Ett år i kyrkan

Plötsligt är det advent. Höstarna tycks gå allt fortare, de bara rasar iväg. Det är mycket som skall hinnas med före advent och jul. Ibland har jag sagt till mig själv att det borde finnas en extra månad mellan november och december, så att man hinner samla sig.

      Men visst är det härligt med advent. Att leva med i kyrkoåret gör livet rikare. En omväxlande rytm är vad vi behöver.

      Ännu viktigare är veckorytmen, att få växla om mellan vardag och söndag. Visserligen är det ganska många som måste arbeta även på söndagarna. Flera samhällsfunktioner måste fungera varje dag i veckan. Men den som har möjlighet att fira söndagen som Herrens dag genom att delta i en gudstjänst lever ett bra liv. Många undersökningar har gjorts om sambandet mellan religion och medicin. En av de mest tillförlitliga studierna visar att de som regelbundet går i kyrkan lever 25% längre än de som inte gör det.

      Gudstjänsterna är det som syns mest av kyrkans verksamhet. Många tänker i första hand på gudstjänster under advent och jultiden. De har en alldeles särskild stämning. Försök att tänka dig hur det skulle vara utan den tiden i kyrkoåret! Tänk om det varken fanns advent eller jul! Då skulle den mörkaste tiden på året kännas ännu mörkare.

      Våra kyrktorn påminner alla om kyrkans närvaro. Om man ställer sig utanför Istorps prästgård kan man se pastoratets tre torn samtidigt. På söndagarna ringer deras klockor till gudstjänst. Jag brukar höra första ringningen i Horred ända till Istorp, kl 9 på vintern och kl 8 på sommaren. Då infinner sig känslan av andakt och högtid. Det blir förberedelse till gudstjänsten en timme senare.

      Gudstjänsterna i Horred har på senare tid fått en särskild prägel av det lovsångsteam som Kyrkans Ungdom har startat. Ungdomarna vill dra med församlingen i lovsånger, så att vi alla skall känna att vi sjunger till Guds ära. Vid en lovsångsgudstjänst i samband med gemenskapsdagen den 15 november fick t o m jag vara med på ett hörn i lovsångsteamet. Lika förvånad som glad blev jag när ungdomarna bad mig att vara med och kompa på dragspel. Och jag som trodde att dragspel var det töntigaste som finns och att man absolut inte ville ha med en grånad kyrkoherde bland ungdomarna.

      Vi sjunger sånger av olika slag i våra gudstjänster. Den tid är förbi när man mest höll sig till psalmer från 1600-talet. Psalmboken innehåller sånger från olika traditioner. Förutom psalmboken har vi också en särskild sångbok med modernare lovsånger, som vi kan sjunga till omväxling. Nu skall vi dessutom få nya psalmböcker till kyrkorna, som innehåller ytterligare 100 psalmer i olika stilar. Även om musiksmaken numera är väldigt olika, så får vi vara med och sjunga till Herrens ära, var och en på sitt sätt.

      Julens under, att Gud blivit människa och kommit till oss, sätter sin prägel på början av kyrkoåret. Efter jul börjar dagarna bli längre. Vi spanar efter de första vårtecknen medan fastan förbereder oss för påsken. Fastetidens violetta stämning med tongångar i moll påminner oss om att Guds Son kom hit för att lida och dö. Under fastetidens passionsandakter är vi med på vägen till korset på ett särskilt sätt. Vi påminns om att tillvaron inte är så smärtfri. Det finns mörka krafter som driver sitt spel. För att rädda oss från dem gav Jesus Kristus sitt liv för oss.

      Efter den svarta långfredagen slår det om till påskens ljus, vare sig man firar påsknattsmässa eller gudstjänst på påskdagens morgon. Nu blir den liturgiska färgen vit. I kyrkan sjunger vi segertoner. Jesus är uppstånden från de döda! Han lever idag! Med den frambrytande våren låter vi oss fyllas av livets krafter i världshistoriens största drama. Nog blir tillvaron rikare när vi upplever den genom kyrkoåret.

      Pingsten kommer sju veckor efter påsk. Då blir det en påminnelse om att Herren har gett Den Helige Ande till sin församling på jorden. Genom Anden har vi daglig förbindelse med den himmelska världen.

      Under trefaldighetstiden och sommaren är grönt den dominerande färgen både i kyrkan och i naturen. Då vill vi gärna fira gudstjänst utomhus. I somras hade vi två friluftsgudstjänster, en på midsommardagen vid Klockaregården i Horred och en på Hyltenäs kulle i Öxnevalla på Kristi förklarings dag, båda i strålande sol med många deltagare.

      Så kommer hösten. Det mörknar. Vid allhelgonatiden tvingas man inse att nu kommer vintern snart. Då är det många som tänder ljus på kyrkogårdarna som en stillsam protest mot mörkret. Ljus syftar på Jesus Kristus, som säger: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”  I Öxnevalla kyrka tog man en ny ljusbärare i bruk på Alla helgons dag, en stor golvljusstake som man själv kan tända ljus i. Den är inköpt för medel efter framlidne Evald Gustafsson, Stentången.

      Den som kommer in i Istorps kyrkas vapenhus lägger märke till att de kala väggarna fått ett nytt blickfång. Fyra grant bemålade bänkdörrar pryder nu väggarna. De kommer ursprungligen från Istorps kyrka och är kanske så gamla som från 1600-talet, då förmodligen de första kyrkbänkarna kom på plats. När dessa bänkar senare byttes ut mot de nuvarande såldes de gamla på auktion. Fyra dörrar med blomstermotiv blev till dörrar på ett skåp. Så småningom blev skåpet så dåligt att det kasserades. Dörrarna blev emellertid bevarade och målningen förbättrades av framlidne Gösta Larsson, Oset. Fram till nyligen har de funnits hos Ingrid Karlsson, Bergfors, som skänkt dem tillbaka till kyrkan.

      Det mesta av kyrkans verksamhet äger rum i de små mötena. Mycket viktiga är hembesöken och den uppsökande verksamheten bland dem som har det särskilt svårt. Det finns fler sådana ibland oss än vad många tror. Bakom till synes lyckade människors fasader finns det ofta stora problem. Präster och diakonissa finnas till hands som hjälp och stöd prioriterar denna verksamhet. Telefonen är också ett välsignat verktyg för att bryta isoleringen.

      En särskilt fin form av hembesök är s.k. sockenbud. Det innebär att prästen kommer hem och firar nattvard hos den som inte kan komma till kyrkan. Vi brukar sitta vid köksbordet, vid sängbordet eller i finrummet, vilket som passar bäst, och där är Jesus närvarande i brödet och vinet. Nattvardsbordet i kyrkan blir liksom för en stund utvidgat. Fastän man är ensam ingår man i den stora gemenskapen av alla kristna över hela jorden.

      Att träffas i hemmen är viktigt i ett allt stressigare och mer opersonligt samhälle. Vi behöver de små sammanhangen. I Horred har förbönsgruppen under året delats upp i olika s. k. cellgrupper, som träffas hemma hos varandra. Där talar man med varandra om vad man har på hjärtat, läser bibeln och ber tillsammans. Om du vill vara med i en sådan gemenskap, så hör av dig!

      Det är fint att träffas i hemma, men vi har också stor glädje av våra församlingshem. Förutom att de används vid församlingarnas olika möten och aktiviteter så finns de också till förfogande för församlingens medlemmar. Det är t ex populärt att ordna barnkalas i församlingshemmet. Barnen känner sig hemma där eftersom de har vanan inne från våra barngrupper. Det är större plats att leka på och lättare att ordna kalas, inte minst tack vare de fina köken.

      Kalas är det varje fredag i Istorps församlingshem, då gemenskapsgruppen för ensamstående träffas. Många som har blivit ensamma tappar ofta livslusten och börjar slarva med maten. Att få komma hemifrån en gång i veckan, att träffas och äta vällagad husmanskost är rena friskvården. Detta är möjligt tack vare att ett antal yngre pensionärer ställer upp som frivilliga medarbetare. Säkert blir det i framtiden allt viktigare att pigga pensionärer gör insatser för dem som inte är lika pigga.

      Gemenskap är viktigt också för ungdomar. I Horreds församlingshem träffas tonåringarna på fredagskvällarna till möten i Kyrkans Ungdom. KU har dessutom startat en verksamhet för dem som går i 4-6 klass, KUB, där ett 40-tal ungdomar träffas på torsdagskvällarna. Dessutom finns juniorgrupper och barntimmar i församlingshemmen.

      Genom ett testamente efter framlidne Bror Petersson kommer församlingarna att få en stor summa pengar, som skall bilda Lilly och Bror Peterssons minnesfond, varav 9/10 av avkastningen skall gå till församlingarnas barn- och ungdomsverksamhet.

      Det viktiga i församlingen är naturligtvis människorna, men kyrkan har också ansvar för att vårda sitt kulturarv. Vi behöver renovera våra vitputsade kyrkor utvändigt. Det kostar väldigt mycket pengar. Vi har ansökt om statsbidrag och kyrkobyggnadsbidrag för att börja med Istorps kyrka. Hittills har vi bara klarat av att renovera de åtta grindstolparna vid Istorps kyrkogård. Det visade sig vara ett mycket större arbete än vad man kunde tro, men så blir resultatet också fint.

      Många engagerar sig för kyrkans verksamhet i andra länder. Vi har olika internationella kontakter. Varje år, alltsedan 1920, har vi en missionsauktion med lotterier, tombola, loppmarknad och servering. Vi säljer sådant som snälla människor skänker till oss. Den brukar vara på kyrkoårets näst sista dag, fredagen före första söndagen i advent. I år blev resultatet 53854 kronor, som går till kyrkornas insatser i olika länder. De pengarna blir säkert välsignade.

      Nu är det åter advent och jul. Gud har sänt sin Son till oss för att han skall vara med oss alla dagar till tidens slut. Han vill vara med dig också under 2004!

En God jul önskas alla av

Anders Brogren