Från Istorps prästgård:

Kaffe dricker väl de flesta året om. Åtminstone har jag fått det intrycket. För somliga är det kanske fråga om att få en dos koffein för att piggna till. Men för många är det samvaron kring kaffekoppen som betyder mest.

Själv är jag egentligen inte så förtjust i kaffe. Jag tycker att det smakar ganska beskt och vill helst ha litet mjölk att späda ut med. Men om jag är utomlands tackar jag inte nej till en kopp svart espresso med mycket socker i. Här hemma har jag emellertid vant mig vid att dricka en stor kopp vanligt kaffe på morgonen. Det går liksom lättare att komma igång då.

När det äntligen är semester blir kaffestunderna dock mer betydelsefulla. De får fylla ut en del av dagen. Man kan sitta i lugn och ro med sin kopp och bara låta tiden gå.

När jag skriver detta är jag fortfarande mitt uppe i semestern. Men jag kan redan se tillbaka på åtskilliga trevliga kaffestunder. Först vill jag berätta för alla här i knallebygden, som har sinne för en god affär, om en av de mest prisvärda kaffeserveringar jag träffat på. Det är hos Börjes i Tingsryd. i mörkaste Småland, var annars? Smålänningarna vet att få ut mycket av pengarna. Börjes är ett varuhus med mottot "för hästen i bygden". Serveringen finns uppe på en läktare i varuhuset, varifrån man har utsikt över byxor och särkar. När man skall betala för sig tror man att priset gäller för en person. Men nej, det var för alla tre, kaffe och kondiskaka för 25 kronor! Och tak över huvudet hade man tills regnskuren var förbi.

Vår småländske svåger har i många år brukat bjuda oss på bröd från ett bageri i Moheda. När jag skulle hämta hem min hustru från hennes blekingska sommarviste fick jag för mig att vi skulle åka dit och köpa med oss några limpor. I sommargrönskan, med hjälp av en karta som har markerat vackra vägar med grönt, letade vi oss fram till ett stationssamhälle i hjärtat av Småland. Nere vid järnvägen hittade vi Estvalls bageri. Och det bästa av allt - de hade kaffeservering. Visserligen inte till Börjes priser, men vi hade i alla fall en skön stund utan jäkt, där vi stilla satt och läste Smålandsposten till fraset från pariservåfflor, medan X2000 susade förbi på södra stambanan som ett grått streck. Vi fyllde bilen med härliga grova limpor och fortsatte sedan mot Istorp via allt smalare och allt grönare vägar.

Vi gjorde också en avstickare till den lilla socknen Mistelås, som vår svåger brukar tala om med en särskild värme. Denna socken var så liten och fattig att när man skulle utse fjärdingsman, så hade man inte råd att förse honom med någon uniformsmössa. I stället fick han lösa problemet genom att texta "fjärdingsman" på en pappskiva att ha i en vanlig hatt.

En kaffestund fylld av vemod och tacksamhet hade vi i Istorps församlingshem en vacker julidag när vi fick följa vår mångåriga vän Alva till graven. Cancern skenade iväg och ryckte bort henne i förtid som vi, alla hennes vänner, uppfattar det. Istorps kyrka var fylld av sörjande. En tung stund men ändå ljus. När jag talade till hennes minne i församlingshemmet påpekade jag, att Alva skulle varit glad om hon sett oss alla idag, hon som så gärna ville bjuda, se många vänner omkring sig och glädja dem. Som väl var har vi nyligen byggt till Istorps församlingshem, så att det gick att få plats för alla gäster. Det var dukat för 130 personer. Det var Alvas sista bjudning. Så vill vi minnas henne, i centrum av vänkretsen.

En kaffebjudning av stora dimensioner hade vi dagen efter i Horreds församlingshem. Hedersgästen var Göran Larsson, som bott större delen av sitt liv i Björketorp och Jerusalem, men som numera flyttat till Kalifornien. Under många år har han gjort en märklig insats för att rasera seklers misstro mellan judar och kristna. För judar har kristendom varit ungefär detsamma som judeförföljelser. Som ingen annan har Göran öppnat ögonen hos många judar för vad kristen tro egentligen är. Kändis i Israel blev han när han häromåret som förste icke-jude någonsin fick tända en fackla vid den årligen återkommande ceremonin på Israels självständighetsdag. Numrera bor Göran i närheten av San Diego, men har hela världen som sitt arbetsfält. Under senare tid har han särskilt haft kurser för pastorer från f.d. Sovjetunionen och från Brasilien och visat dem på djupare sammanhang i Guds ord i förhållande till Bibelns land och Bibelns folk.

Nu var Göran på besök i sina hemtrakter. Vi passade på att fånga honom i flykten så att han fick hålla föredrag i Horreds absolut fullsatta kyrka. Göran är faktiskt profet i sin egen hembygd.! Vår församlingsvärdinna Gunnel hade lyckats trolla fram extra många stolar och kaffekoppar i församlingshemmet. Den vackra sommarkvällen ville liksom aldrig ta slut Göran hann nog aldrig att få något kaffe, för alla skulle komma fram och hälsa och prata med honom.

Men semestern fortsatte. Vi lyckades t.o.m. snika oss till några av de kaffestunder, som kanske är de allra bästa. Det är att ta med kaffekorgen till stranden, sitta och titta ut över havet och göra ingenting. Och sedan är det dags för en kaffepaus.

En dag var jag ute och körde med mina båda svärmödrar (den ena är egentligen svärmors syster) medan makan låg i sängen och var förkyld (sådant kan man råka ut för även på sommaren). Vi drack kaffe hos släktingar i en ombonad trädgård bakom ett hus på Mellangatan i Skanör. När vi kom ut på gatan igen satt det en lapp i vindrutetorkaren. Parkeringsböter? Nej, det var bara en hälsning från Lennart på Bil & Motor, bilens förre ägare, som hade semestervägarna förbi och plötsligt kände igen sin gamla Volvo.

Min nöjeslystna men ännu inte helt friska hustru ville en dag följa med sin make på en av hans otaliga släktforskningsexpeditioner. Det var inte bra för hälsan. Under en regnskur dracks kaffet på Wahlquists konditori i Kristianstad. Sedan bar det upp på Linderödsåsen, där min morfars farfar Isak Jönsson 1810 föddes i ett torp under Maltesholm.. Nu är där planterat granskog. Skada på en så vacker plats där man annars har milsvid utsikt ända bort mot Fjälkinge backe. Men det märkligaste var att när jag sedan följde upp honom på Landsarkivet i Lund visade det sig att han med tiden blev baptist och inte gick till nattvarden i kyrkan. Och vi som nu skall ha barndop här på lördag och jag som skall döpa vårt första barbarn!

När jag skulle forska fram något om 1800-talets baptistväckelse i Kristianstadtrakten satte jag mig vid en dator på Malmö stadsbibliotek och skrev in sökordet "baptism". Det första jag då fick upp var Jyrki Seppälä, Gränspostens utgivare, som skrivit en artikel om baptistpionjären F O Nilsson, som satt fängslad i Skene. Artikeln var införd i Gränsposten tidigare i år. Världen är liten.

I Höör, mitt i Skåne, hade vi häromdagen en trevlig kaffestund hos Inger Svensson, som är danska, född i Köpenhamn, men som fått reda på att hennes mormor kom från Istorp och utvandrade till Danmark. Hon besökte Istorp i början av sommaren tillsammans med sin granne Gunnar, som såg mitt nyanlagda stenparti och då inbjöd mig att komma till honom och hämta taklökar. Så nu har jag 20 sorters olika taklökar nedstoppade i klippskrevorna bakom prästgården.

I går fick vi kära kaffegäster ända från Bahrain. Det var Åsa och Hans Degerman, som arbetar i gulfstaterna för Svenska kyrkans mission och Mellanösterns kristna råd. Jag hade förmånen att få besöka dem i vintras och berättade om det i Gränspostens marsnummer. Nu är de hemma på semester för att svalka sig, men när ni läser detta är de tillbaka i den 50-gradiga hettan.

De berättade om Kamela, ett hembiträde från Sri Lanka, som råkat i klorna på en samvetslös arbetsgivare, som hon lyckats rymma från. En indisk flicka, som var katolik, hade bett för Kamela, som är buddist, och sagt att Gud kommer att sända någon som hjälper henne. Sedan hade hon fått kontakt med Åsa och Hans, som efter många motgångar och till viss del med motvillig polishjälp lyckades få ut hennes pass och biljett från "arbetsförmedlaren" på Manpower Agency. Nu är hon hemma igen i Sri Lanka och säger att hon nu vill bli kristen.

Och nu på lördag skall lille Elias bli kristen när han genom dopet skall upptagas i den kristna kyrkan. Gissa vad det sedan skall bjudas på i Istorps prästgård?

ANDERS BROGREN

Tillbaka till hemsidan