Från Istorps prästgård:

Som en tjuv om natten

”Det är så bra med församlingshemmet för här finns inget att stjäla” sa Gunnel, församlingshemsvärdinna i Horred, på lördag eftermiddag när hon skulle lämna lokalerna en stund. ”Ja, såvida man inte är intresserad av att stjäla psalmböcker och kaffekoppar”, svarade jag.

Tyvärr hade vi fel. På måndag morgon visade sig dörren vara uppbruten. En tjuv hade tagit en runda genom lokalerna och hittat söndagsskolbarnens sparbössa. I den fanns pengar, som skulle överlämnas till gatubarn i staden Nakuru i Kenya. Några av våra barn skulle själva resa dit och överlämna gåvan. Men om detta var jag okunnig fram till förra måndagen, för normalt förvarar vi inte några pengar i kyrkans lokaler.

Jag hade fel. Det fanns ännu mer att stjäla. Tjuven hade också tagit med sig femton frallor, en bit ost, en pepparkaksdeg och en stor nallebjörn. Antagligen var tjuven både hungrig och ömhetstörstande. Stackars tjuv, tänker jag, ett sådant bedrövligt liv du lever. Att vara hungrig och driva runt mitt i natten i ett ödsligt Horred. Du skall inte behöva ha det så.

Kära tjuv! Om du läser dessa rader vill jag säga dig att du är värd ett bättre liv. Du skall inte behöva göra inbrott för att få något att äta. Om du tar kontakt med Gunnel eller med mig, så lovar jag att vi skall bjuda på kaffe och frallor med ost i Horreds församlingshem. Du skall också få färdigbakade pepparkakor så att du inte behöver äta av barnens deg. Dessutom skall du få ett varmt och mänskligt bemötande så att du inte behöver trösta dig med ett gosedjur. Välkommen!

 

*****

I förra månadens krönika berättade jag att näringsminister Leif Pagrotsky gjort ett oanmält blixtbesök i Öxnevalla kyrka. Jag skrev ett mail till honom, tackade för besöket och beklagade att jag inte hade kunnat vara där för att ta emot honom. Jag skrev att jag länge velat ställa en fråga till honom, nämligen denna: Hur är du släkt med Martin Pagrotsky?

Efter någon vecka fick jag ett handskrivet brev, där Leif Pagrotsky skriver att Martin var hans farbror, hans pappas storebror. Barnen Pagrotsky, Leifs kusiner, bor i Göteborg. ”Verkligen roligt att höra av dig!” slutar brevet. Och jag var tacksam över att näringsministern tagit av sin dyrbara tid för att svara mig.

När jag var barn bodde familjen Martin Pagrotsky i våningen under oss i Göteborg. Jag brukade leka med dottern Ann. Pappa Martin minns jag som en vänlig man, som rökte cigarr. Han hade en stor grön amerikansk bil, ett ”vrålåk” som det hette på den tiden. En sommardag var han på väg med den till sitt sommarställe i Åsa. När han kom till järnvägsövergången vid Sättinge i Hanhals kom tåget samtidigt. Sikten var på den tiden skymd av en banvaktsstuga, numera är korsningen planskild. Det blev en ordentlig smäll. Bilen blev demolerad men Martin Pagrotsky överlevde, märkligt nog.