Från Istorps prästgård:

De mystiska rosorna

Efter en begravning den 14 februari fick jag en tankeställare av köksgänget: ”Har du tänkt på att det är en särskild dag idag?”

     Det hade jag inte. Hårddisken inne i hjärnan började förtvivlat att snurra runt. Nu är det något jag glömt igen. Vad kan det vara?

     Men så föll klaffen ner. Javisst, det är St. Valentine`s Day! Då skall man uppvakta sin käresta. Åtminstone gör man så i Amerika. Och vi som bor i Europas mest amerikaniserade land är inte sena att ta efter sederna i det stora landet i väster.

     Vem var då denne Valentin, som är orsak till att tusentals herrar uppvaktar sina damer med röda rosor? – Enligt uppslagsböckerna var helige Valentinus åtminstone två olika personer, båda martyrer på 200-talet. Den ene var troligen präst i Rom, den andre biskop i Terni i Italien. Möjligen var de en och samma person. Kort sagt vet man inte mycket om den ursprunglige Valentin. Ännu mindre vet man om hans eventuella dambekanta. Men så mycket kan man säga om detta eventuella helgon som att han har absolut inget att göra med seden att ge presenter till sitt hjärtas dam. Valentin är helt oskyldig.

     Traditionen med uppvaktning på Valentindagen kan följas ända till 1300-talet. Enligt vad man trodde i det gamla England började fåglarna att para sig den 14 februari. Alltså var det en bra dag att uppvakta sin tilltänkta på. Seden spred sig därefter till Amerika. På senare år har även köpmännen infört Valentindagen här i Sverige som ett gyllene tillfälle att få karlarna att lätta på plånboken.

     Men i församlingshemmets kök efter begravningen var det inte läge att försöka prata bort dagens betydelse med en historisk redogörelse. Nu var det handling som gällde. ”Vad skall jag göra”, frågade jag vädjande.

     ”Gå in i blomsteraffären på hemvägen”, blev rådet jag fick. Och den är klok som lyder råd. Efter en stund stod jag och väntade på min tur tillsammans med ett antal andra karlar, alla arbetsklädda liksom jag (jag var ju iförd begravningskläder).

     Det var ovanligt många kunder i blomsteraffären för att vara en vanlig vardagseftermiddag. Och alla var karlar. Det var inte riktigt den vanliga kundkretsen man annars brukar möta där.

     Avvikande var också varusortimentet. Det fanns ovanligt många röda rosor i affären. Något annat tycktes inte vara gångbart. Man kunde välja mellan långskaftade, ljusröda, mörkröda, mer eller mindre fyllda. Allt gick åt som smör, bara det var röda rosor.

     Jag kom att tänka på Thore Skogmans åtminstone i Sverige och Norge världsberömda låt: ”Tio tusen röda rosor vill jag skänka dig, tio tusen röda rosor i ett fång!” Men tiotusen rosor skulle inte få plats i vår lilla blomsteraffär. Det får väl räknas som poesi, som ärkebiskopen säger.

     Priserna på rosor hade dessutom stigit de senaste dagarna, fick jag veta. Omkring den 14 februari kostar rosarna dubbelt så mycket som vanligt. Det beror på marknadens grundlag om tillgång och efterfrågan. Om alla män i USA och Storbritannien, och numera dessutom i Sverige, skall köpa röda rosor på en gång, blir det en kraftig prispress uppåt. Världens rosenodlare ligger och håller på sina lager tills det är dags för Valentin. Sådan är kapitalismen. Tio tusen röda rosor skulle därför inte bara åstadkomma ett rejält hål i portmonnän. Det skulle bli fråga om en avbetalningsplan på många års sikt, även om man kanske kunde räkna med en viss mängdrabatt.

     Jag fick också veta att rosorna var importerade från Colombia. Trevligt att höra att det inte bara är kokain som kommer därifrån.        

     Gemensamt för alla männen i affären var att de har relation till en dam, som de vill hålla sig väl med. Man frågar sig varför. Är det inte mycket enklare att vara fri och ledig och kunna göra som man vill?

     Nyligen gick på TV en dokumentär som under ett år följde tre ensamstående män i en liten skånsk by. En av dem var långtradarchaufför. Han hade haft en sambo under många år. Hon hade flyttat ifrån honom, men nu hade de börjat träffas igen. Hon var på väg tillbaka. Han fick frågan om skillnaden att leva med eller utan en kvinna. Hans reflexion gick ut på att med en kvinna i huset så blir det ”många regler” man måste följa.

     Visst är det underligt att den frie landsvägsriddaren frivilligt går in under dessa regler. Lika underligt med alla arbetsklädda män i blomsteraffären, som för dyra pengar köpte rosor till sina reglers upphov.

     Jag anlände hem med mörkröda, långskaftade rosor. Jag smög in i köket med den inslagna buketten för att leta upp en lämplig vas. Just då ringde telefonen. Det blev ett ganska långt samtal. Under tiden hade makan funnit buketten och satt den i en vas. Tala om misslyckande!

     Sedan kom hon in och undrade vem som hade gett mig blommor. Det kunde väl inte vara någon på begravningen. Nej, fick jag säga, prästen brukar inte få röda rosor av begravningsgästerna. Det hela var något av ett mysterium.

     Fortfarande står de mystiska rosorna lika vackra på byrån. Men varifrån de kommer är en väl bevarad hemlighet.

Anders Brogren