Från Istorps prästgård:
För många miljoner år sedan lär Sverige ha legat nere vid ekvatorn. Sedan dess har vi med den s.k. kontinentaldriften seglat upp till våra nuvarande nordliga breddgrader. Fortfarande rör vi oss någon centimeter närmare nordpolen varje år.
Men det gör inte så mycket med de somrar vi har nu för tiden. Man behöver i varje fall inte åka till Medelhavet för värmens skull. Ibland har vi haft ännu varmare än Italien och Frankrike. Dessutom har det kommit en hel del regnskurar, som gör att grönskan fortfarande är fräsch. Men skurarna är orättvisa. När vi får 10 millimeter, så kanske Horred inte får något alls.
Fast nu, mitt i augusti, när trädgården upplever en ny höjdpunkt med de sena perennerna, har det inte kommit en droppe på snart två veckor. Det bekommer emellertid inte solrosorna, som stortrivs i sitt solstekta söderläge. Just nu är de upp i 280 centimeter, men sommaren är inte slut än. Förra året kom de upp en bra bit över 3 meter.
Sevärda just nu är annars silveraxet och rosenflockeln, drygt manshöga, som precis slagit ut.
Nu har emellertid växterna fått konkurrens av målare i rabatterna runt huset. Vår granne Klaes-Göran i spetsen för en hel målararmé har anfallit prästgården med skrapor och penslar i högsta hugg. Det är fråga om välbehövligt underhåll av fönster och andra snickerier.
Prästgården är byggd 1795. Den fick sitt nuvarande utseende 1920, då den försågs med revetering och puts, öppen veranda och den egendomliga trekantiga gaveln mitt på huset, en s.k. fronton. Nu har huset och hela miljön runt prästgården blivit kulturskyddade.
Så här skriver länsmuseets sakkunnige: "Istorps prästgård ingår som en betydelsefull del i den kulturhistoriskt mycket värdefulla bebyggelsemiljön, Istorps kyrkby. Prästgårdens huvudbyggnad besitter en hög ålder och rymmer en intressant byggnadshistoria där bl a ombyggnaden 1920 har givit den en särpräglad utformning. Det är samtidigt en av stiftets större prästgårdar med ett herrgårdsliknande utseende. Den utgör därmed en särpräglad miljö och besitter ett särskilt värde som exempel på en viss tids byggnadsskick."
Därför är det noga med underhållet. Ingen plastfärg, utan nu är det åter linolja som gäller. Men det skall vara den kokta linoljan och inte som när min far målade uthuset. Han ville gärna blanda i litet rå linolja, så skulle det stå sig bättre, menade han. Det var i och för sig sant, men så torkade det heller aldrig ordentligt utan var klibbigt år efter år. Underhållsfritt men inte så trevligt.
I dag klibbar det inte efter målarna. De är alldeles fenomenala att gå fram i huset utan att spilla en droppe. De är verkligen säkra på handen. Förr brukade målarna skruva bort krokar och annat som var i vägen. Nutida målare precisionsmålar omkring beslagen utan ett enda missriktat penseldrag. Det kallar jag yrkesskicklighet.
Över huvud taget har jag alltmer kommit att beundra kompetensen hos dagens hantverkare. För länge sedan tycktes det höra till att man skulle skräpa ner så mycket som möjligt. Dagens hantverkare arbetar mera diskret men samtidigt mycket sakkunnigt, gör det som skall göras, tar stor hänsyn och städar sedan upp efter sig. Utvecklingen har nog gått framåt.
Ett toppenväder att måla i, åtminstone på skuggsidan av huset. Men också ett toppenväder att leva i, även om jag nog inte är ensam om att inte kunna utveckla full energi. Det blir nog inga stordåd idag heller, säger jag till hustrun.
Vi förändras av att leva i värme. För det är väl fler än jag som tar litet lättare på livet, tar dan som den kommer, tycker det är viktigt att njuta av natur, sol och bad. Jag tillhör inte de som klagar på att det är för varmt. Vintern är lång nog ändå.
Det där med bad är svårt att hinna med om man ändå vill uträtta något. Men den subtropiska väderleken har gett nya möjligheter. Vår brevbärarinna Lilian berättade medryckande om hur skönt det är att bada på kvällarna. Det kunde jag inte stå emot. Samma kväll bar det iväg ut till kusten för att kontrollera om hon talade sanning.
Det gjorde hon. Så nu har kvällsdopet blivit en ny vana. Det passar mig fint nu när det ännu inte är så många andra kvällsaktiviteter. Havet är alldeles ljummet, som Medelhavet i augusti fast med ljusa, nordiska kvällar. Jag känner att det är en riktig hälsokur för min ömtåliga hud, som inte är gjord för nordiskt vinterklimat. Och luftrören, som annars inte trivs på den här breddgraden, vidgar sig. Det är lättare att andas. Man vill inte gå upp ur vattnet utan kan verkligen njuta. Det blir något att minnas under nästa snöstorm.
Anders Brogren