamhet: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Meningen var att diskussionen skall fortsätta i de olika kyrkoråden, som skall ta fram en s k församlingsinstruktion för resp. Istorp, Öxnevalla och Horred.
Vid gudstjänsten i Istorp den 24 februari avtackades Karl-Erik Johansson, som varit församlingens kyrkvärd sedan 1973. Kyrkrådet hade också utnämnt Karl-Erik till hederskyrkvärd. Tillsammans med sin hustru Edit har Karl-Erik under många år utfört ett mycket stort arbete i församlingens tjänst.
Under fastetiden var det passionsgudstjänster i församlingshemmen med predikningar över Vår Herre Jesu Kristi lidande.
Lördag den 20 april var det församlingsdag i Horred, som arrangerades av Kyrkans Ungdom. Kyrkoråden var särskilt inbjudna. Hasse Andersson, skolpräst på Helsjöns folkhögskola, talade om ”Församlingen – Kristi kropp”. Dagen avslutades med en lovsångsgudstjänst.
Varbergs kammarkör hade en konsert i Istorps kyrka söndag den 28 april.
Stefan Martinsson, direktor för Abrigo Rainha Silvia (Drottning Silvias mödrahem) i Rio de Janeiro predikade vid gudstjänsterna i Horred och Istorp den 5 maj. Samma dag sjöng Helsjökörerna vid en musikgudstjänst i Öxnevalla kyrka.
Konfirmationerna ägde rum i Horreds kyrka lördagarna 18 och 25 maj.
Vid högmässan i Horred på Heliga trefaldighets dag, även kallad missionsdagen, hade vi biskopsbesök. Det var biskop Philip Robinson från Botswana, som predikade och medverkade vid konfirmandernas första nattvardsgång.
En kör från Peter-Paulskatedralen i Minsk, Vitryssland, framförde ett program med ortodox kyrkomusik i Horreds kyrka den 14 juni.
Vägkyrkan var igång i Horred 22 juli till 9 augusti med guidning i kyrkan och kaffeservering i Klockaregården. Varje kväll avslutades med aftonbön kl 20.
IOGT-NTO:s rikskör gav en konsert i Horreds kyrka den 7 augusti.
Varje vecka samlas en förbönsgrupp i Horreds församlingshem. Under hösten vidgade förbönsgruppen sin verksamhet till att några söndagskvällar ha förbön i kyrkan. Första gången var den 29 september. Vi behöver samlas till bön på ett enkelt sätt med möjlighet till personlig förbön. Därför tänker vi fortsätta med detta under nästa år.
Höstens undervisning i kristen tro i församlingshemmen (f d husförhör eller katekesförklaring) hade ämnet ”Att vara människa”. Kyrkoherden och komministern turades om att undervisa vid sammanlagt tolv tillfällen under oktober månad.
Musik av Paul Simon framfördes av en vokalensemblen Vocatio under ledning av Johannes Landgren i Istorps kyrka lördag den 19 oktober.
I högmässan i Horreds kyrka den 20 oktober hade vi besök av Nina Norrman med barnkör från Skaftö.
Vid familjegudstjänsten i Horred den 17 november avtackades Birgitta Andersson, som biträtt sin son Michael som vaktmästare sedan 1982.
”På psalmens vingar” var rubriken för en musikgudstjänst i Horred den 17 november, då Horredskören sjöng tillsammans med sångare från Istorp, Surteby och Fotskäl.
Kyrkoåret avslutades som vanligt med kyrkans julmarknad i Horreds församlingshem. 50 787 kronor samlades in till missionsarbetet i olika länder.
Gemenskapsgruppen för ensamstående har träffats på fredagar kl 10, för det mesta i Istorps församlingshem. Träffarna börjar med kaffe och program. Sedan blir det en rejäl middag med samvaro. Alla ensamstående är välkomna.
Det har varit bibelstudier i Istorps prästgård en onsdagskväll i månaden, då vi har läst ur Matteusevangeliet. Alla är välkomna till dessa träffar.
Det är omöjligt att sammanfatta vad som verkligen händer i en församling under ett år. Det viktiga är alla möten som äger rum; möten mellan människor, möten mellan människa och Gud.
Anders Brogren
Över gränserna
Vi har nyligen gjort en enkät bland föräldrarna till de barn som är med i kyrkans barntimmar, miniorer och juniorer. Bl a vill vi ta reda på om de nuvarande tiderna passar. Vidare vill vi veta om det är nödvändigt att det finns verksamhet för alla åldersgrupper i alla tre församlingarna eller om man kan tänka sig att slå samman vissa grupper.
Bakgrunden är att antalet barn har minskat. Det föds färre barn, vilket innebär att åldersgrupperna har blivit mindre. Förskolan har byggts ut och omfattar numera de flesta barnen. Hur skall vi då anpassa verksamheten efter de nya förutsättningarna?
Enkäten visade att det finns en stor majoritet för gemensamma samlingar för våra tre församlingar. Redan idag är det flera barn som deltar i verksamheten i en annan församling än den de bor i. Det kan ha att göra med att man har en kompis där eller att tiderna passar bättre på det andra stället.
Det är bra om vi kan samverka mellan församlingarna. På så sätt kan vi utnyttja våra resurser bättre samt erbjuda större variation.
Gudstjänstvariation
Detta gäller också våra gudstjänster. Vi måste variera gudstjänsttiderna i pastoratet eftersom präst och kantor oftast tjänstgör i flera kyrkor. Vintertid brukar gudstjänsterna växla mellan klockan 10 och 12, på sommaren mellan 9 och 11. Ibland har vi haft gudstjänst på kvällen när någon av prästerna varit ledig. Den andre prästen har då haft tre gudstjänster under söndagen.
Tidigare har man upplevt detta som ett problem. Det fanns då en ganska allmän uppfattning om att det var bäst med gudstjänst klockan 10 varje söndag. Men detta har ändrat sig. Man har fått andra vanor. För 20-30 år sedan var det fortfarande vanligt att man skulle ut och sköta djuren på morgonen, men numera är detta en sällsynt t o m. i denna anrika jordbruksbygd. Kvällsvanorna har blivit senare. Ett tecken på detta är att julottan blivit ersatt av midnattsgudstjänst i två av våra kyrkor. Samtidigt blir det allt vanligare att man åker till en annan kyrka, där tiden passar bättre.
Vi skall bejaka den här utvecklingen. Människor får idag allt mer olika och individuella vanor. Då är det snarast en fördel att kunna erbjuda olika gudstjänsttider. Ingen skall behöva känna att man gör fel om man inte åker till sin vanliga kyrka. Låt oss se pastoratet som en enhet, där vi visserligen har våra olika distrikt, men där de tre församlingarna också får komplettera varandra.
I dagens Sverige är det inte vanligt att det är gudstjänst i alla kyrkor varje söndag. Att vi fortfarande klarar detta i våra små församlingar kan vi vara mycket glada över, eftersom en församling utan gudstjänst inte är någon riktig församling.
Men vad gäller annan verksamhet, så kan vi inte ha allting på tre ställen. Det kan gälla församlingsaftnar, föredrag, bibelstudier och grupper av olika slag. Där måste vi samarbeta. I vissa frågor kan det också bli fråga om att samarbeta med andra pastorat eller att ha verksamhet inom ramen för Marks och Bollebygds kontrakt.
I takt med rörligheten i samhället går det lättare att samarbeta. Det är länge sedan man riskerade att åka på stryk om man gav sig in i grannsocknen. Slagsmålen vid Byslätts bro mellan unga män från Istorp och Horred tillhör lyckligtvis historien.
Världsvid kyrka
Vi har lärt oss att samarbeta över gränserna. Det gäller också internationellt. I många år har vi haft kontakter med fjärran länder, framför allt genom missionen. Vi hade en naturlig förbindelse med Zimbabwe och Botswana under de många år som Ingvar och Tyyne Hermansson var där som missionärer. Numera bor de i Horred, men kontakten fortsätter genom insamlingsstiftelsen SELMA (Stiftelsen Evangeliskt-Lutherskt MissionsArbete), som Ingvar grundat. Genom denna stiftelse hjälper vi kyrkan i Botswana att bygga upp sin verksamhet. Denna kyrka har på senare år ställts inför en stor utmaning p g a att Botswana är det land i världen som blivit allra hårdast drabbat av aidsepidemin. Med sina begränsade resurser hjälper kyrkan svårt sjuka människor och många föräldralösa barn.
Liknande problem finns i Zimbabwe. På Manama sjukhus finns sjuksköterskorna Agneta Jürisoo och Birgitta Grimheden. Agneta är född och uppväxt i Horred. Birgitta har besökt oss flera gånger eftersom hon är syster till Ingeborg Leffler. I Zimbabwe råder dessutom svår hungersnöd, orsakad av president Mugabes katastrofala politik.
Barn har det svårt på många ställen i världen, men vi kan lindra nöden åtminstone för några av dem. Vi har kontakt med Mirja och Bo Adolphi, som tidigare bodde i Horred men som numera är bosatta i Kiev i Ukraina där de söker upp gatubarn som lever i kloakerna. De ger dem mat, värme, utbildning och kristen tro. F n hjälper de c:a 200 barn. Många av dessa barn ber för oss i sina förböner.
Vi har också kontakt med Drottning Silvias mödrahem i Rio de Janeiro. Där tar man hand om gravida tonårsflickor och låter dem föda sina barn under omvårdnad. Man utbildar de unga mammorna och ger uppfostran och skola åt barnen. På mödrahemmet har det efterhand vuxit fram en kristen församling. Nyligen invigde man sin nya kyrka. Hemmets grundare och föreståndare Stefan Martinsson predikade i Horreds och Istorps kyrkor i våras.
Vitrysk vänort
Vi har i flera år haft täta kontakter med en ortodox församling i Vitryssland. Sommaren 1998 tog vi emot en grupp s k Tjernobylbarn från S:ta Eufrosyniaförsamlingen i Ivenetz, en liten stad 7 mil väster om huvudstaden Minsk. Sedan har vi varit på besök i Ivenetz. Sommaren 1999 hade vi en bussresa dit. Sommaren 2001 hade vi åter en grupp barn hos oss. I år har här varit några barn som bott privat i familjer.
Vitryssland räknas som det fattigaste landet i Östeuropa. Man lider brist på det mesta. I år har vintern kommit tidigt. Allt fler ber församlingen om hjälp, berättar prästen fader Viktor. Alkoholismen är fruktansvärt utbredd. Med hjälp bl a av gåvor från oss försöker man att lindra nöden.
Församlingen i Ivenetz håller också på att bygga en ny kyrka i stället för den som kommunisterna rev 1951 för att den stod i vägen för en bild på Stalin. Nu är kupolen täckt med plåt, fönster är insatta i lanterninen och överst lyser det gyllene korset som ett hoppets tecken över Ivenetz. Våra gåvor har också räckt till att finansiera en stor del av kyrkbygget.
Den kristna församlingen känner inga geografiska gränser. Låt oss fortsätta framåt i Guds rikes tjänst tillsammans med alla kristna systrar och bröder över hela jorden.
Anders Brogren