Från Istorps prästgård:

De som länge varit med i ett kyrkoråd har blivit härdade vad gäller utredningar om kyrkan och staten. Ingen annan fråga i utredningssverige har dragits lika länge i långbänken. Redan 1958, för fyrtio år sedan, började den första utredningen att arbeta. Inte undra på att ett helt bibliotek med utredningsvolymer alstrats under årens lopp.

I dagarna har ännu en omgång anlänt, nu med inte mindre än sex tjocka böcker i flera exemplar till varje församling. Vår brevbärarinna knäade under tyngden av alla bokkartonger hon bar in i prästgården. Förhoppningsvis skall detta vara sista gången gillt. Men man kan aldrig veta.

År 1527 konfiskerade Gustaf Vasa kyrkan och gjorde den till en del av statsapparaten. Kungen blev kyrkans överhuvud i stället för påven. Kyrkan blev en statskyrka. Dess verksamhet kom att regleras av lagar som statsmakten stiftade.

När nyårsklockorna ringer in det nya årtusendet år 2000 är det meningen att den 500-åriga statskyrkoparentesen skall vara över. Då gäller inte längre den av riksdagen stiftade kyrkolagen. Kvar blir bara en ramlag, en lag som anger att Svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund. Dessutom skall kyrkan vara "en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet".

Detta är själva ramen. Inom den måste kyrkan själv fastställa sina regler. Det är förslag till en sådan kyrkoordning som nu har kommit och som alla församlingar skall yttra sig över före den 1 oktober.

Det är ett väldigt arbete som ligger bakom. Man blir alldeles matt bara av tanken på att ta sig igenom 1740 sidors utredningstext. Det blir verkligen något att ha med sig och läsa på badstranden i sommar.

Det är mycket som skall fungera. Man måste beundra utredningsmaskineriet som kan hålla ihop så många olika saker och få fram en färdig produkt. Det ser fint ut! Verkligen imponerande!

Men det är ändå något som oroar mig. Hur ser den kyrkliga verkligheten ut bakom alla fina paragrafer? "Virtual reality", d.v.s skenbar verklighet, talas det mycket om när det gäller datorer. Man sitter framför bildskärmen och bygger upp en alldeles egen fantasitillvaro, helt skild från en mer eller mindre otrevlig verklighet. Beskriver kyrkoordningsförslaget en sådan fantasivärld? Är Svenska kyrkan en koloss på lerfötter?

Fötterna skulle då vara de olika församlingarna. Där finns kyrkans medlemmar, inte i utredningsmaskineriet i Kyrkans hus. Kyrkan är inte starkare än vad församlingarna är. Och i så fall ser det verkligt oroväckande ut.

Det stora problemet är att majoriteten av kyrkans medlemmar tror inte på kyrkans budskap. Enligt olika undersökningar är det endast en minoritet som tror att Jesus är Guds Son, att han har dött som försoning för våra synder, att han har uppstått och fortfarande lever, att han kommer till oss genom den helige Ande, genom ordet, dopet och nattvarden.

Detta borde oroa kyrkoledningen om man nu inte bara resonerar som en församling i Göteborg gjorde för en del år sedan då göteborgsförsamlingarna skulle ha en gemensam evangelisationssatsning. En av församlingarna valde att stå utanför, eftersom man redan var nöjd med att ha 17000 medlemmar. Att församlingens stora kyrka bara besöktes av 10-20 personer en vanlig söndag bekymrade inte.

I många svenska församlingar är det inte ens så pass "många" som kommer till gudstjänsten. I genomsnitt en tredjedel av Sveriges kyrkor har över huvud taget ingen gudstjänst alls på söndagarna. Den relativt stora kyrklighet, som finns i Gränspostens spridningsområde, är inte normal för Sverige. Vi bor i ett av landets absolut kyrkligaste områden.

Här har vi därför inte behövt införa det system med jourhavande gudstjänstbesökare, som jag nyligen hörde om. I en församling, i en helt annan landsända, kommer det ofta inte en enda besökare till kyrkan på söndagarna. Då skulle det egentligen bli mässfall (inställd gudstjänst), men det skall i så fall rapporteras till domkapitlet, och det kan vara pinsamt. Därför har man en lista på personer som har åtagit sig att ställe upp med kort varsel om det inte skulle infinna sig någon annan. Innan man ringer i kyrkklockorna ringar man alltså först till jourhavande gudstjänstbesökaren och säger att det har tyvärr inte kommit någon i dag, så du får vara så god och ställa upp. Efter några minuter kommer jourhavande och sitter av den korta gudstjänsten och så är den söndagen räddad.

En annan församling har löst problemet så här. Kyrkorådsledmöterna turas om att gå en söndag var. En söndag kom några av mina bekanta till den kyrkan och hälsades av kyrkvärden, som sade att de var mycket välkomna. Nu när det hade kommit några andra besökare, så slapp han nämligen själv att vara med och kunde gå hem i stället.

Är detta enstaka skräckexempel? Nej, det är bara ett litet urval bland många församlingar i Svenska kyrkan som endast existerar på papperet. Så här kan det naturligtvis inte fortsätta länge till. Inga utredningar, kommittéer, sammanträden eller kyrkoordningsförslag i världen kan råda bot på detta. Framtiden ser inte särskilt ljus ut för Svenska kyrkan.

Men så finns det också en del levande församlingar, bland annat i denna bygd, där man möts för att fira gudstjänst söndag efter söndag. Dessa församlingar kommer att leva vidare på ett eller annat sätt.

Tillbaka till hemsidan