Det var en gång några lärda män i Frankrike och England som ville förbättra världen. De insåg att folket hölls nere i okunnighet och vidskepelse, vilket förvisso var nog så sant. Eftersom de, inte utan anledning, såg kyrkan och dess läromonopol som en broms för förändring började de underminera själva gudsuppfattningen. Auktoritetstron skulle ersättas av människans eget förnuft. Upplysningsfilosofin var född.

De tidigare upplysningsfilosoferna trodde fortfarande på Gud, men på en gud som dragit sig tillbaka efter skapelsen och sedan låtit människorna sköta sig själva. Längre fram radikaliserades upplysningsrörelsen och somliga av dess företrädare blev ateister.

Upplysningsfilosofin blev framgångsrik i intellektuella kretsar. De nya idéerna spreds runt om i Europa. Tänkesättet ändrades hos allt fler. Bakom de ännu existerande kungliga enväldena "av Guds nåde" ackumulerades förändringens krafter.

Tillfället kom i Frankrike 1789. Med kraften av ett jäsande folkligt missnöje i ryggen kunde den nya tidens män överta makten. Nu skulle det förnuft, som kastat av sig kungens och kyrkans bojor, visa sig vara i stånd att förändra världen. I den ärevördiga Nôtre-Dame-katedralen i Paris kröntes en vacker skådespelerska till förnuftets gudinna. Snart började också revolutionens fienders huvuden att rulla från giljotinen. Den franska revolutionen blev inledningen till 200 år av tro på framåtskridande. Perioden 1789 – 1989, från franska revolutionen till Berlinmurens fall, blev den kanske hittills mest omvälvande i mänsklighetens historia. Nu är det dags att utvärdera den när vi med upplysningens baksmälla går in i ett nytt årtusende.

Bland hundratals viktiga opinionsbildare under dessa 200 år vill jag lyfta fram tre stycken, som i särskilt hög grad påverkat den nutida människans tänkesätt.

Först har vi Karl Marx (1818 – 1883). Han ville åstadkomma ett jordiskt paradis utan Gud. Marx tillhörde en känd tysk-judisk rabbinsläkt. Med sig i baggaget hade han Gamla Testamentets profetior om Messias rike, men eftersom han inte trodde på Gud satte han in en annan huvudrollsinnehavare i historiens stora drama. Det blev "proletariatet", den egendomslösa massan. I Bibeln är Gud suverän och står inte under några lagar. På samma sätt blev det med proletariatet i Marx skrifter och senare när teorierna omsattes i verkligheten i Sovjetunionen och andra kommuniststater. I proletariatets namn kunde kommunistpartiets politbyrå göra vad man ville utan att ta hänsyn till den enskilda individen. Miljoner människor offrades på vägen mot det framtida paradiset i det klasslösa samhället. Men Marx samhällsanalys, där de ekonomiska faktorerna betyder allt, påverkade också de demokratiska staterna.

Efter 1989 och kommunismens sammanbrott sitter vi med facit i hand. Kommunismen och andra totalitära samhällsexperiment blev dyrköpa erfarenheter. Den sociala ingenjörskonsten har sina begränsningar. Marx uppfattning att människan skulle förändras bara de sociala förutsättningarna blev annorlunda visade sig inte stämma med verkligheten. Det går inte att tvinga någon att bli god.

Nästa opinionsbildare är Sigmund Freud (1856 – 1939). Han var läkare i Wien, där han tog emot damer ur borgarklassen på sin praktik. Han kom fram till att neuroser beror på förträngda minnen och att människan i sitt omedvetna är styrd av sexualdriften. Som något av en pionjär började han att skriva och tala om det dittills tabubelagda ämnet sex. Han fick ett enormt inflytande på författare och andra intellektuella. Freud blev den store läromästaren i kunskapen om oss själva. Han inbjöds att föreläsa vid utländska universitet. Hans syn på människan som en driftsstyrd varelse blev den dominerande och präglar idag såväl nöjesindustrin som de flestas syn på samlevnad.

Men nu har glansen kring Freud börjat att flagna betänkligt. Det började med att en viss Henri Ellenberger 1970 utkom med en bok om synen på det omedvetna, där han visade att Freud egentligen inte var någon originell tänkare. Senare skribenter framhöll att Freud aldrig lyckats framlägga något hållbart bevis för sina teorier. Och så nu, efter 1989, har det kommit en rad böcker, som framhåller att Freuds teorier i själva verket är felaktiga. (Se vidare Moderna Tider, nr.114, februari 2000, sid.50.)

Så är det då sagt att Freud visserligen var en god stilist och var mycket skicklig i att propagera för sina teorier men det ändå är fråga om kejsarens nya kläder. Dock är skadan redan skedd. Många har blivit olyckliga därför att de trodde att de skulle bli lyckliga om de följde sina drifter.

Den tredje opinionsbildaren är Friedrich Nietzsche (1844 – 1900), tysk prästson som avskaffade Gud och ansåg att kristendomen var en moral för slavar. Det viktiga för Nietzsche är självförverkligandet. Viljan till makt är människans främsta drivkraft. "Gud är död" och övermänniskan har en "högre moral" bortom gott och ont, något helt annat än kristendomens demokratiska "hjordmoral". Liksom Freud senare gjorde framhöll Nietzsche det omedvetnas roll och påstod att religionen är ett neurosfenomen.

Nietzsche kom att påverka en mängd författare och filosofer, från förra sekelskiftet via nazismen till det sena 1900-talets postmodernism. Många har inspirerats av hans tankar och fört ut dem i samhällslivet. Därmed har de medverkat till att skapa det etiska tomrum där många nu famlar för att hitta något fast att hålla sig till.

Upplysningsperiodens glansperiod, när man fortfarande trodde att den från Gud frigjorda människan kunde nå hur långt som helst, varade 1789 – 1989. Vi går in i det nya årtusendet försedda med såväl internet och genteknik som klimatförändringar, droger och global kriminalitet. Visserligen önskar ingen sig tillbaka till "den gamla goda tiden". Men har vi blivit så mycket klokare av upplysningsexperimentet? Många av dess grundläggande värderingar är förbrukade. Dagens ungdomar är verkligen inte några framstegsoptimister. Men vad skall komma i stället? "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?"

Tillbaka till hemsidan