Nya pinsamheter från ansvarsnämnden

Det tycks vara omöjligt för en regimtrogen biskop att bli fälld av Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar. Två gånger har nämnden friat KG Hammar. I oktober 2003 konstaterade nämnden att Hammar visserligen gjort uttalanden som inte stämde överens med Svenska kyrkans bekännelseskrifter, men de var ”inspirerade av en allvarlig strävan hos ärkebiskopen att utöva sitt läroansvar och i en ny tid undanröja det som fördunklar evangelium och klargöra den trons frihet som vi erhållit i Jesus Kristus”. Det går alltså bra att avvika från kyrkans lära bara man menar allvar!

I juni 2005 behandlade ansvarsnämnden en ny anmälan mot Hammar och konstaterade då att ”bristande överensstämmelse mellan en biskops uttalanden i olika trosfrågor och vissa formuleringar i historiska bekännelsedokument inte behövde utgöra skäl för bedömningen att en biskop övergett Svenska kyrkans lära eller brutit mot sina vigningslöften”. Med andra ord – är man bara biskop kan man säga vad som helst!

Nu senast, i juni 2007, utmärker sig ansvarsnämnden genom att släta över biskop Koskinens i TV uppmärksammade och omfattande extraknäck. Det har inte funnits några regler eller riktlinjer, säger nämnden. Men skall man inte kunna förvänta sig att en biskop har ett eget omdöme?

Vid samma sammanträde har nämnden också behandlat en anmälan mot biskoparna Anders Wejryd, Carl Axel Aurelius, Caroline Krook och Esbjörn Hagberg för att dessa inte ens samtalade med prästerna Bengt Birgersson, Arne Olsson, Göran Beijer och Lars Artman innan resp. domkapitel avsatte dem. Detta pinsamma exempel på bristande herdesinne-personalvård lyckas nämnden trolla bort genom att låtsas missuppfatta anmälan. ”Det agerande från biskoparnas sida anmälarna avser är deras medverkan i respektive domkapitels beslut att förklara präster anslutna till Missionsprovinsen obehöriga att utöva kyrkans vigningstjänst”, skriver ansvarsnämnden. Men det var inte domkapitlets själva beslut som anmälarna ifrågasatte utan i stället att resp. biskop inte samtalade med berörda präster innan de avsattes. Eftersom ansvarsnämnden innehåller läskunniga ledamöter, bl.a. några jurister, får man förutsätta att missuppfattningen är avsiktlig.

Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar är en låtsasdomstol som försöker ge sken av att det finns en högre rättvisa inom SvK. Det är märkligt att det finns jurister som lånar sig åt att delta i spektaklet.

Samtidigt förstår man varför ansvarsnämnden inte lagt ut några protokoll på sin hemsida sedan 2001. Se här! Det är lugnast för ansvarsnämnden att dölja sina pinsamheter.

Anders Brogren