Gränsposten 9705

Från Istorps prästgård:

Hänryckningens tid kallar man ofta pingsten. Det är mycket man kan bli hänryckt av. Sista tiden har det varit att göra en hemsida. Många har säkert hört talas om hemsidor. Om inte annat, så har ni väl i alla fall hört talas om Internet. Det innebär att jag hemifrån min egen dator kan koppla in mig på s.k. servrar runt om i hela världen och läsa hemsidor där olika företag, myndigheter och privatpersoner presenterar sig.

Allt mer har jag känt trycket att ha en egen hemsida för att inte verka efterbliven. En kollega, komministern i Fjärås, inspirerade mig och påstod att det inte alls var så svårt att åstadkomma. I slutet av april skred jag till verket och lärde mig en hel del genom att lyckas göra det mesta fel. Det är så man lär sig.

Jag tänkte på min kollega, som hade varit övertygad om att jag skulle klara det och gav därför inte upp. Jag tillbringade halva nätter framför datorn i stället för i sängen, vilket säkert hade varit nyttigare. Men det gäller att inte ge sig. Till slut hade jag en hemsida ute på nätet. Premiären blev på kvällen den 1 maj.

Ni som har dator med internetanslutning kan alltså nu besöka mig (eller snarare min hemsida) när ni vill, dygnet runt, året runt. Där kan ni bl.a. läsa krönikorna i Gränsposten innan de kommer i tryck, i vissa fall med bilder. Ni kan också se bilder på familjen. Min adress är

http://home4.swipnet.se/~w-45041/index.htm

Därifrån kan man ta sig till Istorps pastorats hemsida, för en sådan finns nu också tack vare Rune i Ödetoft som suttit hemma vid sin dator och kämpat och till sist åstadkommit ett prydligt resultat. Ett klick, så ser man kantor Larborns tavla med Istorps, Öxnevalla och Horreds kyrkor. Sedan klickar man på önskad kyrka, så kan man t.ex. läsa en kyrkobeskrivning, titta i kyrkorådets protokoll eller läsa kyrkoherdens redogörelse för församlingen inför årets biskopsvisitation. Adressen är

http://www.algonet.se/runeklas/lst_past/lstpasth.HTM

Jag blev alltså alldeles hänryckt av datorn. Men så hände något. Våren kom, för att inte säga sommaren. Och då stod sig datorn slätt. När det plötsligt är varmt i luften och blad och blommor börjar sticka upp överallt får datorn vara. Det går bara inte att stå emot. Någonstans därinne finns en liten bonde som vaknar till liv. Tangentbordet och bildskärmen ersätts av spade och skottkärra. Det blir viktigare att få rabatterna ogräsfria än att få bilder i Java-script att röra sig. Det är, trots allt, mera liv i jorden än på hårddisken.

Så kom då pingsten, hänryckningens tid. Jag försökte få någorlunda snyggt till helgen. Det har länge sett ovårdat ut vid grindhålet. Nu breddade jag en plantering intill den skuggiga garageväggen ut till plattgången. Där satte jag sedan en sorts mindre brokbladiga funkior, som jag haft på inskolning sedan förra sommaren, då jag hämtade dem hemma hos Ebba i Byslätt. Hon i sin tur hade en gång fått dem från Annie i Hinnared Hult. Nu har de vandrat vidare till prästgården. Växter har sin historia.

Lagom till pingstafton slog den första vildtulpanen ut. Doften är lika fin som förra året. Jag gick runt och njöt i trädgården. Då insåg jag vad jag saknade: små gammaldags påskliljor.

Hur gör man då? - Så här bar jag mig åt. På pingstdagen predikade jag i Horreds kyrka om hur den helige Ande föder oss på nytt och ger oss en levande tro. Pingstens budskap blir förstärkt av det som samtidigt sker i naturen. Det som såg dött ut lever plötsligt upp. Och så lyckades jag få in något om att jag så gärna skulle vilja ha några gammaldags påskliljor utanför köksfönstret.

En stund senare satt jag på dopkalas i Istorps församlingshem och fick veta att någon sökte mig. Jag gick ut i entrén och träffade en snäll Horredbo, som hade med sig några tuvor med påskliljor, som han hämtat i Idala. Tala om snabb bönhörelse. Pingst är verkligen hänryckningens tid!

Mindre hänryckt blir man dock av en bunt med inte mindre än sju utredningar om kyrka-statfrågan, som myndigheterna varit vänliga nog att skicka ut till pastoraten mitt i den vackraste tiden på året. Dessutom vill man ha svar från kyrkoråden före den 1 augusti. Hur skall det gå till, nu när alla vill vara utomhus på kvällarna i stället för att sitta på sammanträden? Men det är bara att bita ihop och ta sig igenom.

En gång i tiden införlivade Gustav Vasa kyrkan med staten eftersom han behövde kyrkans tillgångar för att kunna föra krig mot danskarna. Nu har riksdagen fattat ett principbeslut om att skilja kyrkan från staten. Men det är inte bara att veva filmen baklänges till ruta ett. Mycket har hänt sedan 1527.

Till sist har man presenterat ett förslag, som är varken hackat eller malet. Visserligen säger man, att religionsfriheten kräver att alla trossamfund skall ha samma förutsättningar och samma möjlighet att inkassera sina medlemsavgifter genom skattesystemet. Därför föreslår man en lag om trossamfund med bestämmelser om hur man skall kunna registrera sig som ett sådant. Så långt är allt gott och väl. Men upptill detta kommer man sedan med en särskild lag för Svenska kyrkan, som anger hurdan den skall vara. Det får alltså inte kyrkan bestämma själv. Man låtsas att man släpper kyrkan och sedan vill ändå riksdagen ha kvar kontrollen över den. Vad skall det föreställa?

Kanske är en bidragande orsak att man vill att kyrkan skall stå för samhällets begravningsservice även i framtiden. Man vill bl. a. att pastoraten skall ordna med muslimska begravningsplatser! Men vill man nu inte bli vid det gamla, så låt då kyrkan få sköta sig själv. Var det inte Jesus som en gång sade: "Så ge då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör." Annars blir kyrkan till sist bara en institution som förvaltar begravningsplatser och kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Det går inte att veva filmen baklänges. Men det stora problemet är att Svenska kyrkan centralt visat en allt större benägenhet att lämna Bibeln som Guds Ord för att i stället rätta sig efter tidsandan. Där har vi det verkligt allvarliga. Vad skall man med en kyrka till som inte bygger på sin egen fasta grund? Kanske har förfallet redan gått för långt. Kanske får vi i framtiden se helt nya och oväntade konstellationer inom den svenska kristenheten nu när det gamla bryts upp på gott och ont. Den helige Ande finner alltid nya vägar. Framtiden blir spännande. Hänryckningens tid har bara börjat.

ANDERS BROGREN