Från Istorps prästgård:

Har ni hört historien om församlingen som fick en ny präst? Han hade med sig många böcker i flyttlasset. Tydligen var han ganska stolt över dem, för han frågade en församlingsbo som hjälpte till med att bära in boklådorna i prästgården: "Hade den förre prästen lika många böcker?" - "Nej", blev svaret, "han var utlärd redan när han kom!"

Nu för tiden anses inga präster vara utlärda eftersom det är obligatoriskt att vi i början av varje år skall åka på fortbildning. I går kväll kom jag lyckligt tillbaka till Istorp från årets kurs. Vi brukar kunna välja mellan ett tiotal olika kurser. I år hade jag valt en 2-dagars kurs om "Aktuella teologiska strömningar", en orientering om vad man nu för tiden sysslar med vid de teologiska fakulteterna. Jag tyckte, att det kunde vara intressant för mig, som mest går här hemma i Istorps pastorat med mina egna teologiska strömningar.

Först gällde det att hitta till kursgården där vi skulle vara. Vägbeskrivningen lät ganska underlig. Man skulle köra över Älvsborgsbron och sedan fortsätta förbi alla hamnarna, men med utsikt över oljecisterner, bangårdar och älvmynning låg det faktiskt, borta vid förutvarande Arendalsvarvet, en mycket flott anläggning med det bibliska namnet Noaks Ark. Där skulle vi, teologiska kreatur av olika arter, vara inhysta.

Förste föreläsaren var en gammal bekant, som jag nu återsåg efter 30 år, René Kieffer, född i Luxemburg, professor i Nya testamentets exegetik (=bibeltolkning) i Uppsala. Förra gången jag träffade honom var han katolsk präst och munk hos dominikanerna i Lund, där jag blev bekant med honom. Han hjälpte mig en gång med litteratur till en uppsats jag skrev om det då nyss avslutade Andra vatikankonciliet, den kanske betydelsefullaste kyrkliga händelsen under detta århundrade.

Så skildes våra vägar, jag blev en gift luthersk präst i Göteborgs stift medan den till celibat förpliktade René senare drabbades av den stora kärleken, till råga på allt till en nunna, vilket inte precis förenklade saken. De båda lydde hjärtats röst och bildade familj, vilket innebar att de fick lämna sina resp. ordnar och René fick sluta som präst. Märkligt var, att jag också sedan gammalt känner hans fru Margareta. Vi växte nämligen upp i samma kvarter i Göteborg och brukade vinka till varandra över gården. Hennes far var god vän till min far och domkyrkoorganist. Så småningom tog jag kantorsexamen för "farbror" Gösta. Vi hade alltså mycket att prata om, men René hann också med att hålla en föreläsning om vad som händer inom den akademiska bibelforskningen idag.

Även näste föreläsare innebar ett återseende. Professor Sven-Åke Selander från Lund, som föreläste om sitt ämne Kyrko- och samfundsvetenskap, var en gång min lärare i konfirmandpedagogik. Jag hade god nytta av hans lärdomar när jag 1968 skulle ha mina första konfirmander i Västra Frölunda. Några av dem har jag faktiskt haft kontakt med under åren och en av dem påstod nyligen att vi hade väldigt roligt under hans konfirmandtid. Det var ju snällt sagt.

Kyrkoherden i Tyska församlingen i Göteborg, Ludwig Schatter, hade en trevlig föreläsning om Luther och hans betydelse i Tyskland. Sedan var det dags för ett mera kontroversiellt ämne, nämligen feministteologi. Doktorand Hanna Stenström gjorde emellertid en fin presentation av de olika internationella strömningarna på detta område. Intressant och tankeväckande!

Andra dagen började med föreläsning om religionsdialogen, om vad som händer när kristendomen möter andra religioner. Frågan är numera aktuell också hos oss. I Sverige finns idag åtskilliga muslimer och buddister. Flera kolleger kunde berätta om dop där fadern var muslim. Någon hade t.o.m. som präst råkat hamna på en buddistisk begravning, vilket han ångrade.

Föreläsare var docent Tord Fornberg från Uppsala, en talare av det slaget som först verkar väldigt torr men som sedan säger en massa lustiga saker. Det mest intressanta var emellertid att hans mormorsfar hette Elias Wingård och var kyrkoherde i Surteby samt att min företrädare Erik Nordblom brukar ringa och gratulera Tords mamma på hennes födelsedagar!

Etik är ett ämne som numera blivit väldigt efterfrågat. Min gamle kamrat Göran Bexell, som är etikprofessor i Lund, berättade om hur han kallas att föreläsa hos kommuner, landsting, företag, försvaret m.m. Alla vill veta vilka värderingar vi måste bygga på. Numera möter man också ofta frågan "Vad säger ni i Svenska kyrkan om detta?" Förr frågade man inte så, sade Göran. Då kunde man förutsätta att folk i allmänhet visste vad som var rätt eller fel enligt kyrkans uppfattning.

Siste föreläsare var Werner Jeanrond, nybliven professor i systematisk teologi i Lund, ursprungligen från tyska sidan av Elsass och i många år verksam i Dublin på Irland. Han gjorde en internationell översikt över åtskilliga av de teologiska riktningar som idag existerar. När han kom till avdelningen "ekologiska teologier" var han vänlig nog att säga att första gången han träffat på en ekologisk teologi var i min prästmötesavhandling "Den gudomliga symfonin". För det fick han särskilda pluspoäng av mig. Somliga har väl vid det här laget lärt sig, att vill man ligga bra till hos mig skall man antingen gå flitigt i kyrkan eller säga något vänligt om min bok.

Ja, det var en rolig och intressant fortbildningskurs, men i morgon, söndagen Sexagesima, när jag skall förkunna ordet i Horreds och Istorps kyrkor, blir det nog ändå det gamla vanliga budskapet: Gud har sänt sin Son som Frälsare till oss och genom att tro på honom och ta emot hans ord får vi evigt liv. Denna tro har människor kunnat leva och dö på före oss och den duger också idag och imorgon.

Anders Brogren

Tillbaka till hemsidan