Wilgot Fritzon:
Se upp för urvattnad mission

Nu permanentas den nya missionsuppfattningen inom Svenska kyrkan. År 2005 kunde vi i Kyrkans Tidning läsa att: ”…ett paradigmskifte har skett i kyrkans liv – från att se sig själv som bärare av sanningen till andra, till att mer se sig som medvandrare”.

Uttalandet av kyrkokansliets, i Uppsala, handläggare för missionsteologi backades upp av en av SKM:s missionärer som menade: ”…att människors grundläggande rättigheter tillgodoses är oändligt mycket viktigare än att de blir kristna”.

I samband med att de välkända begreppen SKM och Lutherhjälpen nu försvinner så förändras också hela missionstänkandet. Det vertikala perspektivet, förkunnelsen om frälsningen i Jesus Kristus försvinner. Det blir enbart utvecklingsinsatser och katastrofhjälp.

En huvudorsak antyds klart av ordföranden i Internationella nämnden för mission och diakoni, Anders Åkerlund, i Kyrkans Tidning Nr 3 2008: ”Mission i betydelsen proklamation har försvagats i vårt eget land. Också kyrkor och samfund här i Sverige är smittade av materialism och sekularisering”.

 

Att smittan nu verkligen har fått fäste i Kyrkans hus kunde var och en se som läste den fyrbladiga informationsbroschyren ”Världens tidning” nr 1, 2008 – om Svenska kyrkans internationella engagemang. En redogörelse för bra sociala projekt. Men inte ett ord om människans och världens behov av korsets vertikala linje och kyrkans genom tiderna unika och livsviktiga uppdrag att berätta om Guds försoning till en fallen mänsklighet. I stället har sekulariseringen gått så djupt att t.ex. Bibelns begrepp ”Livets vatten” i broschyren enbart fått innebörden vanligt nödvändigt dricksvatten! Kan det bli mer urvattnat?

 

Förändringen av missionsbegreppet har varit så drastisk att sex f.d. biskopar skrev en insändare i Kyrkans Tidning nr 3 i år. Det är mig veterligen något helt unikt.

De menar att ”det kan inte bli någon verklig mission utan att Kristusmötet blir tydligt i bön, gudstjänst och vittnesbörd…och mission är en fortsättning på Guds egen sändning av sin Son i världen.”

Biskoparna menar att internationellt bistånd är viktigt, ”men SKM är något mer och något större…Mission har sin utgångspunkt i vad vi hört och sett – och därför tror och gör”.

De betonar också vikten av att Svenska kyrkans församlingar måste ha en bjudande vision till alla dem som hemmavid tappat bort sin tro på Jesus som allas frälsning och befrielse”.

Tänk att det nu bara är före detta biskopar som säger dessa självklara saker! Dagens herdar tiger och anpassar sig i takt med sekulariseringen.

 

Var står då Ljus i Öster när det gäller mission? Vi vill understryka helheten. I vårt måldokument står bl.a. följande:

”Missionsuppdragets målsättning är att förmedla evangeliet, så att Guds namn blir upphöjt bland alla folk och hela människan (ande, själ och kropp) förvandlas till en ny skapelse. Evangelisation, församlingsplantering och social hjälp utgör de naturliga beståndsdelarna i helhetssynen, där vittnesbörd och tjänst går hand i hand”.

 

Jag skulle ha önskat att alla som blygs för ordet mission eller omvändelse hade varit med på dopgudstjänster den senaste tiden i den kyrka jag tillhör. Att få se fem-sex stycken afghaner döpas till Kristus är en fantastisk upplevelse. Och att höra deras vittnesbörd, om hur och varför de kom till tro på Jesus – det går inte spårlöst förbi. Att se deras glädje över befrielse är det mest övertygande bevis för att den klassiska missionssynen är lika aktuell idag. De hade mött kärlek genom social omsorg och fått höra det glada evangeliet om omvändelse och förlåtelse. Det borde ju vara kriminellt att tiga om denna befrielse för människor, eller hur? Och missionsbefallningen får ju inte bytas ut mot något slags globalt dåligt samvete som blir grunden för mission. Vi ska uppmuntras att dela med oss av vårt materiella goda. Men Jesus gav både dricksvatten och andligt ”levande vatten” till kvinnan vid brunnen i Sykar. Och i sin förbön för lärjungarna sa han: ”Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen”. När Paulus i Korinth blev tveksam om han skulle ligga lite lågt med förkunnelsen så uppenbarade sig en ängel och sa:"Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas”. En uppmaning som vi i dag också måste ta till oss.

Ledaren i "Ljus i Öster", nr 2/2008.
För att läsa hela tidningen, gå till Ljus i Östers hemsida!