Från Istorps prästgård:

En bok från Statiska centralbyrån och Pastoratsförbundet på 200 sidor fylld med finstilta siffror, det låter väl inte särskilt lockande. Åtminstone tyckte inte jag det när den damp ner på skrivbordet i förrgår. Jag slog upp pärmen och konstaterade att boken handlade om verksamhetsrelaterade kostnader och finansiella nyckeltal för pastorat och samfälligheter för 1996. Inte precis någon förströelseläsning.

Jag skulle just förpassa boken till högen med de papper, som jag varje vecka lämnar till vår kassör Gerd, då jag upptäckte att boken också innehöll kyrkostatistik för alla Sveriges pastorat under 1996. Nu vaknade intresset plötsligt till liv. Hängiven kalenderbitare som jag är plöjde jag med stor nyfikenhet genom tabellerna för att få reda på hur det står till med kyrkligheten i vårt land.

Den mest intressanta siffran är, tycker jag, "antalet besök per kyrkotillhörig och år vid huvudgudstjänster". Där kan man alltså utläsa hur många sön- och helgdagar på året som medlemmarna går till sin kyrka.

Vilket är då Sveriges kyrkligaste pastorat? – Inte helt oväntat är det Stockholms domkyrkoförsamling, där de 2942 medlemmarna besöker söndagens gudstjänst inte mindre än 12,5 gånger per år, d.v.s. en gång i månaden. Det är en imponerande siffra, som inte alls stämmer med vad man annars hör om det okyrkliga Stockholm. I kategorin "pastorat av storstadstyp" ligger annars medeltalet på 0,6.

Vid litet närmare eftertanke finns det dock en förklaring. Församlingen har inte många fler medlemmar än Istorps pastorat, men drar till sig gudstjänstbesökare från hela Stockholmsområdet samt turister från när och fjärran. Där finns tre attraktiva kyrkor, först och främst Storkyrkan, mitt i Gamla stan intill Kungliga slottet, med sitt utåtriktade program och sina förnämliga musikresurser, där både Olof Palme och Nelson Mandela har predikat. Till församlingen hör dessutom Klara kyrka med ett aktivt diakonalt arbete bland de utslagna och gudstjänster i karismatisk anda. Till detta kommer Jacobs kyrka, som är en samlingsplats för de högkyrkliga i Stockholm.

Vilket är då Sveriges näst kyrkligaste pastorat? – Det är faktiskt Hovförsamlingen, där de endast 351 medlemmarna går i huvudgudstjänsten 10,7 gånger per år. Men också här är de flesta gudstjänstbesökarna sådana som kommer utifrån för att man gärna vill gå i Slottskapellet, kanske med en förhoppning att kunna få se kungen och Silvia.

På tredje plats kommer Lövångers församling och pastorat i Västerbotten med 2459 medlemmar och 9,6 besök per medlem. Där är kyrkligheten stark av tradition. Församlingen är präglad av den lågkyrkliga väckelsen genom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Prästerna brukar på söndagseftermiddagen åka ut till byarna och ha gudstjänst i de olika bönhusen. Även den vackra 1400-talskyrkan i kyrkbyn brukar samla en rejäl menighet, särskilt vid kyrkhelgerna, då det är tradition att man reser fram till kyrkbyn och ligger över i sin röda stuga i den s.k. kyrkstaden. I en av dessa stugor övernattade jag själv sommaren 1964.

Vem kommer på fjärde plats? – Det gör faktiskt Istorps pastorat, där de 2536 medlemmarna går till söndagens gudstjänst 6,4 gånger per år. Därnäst kommer Kalvs pastorat med 1719 medlemmar och 6,3 besök samt Mjöbäcks med 1610 resp. 5,7.

Så här ser statstiken ut för de övriga pastorat som Gränsposten delas ut i: Kungsäter (1484 resp. 4,2), Surteby-Kattunga (3454 resp. 4,9), Veddige (4595 resp. 2,6), Lindberg (4534 resp. 2,8) samt Örby-Skene (7930 resp. 1,9).

Hur ser det ut om vi jämför med riksgenomsnittet? - Den genomsnittlige medlemmen i Svenska kyrkan besöker huvudgudstjänsten 1,5 gånger per år. Om man till detta lägger alla andra gudstjänster, t. ex. musikgudstjänster och gudstjänster på sjukhem samt konfirmationer och begravningar, som ju också är gudstjänster, kommer man upp i 3,9 besök per år. Det är egentligen alldeles för dåligt om man jämför med andra kyrkor, särskilt om man tänker på att det är en mindre del av medlemmarna som svarar för de flesta gudstjänstbesöken.

Istorps pastorat ligger alltså nummer fyra i Sverige. Men i denna ädla kyrklighetstävlan borde det väl inte vara så svårt att gå om Stockholms domkyrkoförsamling. Om alla i Istorp, Öxnevalla och Horred går i kyrkan minst en gång i månaden och de som brukar gå oftare fortsätter att göra det, så blir vi kyrkligast i Sverige.

Är det inte ytligt att resonera så här? Det skall väl inte vara någon sorts idrottsprestation att gå till kyrkan.- Nej, naturligtvis inte! Men ingen kan vara kristen på egen hand. Gudstjänsten är centrum i det kristna livet. Där får man höra Guds ord, ta emot nattvarden och vara med i församlingens lovsång. Därför behöver alla kyrkans medlemmar inte bara låta det stanna vid en tanke att man borde gå i kyrkan utan också se till att själva förflytta sig dit.

Tillbaka till hemsidan