Från Istorps prästgård:
Min hustru ställer ofta svåra frågor till mig. Det gäller saker i bibeln. Visserligen borde man kunna begära att en präst skall kunna svara på sådant. Men, tro mig, det finns mycket som inte ens en präst förstår.
Senast fick jag en fråga om David, Israels kung för 3000 års sedan. Hur kunde han säga att han levt ett rent och skuldlöst liv? I Andra Samuelsbokens 22:a kapitel gör David en sammanfattning av sitt liv. Där påstår han att han var fläckfri och vaktade sig för att synda. Därför lönade Herren hans rena liv.
Alla som känner till den bibliska historien vet ju att detta inte är sant. David var inte ren och fläckfri. Han blev upptänd av begär till den vackra Bat-Seba. Därför gav han order om att röja hennes make Uria ur vägen. Planen lyckades. Uria blev dödad i en strid. Efter sorgetidens slut kunde David göra den vackra Bat-Seba till sin hustru. Hon blev t o m anmoder till Jesus. I släkttavlan i Matteusevangeliets första kapitel står det att ”David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru”.
Kungar och härskare har alltid varit vana vid att få sin vilja fram. De har haft tillgång till livets gräddfiler. Ända in på 1900-talet kunde de ha barn ute på bygden. Men inte ens en högt uppsatt person får sätta sig över vad som är rätt och riktigt. Därför står det också att ”det som David hade gjort misshagade Herren”.
Hur kunde då David vara så inbilsk och påstå att han levt ett rent liv? Och hur kan något sådant stå i själva bibeln, som är Guds ord?
Inte nog med detta. Många undrar varför det finns så mycket våld i bibeln. Tänk så mycket det står i Gamla testamentet om folk som slår ihjäl varandra! Det är inte bättre än videovåldet. Bibeln är verkligen ingen bok för känsliga personer.
Vad svarar man på detta? – Mitt enkla försök till svar är att bibeln inte är censurerad. Man skulle ha kunnat redigera den genom att ta bort omoral och våldsskildringar. Då hade bibeln blivit salongsmässig så att den passat en modern publik. Men nu står allt det frånstötande kvar där. Det är som livet självt. Gamla testamentet skildrar verkligheten sådan den var för några tusen år sedan.
Och då förstår vi att människorna måste förändras. I Gamla testamentet kan vi se hur Gud efterhand uppenbarar mer och mer av sin vilja. Hans lag sätter gränser för vad man får göra och inte göra. Människans demoniska krafter måste tyglas.
Kung David var ingen fullkomlig människa. Han var lika inbilsk som någonsin vi själva är när vi inte ser de fel hos oss själva som alla andra lägger märke till. Men han blev ändå ren. Det var när han insåg och bekände sin synd och fick förlåtelse för den.
Julen handlar om att Gud sände sin son till en värld som inte hade plats för honom i härbärget. Låt oss tänka bort all julstämning, alla ljus, alla julsånger, även om det är svårt! Är det då inte upprörande att någon skall behöva föda sitt barn i ett mörkt, fuktigt och illaluktande stall? Var det en passande miljö för Guds son?
Vi vill att våra julkrubbor skall vara vackra. Ibland är de försedda med grönskande landskap och doftande hyacinter. Krubban med Jesusbarnet kan vara belyst av en elektrisk stjärna. Det ser faktiskt riktigt mysigt ut i Betlehems stall. Men om man skulle placera en Barbiedocka bland krubbfigurerna skulle det inte stämma. Krubbmiljön för 2000 år sedan var inte snygg och ren. Julbudskapet är ett krävt budskap.
Det mest upprörande av allt är att visa Jesus på korset. Ibland får vi se bilder av tortyroffer och vi blir upprörda över att människor kan vara så grymma. Och ändå har varje kyrka en bild av den korsfäste mitt i blickfånget. Det är själva centrum i den kristna tron. Upprörande, eller hur?
Ja, visst är det upprörande! Men sådan är världen. Vi lever utanför paradiset, öster om Eden. Därför måste människorna förändras inifrån.
Detta går emellertid inte att förverkliga genom att kommendera människor att bli bättre. I Sovjetunionen försökte man att kommendera fram solidaritet och osjälviskhet. Resultatet blev ohyggligt.
Gud har valt en annan metod: den uppoffrande kärlekens metod. Han, som är den högste, lät sig bli föraktad och övergiven. Han tog på sig hela eländet. Detta är svårt att förstå. Men sådan är Guds kärlek till oss.
Bibeln är svår att förstå. Så måste det vara. Den handlar ju om de svåraste av alla frågor. Den amerikanske författaren Mark Twain sade en gång att många har problem med sådant i bibeln som de inte förstår, men jag för min del har mest problem med det jag förstår.
Vare sig du förstår eller inte vill jag önska dig en riktigt god jul!