Nu är det sommar och semestertid! Då vill man gärna komma ut och se sig om. Men vart skall man åka?
Varför inte åka som turist till Horred? Det låter kanske inte lika spännande som Thailand eller Kanarieholmarna. Men var inte så säker på den saken!
Hemmablind blir man lätt. Inte alltid förstår man att sätta värde på det man har. Men nu har ögonen öppnats. Lagom till turistsäsongen distribuerades en turistbroschyr om vår egen bygd, säkert den första i historien. "Välkommen till Horredsbygden" står det på omslaget, som genast väcker nyfikenheten så att man undrar vad den här bygden kan ha att erbjuda.
Omslaget pryds av en bild på Vasse bro. Det är en bild som verkligen ger mersmak, tagen precis i lövsprickningen med den gamla bron som speglar sig i dammen. Ett foto med sug i. "Är det verkligen så vackert", undrar man. "Detta måste jag se!"
För att stilla sin nyfikenhet viker man upp broschyren och ser ut över ett snyggt mittuppslag med karta över bygden i mitten. Runt om grupperar sig foton på de sevärdheter, som är utmärkta på kartan: Hyltenäs kulle, bokmärkesmuseet, Helsjön, Förläggareboden, skvaltkvarnen, den gamla bron över Lillån och så Oskar Larborns tavla med pastoratets tre kyrkor, allt försett med upplysande texter.
På broschyrens baksida finns foton på de tre hembygdsstugorna Kilastugan, Klockaregården med Europas största stenmangel samt torpet Kärleken i Öxnevalla.. Det finns också tips på aktiviteter samt andra sevärdheter i omgivningarna. Dessutom sponsorförteckning samt en karta som visar var någonstans i universum som Horred är beläget.
Horreds byalag, som gett ut broschyren i samarbete med elever vid Komvux, har all heder av sitt arbete.
Min förra krönika handlade om Istanbul med 15 miljoner invånare. Denna krönika handlar om lilla Horred. Horredsbroschyren ger en välbehövigpåminnelse om att man inte skall gå över ån efter vatten. Ta vara på allt det vackra här hemma!
Visserligen måste vi som bor i Istorp åka över ån om vi skall komma till Horred. Men i beteckningen "Horredsbygden" ingår också vi i de lantliga socknarna Istorp och Öxnevalla. Varje del av bygden har sina särskilda skönhetsvärden. Som gemensam egendom har de tre socknarna den vackra Viskadalen med södra Västergötlands största slättbygd mellan sig. Många gånger har jag undrat från vilket håll den är mest anslående. Är det när man kommer norrifrån från Björketorp, där dalen är trängre och har tyckte av norska Gudbrandsdalen med bebyggelse uppe på sluttningarna? Är det när man kommer söderifrån från Veddige och dalen plötsligt öppnar sig efter Dran med milsvid utsikt ända bort mot Öxnevalla kyrkas tornspira, som står som ett utropstecken vid horisonten. Är det när man på Helsjövägen precis har passerat Horreds kyrka och församlingshem och dalgången breder ut sig som ett modelljärnvägslandskap där små blåa tåg kilar fram? Eller är det den avlövade mörka höstkvällens utsikt från Istorps prästgård när alla ljusen från Horreds samhälle breder ut sig på sluttningen som ett diadem?
Om vi sedan rör oss ut mot pastoratets periferi , så överbjuder socknarna varandra i skönhetsupplevelser. Varje socken har sina särpräglade sjöar. I Horred dras blicken till den mäktiga utsikten över Stora Horredssjön från bron vid Elinegärde. Där är det fara värt att man tittar så att det är risk för att köra ner i vattnet. Om man ändå lyckas hålla sig kvar på vägen slingrar man sig därefter upp till den sägenomspunna Helsjön med dess dramatiskt branta bergväggar.
Ett mera leende landskap möter om vi tar en tur runt Istorps smycke, den lövskogsbekransade Fävren. På sina håll i det pastorala landskapet får man rent utav tanken att så här måste det se ut i paradiset.
Låt oss sedan avsluta med ett verkligt crescendo, nämligen Öxnevallas stolthet: Utsikten över Öresjöarna och Tolken från Hyltenäs kulle. Jag kan försäkra att många av våra gäster nästan blivit andlösa däruppe, inte på grund av höjden över havet med påföljande syrebrist utan därför att de aldrig förr sett något liknande.
Upp till detta har vi mindre kända vackra platser i överflöd. Många hus har lägen som gör att man tänker: Här skulle jag vilja bo!
Så till sist det bästa av allt: Här finns så många snälla och vänliga människor, så jag undrar om något liknande finns på andra håll i Sverige. Det gör att man känner sig "Välkommen till Horredsbygden".
Anders Brogren