Från Istorps prästgård:

Så kom den första nattfrosten. Det blev till att ta in trädgårdsmöblerna och att efter den långa varma sommaren ställa in sig på mörk och kulen höst. Solrosorna hann att komma upp i tre och en halv meter innan de blåste omkull, men i tidningen har man kunnat läsa om de som blivit över fem meter, så mina var inte mycket att skryta med. Astrar, flox, kärleksört och den giftiga tidlösan håller fortfarande igång och piggar upp med sin ymniga blomning. Nu börjar benvedens flammande röda höstfärg komma framför Istorps kyrka.

En del undran väckte en annons om att alla gravrättsinnehavare skulle anmäla sig till Rune Klaesson i Ödetoft. Vad skall detta tjäna till? - Ja, det kan man fråga sig. Anledningen är att det kom en ny begravningslag för några år sedan. Enligt denna skall det för varje grav på kyrkogården finnas en gravrättsinnehavare antecknad. Gravrätten går i arv inom familjen och släkten och pastoratet måste numera hålla reda på vem som ansvarar för graven.

I praktiken har detta fungerat utan någon särskild byråkrati. Våra vaktmästare har bra koll på läget. Men nu gäller det att också få det uppskrivet i den datoriserade gravboken, som förs av Gerd på Sundslätt. Nu för tiden är det många som flyttar från hembygden. Det blir allt svårare att hålla reda på vem som är närmast anhörig till dem som ligger i en viss grav. Detta är viktigt att veta om man i framtiden märker att det är en grav som ingen tycks bry sig om och det kan bli aktuellt att lägga igen den.

Rune i Ödetoft har lovat att försöka reda ut vem som är gravrättsinnehavare för alla gravarna på våra tre kyrkogårdar. Som var och en förstår är det fråga om ett jättearbete. Därför underlättar det mycket om de som har ansvar för en grav själva anmäler sig. Man kan då direkt bli inskriven. Annars kan det bli fråga om att Rune får göra en regelrätt släktforskning i mikrokorten i släktforskningsrummet i Istorps församlingshem. Det får han ändå göra i många fall, men var och en som själv släktforskat vet att det är en tidsödande sysselsättning.

Den som har internet, det blir ständigt flera, kan anmäla sig till webmaster på pastoratets hemsida, som man numera också kan finna på adressen http://istorp.home.ml.org, något enklare att komma ihåg än den tidigare.

Själv har jag inga gravar att se till här i bygden, men jag har försökt att kolla in mina förfäders gravplatser, som är spridda över halva Sverige. Jag har lyckats hitta de flesta. Till sist var det bara min farmors föräldrars grav som jag inte lyckats få rätt på. Jag hade en gång sett ett gammalt foto av graven. På baksidan stod det skrivet att den fanns i Södertälje. Jag ringde för några år sedan till Södertälje pastorsexpedition och frågade om det fanns några gravar utanför kyrkan och fick veta att de var borttagna. Med det beskedet lät jag mig nöja.

Så talade jag i somras om det med min kollega Ove Johansson. Han är numera kyrkoherde i Kinna men tjänstgjorde förut i Södertälje. Nu är det så att Ove också är mycket intresserad av historia och allt gammalt. Han lovade att undersöka saken.

För bara två veckor sedan fick jag ett kuvert med posten. Det var ett brev från Ove, som innehöll inte mindre än tre foton av graven, strax intill Bengt Westerbergs farföräldrars grav, utanför Södertälje kyrka. Nu har jag skrivit till Södertälje och anmält mig som gravrättsinnehavare eftersom jag, tillsammans med min syster, är ende efterlevande.

Den som har internet kan se foton på min farmors föräldrar på min hemsida, http://brogren.home.ml.org. Där kan man också se foton från 1850-talet, s.k. dagerrotyper, av min farfars fars föräldrar. Dessutom kan man läsa denna krönika några dagar innan den kommer i Gränsposten.

Det är intressant att fördjupa sig i gamla tider, men vi får inte glömma vårt ansvar för framtiden. Hur ser det ut i vår bygd om tio eller femtio år? Under senaste åren har det varit en viss minskning av befolkningen. Arbetsplatser har dragits in. Eksäterskolan är nedlagd. Posten har flyttat in i affären. Hemtjänst och skola tvingas dra in på personal. Ungdomarna flyttar till Varberg, som är en av de få expanderande orterna i Sverige just nu. Allt detta gör att framtidstron i Horred med omnejd håller på att få sig en knäck.

Finns det något man kan göra för att vända utvecklingen (det borde väl heta avvecklingen)? Ragnar Svenberg och några andra horredsbor har tagit initiativ till att bilda ett opolitiskt samarbetsråd för Horredsbygden inkl. Istorp och Öxnevalla. Det skall konstitueras vid ett offentligt möte i Horreds bygdegård onsdag den 8 oktober kl 19. Det är bra om så många som möjligt kommer dit, med eller utan goda idéer om sådant som vi tillsammans kan göra för en bra framtid.

Tillbaka till hemsidan.