Framtidsutsikter
"Det är svårt att spå, särskilt om framtiden" sade en gång författaren Mark Twain. Jag tänkte på detta berömda uttalande när jag häromdagen städade en hylla och hittade jag något som hette "Årtusendets tidning". Det är en bilaga till Svenska Dagbladet från nyårsafton 1986, utgiven inför årtusendeskiftet. "Tiden dit är kortare än vi anar", skriver redaktören. "Beslutsfattare inom politik och näringsliv lever redan i 2000-talet." Tidningen vill med hjälp av olika experter spegla företeelser i det framtida svenska samhället. Jag har tydligen sparat tidningen för att kunna ta fram den efter 14 år och kolla hur bra förutsägelserna slagit in.
Låt oss ta en titt, nu när vi sitter med facit. Först gäller det Sveriges säkerhetspolitiska läge år 2000. Under rubriken "Trycket ökar från stormakterna" har 1986 års tidning gjort en intervju med framtidsforskaren Eskil Block, en god vän till mig som besökt Istorp vid ett flertal tillfällen. Vid denna tid var ubåtskränkningarna ett stort problem. Eskil anvisar alternativa vägar för ett Sverige med ansträngda statsfinanser som måste söka samverkan utåt för att bygga ett trovärdigt försvar. Det sannolika är, säger han, att inte mycket förändras och att supermakternas rivalitet består. Men på slutet slänger han in en brasklapp: Tänk om en stat i Östeuropa gör revolt, tänk om Sovjet öppnar sig mot väst…
Vi som har upplevt hösten 1989 vet hur det gick. Oväntat för nästan alla experter sjönk Sovjet ihop som en punktering. Men vem kunde ana det 1986? Vem kunde då tro att vi i Horred ett decennium senare skulle hjälpa till att bygga en kyrka i Vitryssland?
Andra skeenden var lättare att förutse. "Storstäderna växer" är temat för nästa artikel. Elithjärnor och samhällslönare trängs i vinnarregionerna medan några få entusiaster medvetet väljer att bo på landsbygden. I glesbygden slumpas husen bort eller förfaller för att ingen vill ha dem. "Efter det att institutionerna försvann under 1990-talet, ’alla gamla skall bo kvar hemma så länge som möjligt’, blev isoleringen för många äldre och handikappade enorm." Social isolering och främlingskap hotar, äktenskapet ses som ett småföretag som då och då byter personal. Så trodde denna framtidstidning åtminstone 1986. Har den fått rätt? Jo, tyvärr! Nog tycker man att träffsäkerheten är mitt i prick med rubriker som "Telefonen blir vårt allt, telefonjacket blir en data- och bildkanal ut i världen, dator lika viktig som traktor för bonden" eller "Genforskningen ger oss bättre vacciner och läkemedel samt förklarar ärftliga sjukdomar och cancer". En annan artikel talar om att "en komplett analys av människans DNA skulle kunna vara genomförd omkring år 2000". Jojo, det var verkligen fullträff! Vi känner också igen oss i framtidsprofetior som "De politiska besluten spelar allt mindre roll, Sverige styrs i högre grad av det internationella skeendet" eller "Gränslöst snabba affärer, datautvecklingen knyter ihop finansvälden elektroniskt". Likaså börjar vi nu märka att "Ungdomarna blir färre, högskolorna och näringslivet kommer att få svårt med rekryteringen".
Däremot håller vi kanske inte med om att "Gatuvåldet minskar" eller "Samma väder, bättre prognos". Säkerheten på gatorna har blivit ett verkligt problem. Väderprognoserna har visserligen blivit bättre men vädret har blivit mer extremt. Nyligen har man observerat öppet vatten vid Nordpolen, ett oroande tecken på klimatförändring.
På det hela taget blir jag först ganska imponerad av förutsägelserna men sedan inser jag att de inte är så märkvärdiga. 1986 var redan grunden lagd för de tekniska och vetenskapliga framgångar som förutsägs. Expansionen i storstäderna pågick redan då för fullt. Det var liksom bara att dra ut kurvorna.
Men vad missade man för 14 år sedan? Och vad kan vi tänka oss för stora samhällsomvandlingarna under de kommande 14 åren? Hur ser världen ut 2014?
Det verkar inte som att någon tänkt på att det ökade tempot och den slimmade produktionen till sist blir för mycket för människorna. Allt fler klagar idag på stressen. Man klagade visserligen också för 14 år sedan, med all rätt. Men jämfört med dagens uppskruvade tempo verkar 1980-talet nästan idylliskt. Nu börjar vi se resultat av hetsen. Allt fler går in i väggen. Det är inte bara unga IT-entreprenörer i Stockholm som blir utbrända. Det gäller också äldre ägnar sig åt inte fullt så glassiga sysselsättningar. Forskare har konstaterat att utbrändhet leder till för tidigt åldrande och förkortar livet med 10-15 år.
Samhällets grundvalar vacklar när en efter en kastar in handduken. Och ännu har vi bara sett början. Jag är nog inte ensam om att tro att vi är på väg mot en gigantisk humankollaps.
Idag måste många göra ett val mellan att göra karriär eller att leva. Helst skulle man visserligen vilja göra bådadera, men om det nu inte går, så får man välja. Inte så få väljer karriären, jobbar från tidig morgon till sen kväll, helg och vardag. Man väljer bort att skaffa barn för det tar för mycket tid, byter partner då och då. Man vinner yrkesmässig stimulans och får en ekonomi som tillåter dyrbara nöjen, om man nu hinner med sådant. Man planerar allt och har koll på läget.
Men planeringen är ganska kortsiktig. Om man ser litet längre fram, tänker sig hur det är när man är 80 eller 90 år och inte längre kan leva ett lika aktivt liv. Vilken tröst är det då att tänka på karriären och ett yrkesliv där man för länge sedan är bortglömd? Hur är det då att inte ha någon familjerelation, ingen som frågar efter en?
Redan idag finns det en stor nöd och social isolering, särskilt i storstäder. Men detta är ändå ingenting i jämförelse med den sociala katastrof som kommer att vara ett faktum om några decennier.
Vad skall vi göra åt detta? – Vi som bor i de här trakterna har mycket gratis: underbart vacker natur, lagom med folk, bra läge mellan kust och skog med pendlingsavstånd till ett varierat utbud av arbetsplatser. Men vi har också fortfarande en viss samhörighetskänsla inom bygden som gör att ingen behöver känna sig anonym. Låt oss ta vara på allt det positiva som finns här i bygden och låta den vara ett samhälle som är till för människorna genom att vägra vara människor som är till för samhället. Jesus säger: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ!"
Anders Brogren