Från Istorps prästgård:

Vintern tog slut till sist i alla fall, även om det satt långt inne. Vi åkte över till London för att undersöka om våren var på väg. Nog var träden utslagna i Hyde Park, men också där var det ganska kallt och regnigt. Men till London åker man inte för solens skull. Där finns ju även annat att ägna sig åt – minst sagt. Eller som den legendariske Doktor Johnsson sade: "Den som är trött på London är trött på livet."

Någon gång kan det vara roligt att komma till en annan kyrka än sin egen. I England brukar vi hamna på högkyrkliga gudstjänster med stora processioner och högklassig körsång. Den här söndagen hamnade vi stället i lågkyrklighetens högborg, All Soul´s Church i närheten av Oxford Circus. Det var en trivsam och avslappad stämning på denna söndagens tredje gudstjänst kl 11.30 i den fullsatta kyrkan. Kyrkoherden hälsade välkommen med några personliga ord och bad för gudstjänsten. Sedan blev det psalmsång till ackompanjemang av en hel orkester med en dynamisk ledare, som också dirigerade församlingen.

Sedan var det dop. Den yngste av prästerna döpte en liten svart flicka. Predikan hölls av en annan yngre präst, som förkunnande ett rejält evangeliskt budskap med väckelseton i. Jodå, det kändes riktigt bra. Min medföljande maka tyckte att stämningen påminde om en söndag i Horreds kyrka.

Vi återvände därför till kvällsgudstjänsten, då vi fick höra en annan orkester med en annan ledare samt en bra bibelutläggning över sista kapitlet i Jesajas bok av den kände John Stott, av vilken flera böcker finns översatta till svenska. Det var lätt att känna sig hemma utom på en punkt. Samtliga präster tjänstgjorde nämligen i grå kostym och slips, vilket gjorde ett egendomligt intryck i det nyklassiska kyrkorummet. Så om jag nu kommer att börja döpa i kostym och slips, så vet ni varifrån jag fått inspirationen. Jag har i alla fall kastat fram tanken, men möttes av vilda protester. Så det får väl bli vid det gamla.

Sommaren slog till på Valborgsmässoafton. Som vanligt hade vi våra ungdomsvänner från Lund hos oss. När studenterna firar i Lund brukar de överge ungdomens stad till förmån för ett något stillsammare vårfirande hos oss här i Mark. När vi sedan sitter ute i trädgården och lyssnar på fågelsången tänker jag alltid på psalmversen "Som fåglars kör i Lund och Mark".

Efter en lång och sen middag med sedvanligt ältande av gamla minnen flyttade vi ut i trädgårdens mörker och drack kaffe i skenet av stearinljus långt in i den ljumma natten. Det blev därför en ganska sen morgon den Första maj, prästernas enda helgdag med sovmorgon under året. Solen hade redan hunnit en bra bit upp på himlen när jag sömnig tittade ut genom badrumsfönstret och fick se Maths stå ute på gräsmattan och spela fiol mitt i fåglalåten. Han hade riggat upp notstället bakom huset och njöt av morgonen men var förargad på en kraxande korp som ville konkurrera med Mozart.

Med valborgshelgen kom allt på en gång. Julros, påsklilja och pingstlilja blommade samtidigt. Vad gällde julrosen, så var det första gången. Vi fick den för två år sedan av Gunilla Halldin, som redan då var märkt av sin cancer. När hon lämnade över den, kom jag att tänka på några ord ur Nils Ferlins dikt Får jag lämna några blommor?: "Den blommar inte nu, först när givaren är död."

Och så blev det. Första året ville den sig inte. Men nu blommar den för fullt, fastän det är långt fram i maj och häggen redan slagit ut. "Då blommar den dess mera."

Vackert är det över allt nu. I går gjorde vi en tur runt Stora Horredssjön för att titta på bokskogens skira grönska kring Stättared. Mellan hägg och syrén är det som bäst, både med och utan sjöutsikt. Det blev ett extra varv runt sjön fram till Letebo och den kristna skolan, som var vårt mål. Där skall Tjenobylbarnen bo till sommaren, varför vår kommitté hade lagt ett sammanträde där. Kassören Erik Axelsson kunde rapportera att 106000 kronor redan är insamlade. Därav har aktiviteterna lördagen den 18/4 gett 36000 kronor. Dessutom har många lovat att ge gåvor in natura.

Men utgifterna har också börjat komma. Just nu är en kurir på väg till Minsk med 1200 dollar för att kunna betala bussen från Vitryssland till färjan i Swinoujscie. Därifrån skall de 26 barnen med ledare åka katamaran till Malmö, där vi hämtar dem med en Horredsbuss. På kvällen den 16 juli hoppas vi ha dem här i Horred. Sedan skall de stanna hos oss under tre veckor.

London har visserligen många trevliga restauranger, men ingen av dem går upp mot Istorps församlingshem på måndagarna, då vår kyrkvärd Marita ordnar gemenskapsträffar med matlagning. Fastän det egentligen är tänkt för ensamstående, får även prästen med hustru vara med. Marita och hennes medhjälpare bjuder på gammaldags rejäl mat, ingen pizza eller hamburgare. Idag var det kassler, sås, potatis, grönsaker och andra tillbehör. Till detta rabarberpaj, årets första primör. Samt vänligt bemötande och god stämning. Så egentligen finns det ingen anledning att ge sig av från Istorp med fåglars kör i lund och mark. Borta bra, men hemma bäst.

Tillbaka till hemsidan