Om vi bortser från biskopars och kyrkoledares professionella optimism så ser framtiden inte särskilt ljus ut för Svenska kyrkan. I min egen optimism tror jag visserligen att Istorps pastorat överlever, men hur blir det för Svenska kyrkan i sin helhet? Även om den fortfarande kan redovisa en imponerande verksamhet, så har ändå siffrorna i åratal i stort sett pekat nedåt. Om man drar ut de statistiska kurvorna kan man räkna ut när den sista kyrkobesökaren stänger dörren bakom sig. Kommer det att bli som i de förr så blomstrande kristna områdena i Mindre Asien och Nordafrika. Där är den kristna kyrkan numera nästan försvunnen.

Låt oss tänka oss några olika scenarier för Svenska kyrkans framtid, några renodlade modeller som delvis går in i varandra! De är en grov förenkling av verkligheten men de kan hjälpa oss att se klarare.

• Scenariot "låta det fortsätta som hittills"


Allt fler församlingar, där knappast någon längre besöker söndagens gudstjänst och/eller där det endast firas sporadiska gudstjänster kommer att slås ihop till större enheter, till församlingar som kanske omfattar hela kommuner. Om Riksskatteverket lyckas i sin avsikt att avskaffa församlingsbegreppet i folkbokföringen kommer processen att påskyndas.

På skattebeskeden, som kommer i augusti nästa år, kommer var och en att få svart på vitt hur många kronor man betalat i kyrkoavgift. Säkert kommer somliga att fråga sig om det är värt att betala en eller två tusenlappar till en verksamhet som man egentligen inte bryr sig om. En del kommer att utträda, vilket leder till sämre ekonomi för kyrkan. Ytterligare kommer kyrkans ekonomi att gradvis försämras från år 2014. Då visar sig nämligen följderna av den lag om medlemskap som infördes 1996 och som innebär att de som inte blivit döpta vid fyllda 18 år avförs ur kyrkans register och kommer därmed inte att betala någon kyrkoavgift.

Om ekonomin sviktar blir det personalminskningar. Vad kommer det att innebära när man på många håll talar om den anställda personalen som om den vore församlingen, som "gör" olika verksamheter för allmänheten?

Kyrkoordningens krav att Svenska kyrkan skall vara rikstäckande kommer i praktiken att tolkas som att man skall kunna bli begravd överallt. Riksdagen har lagt ansvaret för all begravningsverksamhet på församlingarna. Kyrkans har således skyldighet att se till att även t.ex. muslimer kommer i jorden på ett sätt som är förenligt med deras tro. Men säkert kommer frågan att väckas om detta är förenligt med religionsfriheten. Ansvaret för begravningsverksamheten kommer då att föras över till den borgerliga kommunen, och därmed försvinner en stor del av kyrkans existensberättigande. Framtiden är verkligen inte tryggad med den nya kyrkoordningen.
 

• Folkkyrkoscenariot


I centrala styrelser och kyrkomötessammanhang används ofta ordet "folkkyrka" som om det vore ett bibliskt begrepp, ja, själva kärnan i kristendomen. Det betyder, i och för sig helt riktigt, att kyrkan riktar sig till hela folket, ja, Jesus säger t.o.m. i missionsbefallningen att lärjungarna skall "gå ut till alla folk", inte bara till det svenska. Vad folkkyrkoideologerna däremot brukar förbise är att Jesus inleder missionsbefallningen med att säga "åt mig har getts all makt i himlen och på jorden". I den mest extrema versionen av folkkyrkoideologin är det folket som skall bestämma över kyrkan genom sina politiska partier. Den ideologin har nu råkat in i en kris eftersom alltfler misstror de politiska partierna, valdeltagandet sjunker och snart ingen vill engagera sig i partipolitiken.

Ett folkkyrklighetens halmstrå har blivit insatser med krisgrupper vid olyckor och katastrofer. Då visar det sig att kyrkan kan vara till nytta för folket. Detta är väl gott och väl i och för sig, även om detta inte är så nytt som man tycks tro. Präster har i alla tider ställt upp vid svåra händelser. Men inte kan man ha en kyrka som bara sitter och väntar på katastrofer. Och vad gör man i det mångkulturella samhället när inte alla utan vidare accepterar en kristen präst som t.ex. vid brandkatastrofen på Hisingen där de flesta omkomna var muslimer.

Kärnan i folkkyrkoverksamheten är vad som förr kallades förrättningarna, numera " de kyrkliga handlingarna": dop, konfirmation, vigsel, begravning. Det sägs med all rätt att kyrkan här har stora kontaktytor. Men går det i längden att döpa, konfirmerar, viga och begrava om det inte finns levande församlingar? Kan man ha en folkkyrka utan folk?
 

• Liberalteologiskt scenario


Liberalteologin uppstod under 1800-talet. Dess mål är ta bort sådant ur den kristna tron som människor har svårt att acceptera för att på så sätt göra det lättare att vara kristen. Om nu många har svårt att tro att Jesus gjorde underverk, så tar man helt enkelt bort underverken genom att förklara att de är fantasiskapelser av evangelisterna. Det viktiga är vad man uppfattar som kristendomens grundprinciper, t.ex. "kärleken", ett tänjbart begrepp, som löskopplat från bibel och kristen tradition kan ges snart sagt vilken innebörd som helst.

Liberalteologin lever på att montera ner det som andra byggt upp. Den kan aldrig medföra någon väckelse eftersom den inte ställer krav på människor att ändra sig utan bara instämmer i de åsikter som för närvarande är politiskt korrekta. Men behövs det då någon kyrka? Är det inte onödigt att störa människor som har det bra som de har det?
 

• Lutherskt konfessionellt scenario


Kan Svenska kyrkan leva vidare i små grupper som medvetet håller fast vid den lutherska bekännelsen? – Jag tror att man då lätt hamnar i sekterism. När den ena gruppen anser sig vara renlärigare än den andra kan man så småningom hamna i en situation där man bara kan lita på sig själv. Det kan bli som för en vän som besökte Taiwan. På en gata i Taipeh såg han en kyrka med skylten "The Norwegian Lutheran Church". Ett stycke längre bort låg ännu en kyrka. Den hade skylten "The True Norwegian Church". Det är sekterism i sin prydno när kineserna i Taipeh kan välja mellan den norska lutherska kyrkan och den sanna norska lutherska kyrkan.
 

• Väckelse till följd av ekologisk och/eller ekonomisk katastrof

Samhället är sårbart, brukar vi säga när det blir strömavbrott. Men vad händer om jordens temperatur fortsätter att stiga, om polarisarna smälter, om Golfströmmen ändrar riktning, om det blir alltfler förödande oväder, allt mer missväxt? Vad händer om oljan blir för dyr, om det blir krig om vattentillgångar, om världshandeln och börserna kollapsar? Vad händer om vårt väl fungerande samhälle bryter samman? Kommer människorna då att söka sig till kyrkorna? Eller blir det som det står hos profeten Amos att det skall bli en hunger efter att höra Herrens ord och att man skall "färdas hit och dit för att söka efter Herrens ord, men man skall icke finna det"?

Omöjligt är inte detta scenario men det är inte heller något vi skall räkna med eller önska oss.

Man kan tänka sig ytterligare ett antal scenarier, t.ex. ett privatreligiöst, katolskt eller karismatiskt. Hur det verkligen blir har ingen av oss den blekaste aning om. Det enda vi kan vara säkra på är att framtiden inte blir som vi tänkt oss. Den kommer att bjuda på överraskningar.

Framtiden består av en mängd små händelser som fogas samman i större mönster. I det lilla sammanhanget har var och en av oss en viktig roll. Hur det blir i just din församling beror mycket på dig själv.

Fortsätt gärna diskusisonen på diskussionsgruppen Kyrkans framtid, http://se.egroups.com/subscribe/kyrkansframtid 

Tillbaka till hemsidan