Från Istorps prästgård:

Livet återvänder

Lagom till påsk fick jag veta att Gräns-Posten återuppstår. Då är det fler än jag själv som blir glada. Många har saknat Gräns-Posten. Den bara försvann efter julnumret, stilla och försynt. Själv har jag saknat att få skriva krönika en gång i månaden. Men nu återvänder livsandarna. Jag önskar Gräns-Posten lycka till i dess nya skepnad.

Påsken handlar om livets återkomst. Kyrkan förkunnar en korsfäst Frälsare, som gick ur graven på påskdagens morgon och som är levande ännu i denna dag. Det är själva förutsättningen för att vi över huvud taget har någon kristen kyrka.

På tal om det: Många säger ”Kristi återuppståndelse”. Men det heter ”Kristi uppståndelse”. Ordet ”återuppståndelse” är påverkan från engelskans ”resurrection”. Men det svenska ordet år ”uppståndelse” även om det också fått betydelsen av att väcka oro och förvirring. Och det är inte alldeles fel, för precis så var det när kvinnorna tidigt på morgonen kom ut till graven och upptäckte att den var tom. De blev rädda. Det var absolut inte fråga om någon jublande påskglädje. Först efter hand tvingades de motvilligt acceptera att Jesus inte var död. Och det är likadant för många kvinnor och män i vår tid: det sitter långt inne att acceptera att Jesus lever och har något att säga också idag.

Påsken på våra breddgrader samspelar på ett fantastiskt sätt med uppvaknandet i naturen. Påskliljorna brukar slå ut lagom till påsk, som sig bör. Här är inte som i England där ”the daffodils” slår ut redan i början av fastan.

Att livet återvänder märks när Göran Karlsson i Broby släpper ut sina 93 lamm på bete. Livet är också att höra kvittret av nykläckta fågelungar i skorstenspipan. Fast nu är det kanske inte längre så inbjudande i vår skorsten sedan vi fått bergvärme och ingen mullrande oljepanna längre gör det varmt och ombonat där inne i rökgångarna.

Att möta livet är också att få nya barnbarn. Vi trodde att det bara kunde födas pojkar i vår familj, men hör och häpna: sedan förra sommaren har vi fått två stycken duktiga flickor att räkna in bland ättlingarna. Livet ler!

Barn är en gåva. Men tyvärr ser man det inte alltid så. Ibland ser man barnen som ett problem. I dagarna passeras en milstolpe av dystert slag. Någon gång under våren kommer det miljonte fostret sedan 1975 att aborteras. 1975 var året då riksdagen antog lagen om fri abort. Men det lär inte bli några större jubileumsfestligheter. En miljon, det är ofattbart många, ungefär så många som idag saknas i Sverige för att vi skall kunna trygga vår välfärd.

Men här i Istorp är det annat ljud i skällan. Vi har fått en riktig babyboom. Under alla år vi har bott i socknen har det fötts ett, eller möjligen två, barn om året. Men under 2003 blev det inte mindre än sju stycken nya liv. Tala om rekordökning! Förut har vi sällan haft barndop i Istorps kyrka, men nu har det börjat tillhöra rutinen. Livet har återvänt till socknen. Verkligt uppiggande!

Låt oss ta vara på livet och dess glädjeämnen! Det behövs, för det finns många glädjedödare som härjar ibland oss. Ibland är det som att vissa människor inte tål det som är gott och riktigt. Kanske drivs de av avundsjuka eller rädsla. Det finns somliga som måste skrämma eller förnedra andra därför att de strävar efter något som börjar på MA och slutar på KT. Sådana tendenser förekommer inte bara i kyrkan utan på många områden i samhället. Vi har alla träffat på dem.

Men varför skall man inte kunna vara tillsammans med andra utan att de underkastar sig? Låt dig inte skrämmas av sådana personer! Låt oss i stället kämpa för tolerans och människokärlek! Lyssna på varandra! Lär av andra! Låt alla få utvecklas efter sina egna förutsättningar! Var öppen för nya intryck, inte bara för dina invanda älsklingstankar! Livet är större och rikare än du tror!

Eftersom livet är så rikt kan det vara nyttigt att ibland lämna TV-apparaten avstängd. I höstas skrev jag om att vi blivit TV-lösa i samband med att vår antenn hamnade i garaget när vår skorsten skulle repareras. Somliga har undrat om vi fortfarande framhärdar i vårt TV-lösa tillstånd.

Jo då! Vi har lyckats överleva vintern utan ett enda TV-program. Men då och då har vi undrat hur vi tidigare hann med att se på TV. Kanske var vi yngre och raskare. Nu går kvällarna så fort ändå. Och när årets underbaraste tid är inne kan man inte sätta sig i TV-flimret bakom fördragna gardiner.

Unna dig att ha TV-fritt ibland! Tänk så mycket elände du slipper se! Upplev själv i stället! Och kom ihåg att det bästa i livet är gratis!

Anders Brogren