Från Istorps prästgård:

I en prästgård med pastorsexpedition får man ta emot alla möjliga sorters telefonsamtal. Ibland också en del som först verkar omöjliga. Många ringer och börjar med att säga att "jag har kanske ett rätt så ovanligt ärende". Men jag brukar lugna dem med att säga att här ringer man ständigt i ovanliga ärenden och ingenting är omöjligt. Problem är till för att lösas. Ju omöjligare, desto större utmaning.

Häromdagen fick jag ett samtal av ett slag som inte är alltför ovanligt. En man vid namn Craig Berglund ringde och frågade efter gudstjänsttiden i Horreds kyrka nästa söndag. Det ovanliga med saken var att han ringde ända från Kalifornien. Han sade att han härstammade från Horred och att hans farfar Viktor hade utvandrat härifrån år 1907. Nu skulle han komma till Göteborg i nästa vecka och då ville han passa på att söka sina svenska rötter.

På somrarna brukar det ofta komma släktforskande gäster från Amerika, men att de kommer i det ruskiga november tillhör inte vanligheterna. Det visade sig att hans fru skulle göra en affärsresa till Sverige och då passade han på att följa med. Affärsresor brukar man i allmänhet inte skjuta på tills det blir bättre väder.

Jag förstod att Craig Berglund hade att göra med "Berglunds", det ställe på Stommen i Horred, som numera är rivet. Det finns nämligen förevigat på en oljemålning av Håkan Nyström, som hänger i Horreds församlingshem. Dessutom äger jag själv, märkligt nog, en tavla som föreställer "Berglunds". Den är målad av kantor Oskar Larborn. Jag köpte den för många år sedan på en missionsauktion eftersom jag tyckte att ljuset föll så vackert över snön.

En efterlysning i kyrkan gav en hel del uppslag, men jag förstod snart att vi var en generation för sent ute. Av de nio syskonen Berglund var det fem som utvandrade till USA medan fyra blev kvar i Sverige, tre av dem i Horred, där Einar dog 1976, Anna 1978 och Hedvig 1981. Men hur var det med det fjärde av syskonen i Sverige? Somliga mindes att Nanny flyttat till Borås och gift sig där. Hade inte hon haft en son? Jo, det stämde! Efter en del detektivarbete lyckades jag spåra honom till Danderyd utanför Stockholm.

När någon reser från andra sidan av vår planet för att söka sina rötter måste man ställa upp och försöka hitta något att visa. Jag har själv sökt mina rötter på olika platser och vet hur oerhört tacksam man blir över minsta lilla minne efter förfäderna. Är det dessutom fråga om sådana som härstammar från Istorp, Öxnevalla eller Horred så känns det nästan som min egen släkt även om jag själv inte har några rötter här i bygden.

När söndagen den 8 november var inne kunde jag alltså hälsa Craig med hustru Sherri välkomna till Horreds kyrka. De blev presenterade för församlingen och somliga av de äldre mindes Craigs farfars far, skomakare Gustaf Berglund, som lagat deras skor. Sedan fick de besöka förfädernas grav varefter vi gick upp i kyrktornet och tittade på klockorna som Craigs farfars bror Einar var så skicklig att ringa i. Därefter tog vi en promenad bort till Stommen och tittade på träddungen, som utmärker platsen där "Berglunds" låg. Tråkigt att ett så vackert hus blev rivet!

Sedan körde vi bort till "Kusen", där Gustaf och Kajsa bodde med sina barn innan de 1908 flyttade fram till Stommen. Sedan blev det söndagsmiddag i prästgården med studium av de gamla kyrkböckerna i arkivet.

Så ringde vi upp Craigs fars kusin i Danderyd. Craig fick veta att hans farfar aldrig hört av sig sedan han kom till Amerika, så hemma i Horred hade man varit både orolig och besviken. Craig bad flera gånger om ursäkt å sin farfars vägnar fastän han ju inte kunde rå för dennes försummelser. Det var lätt hänt att tappa kontakten i gamla tider. Alla var inte så flinka att skriva. Viktor reste västerut och arbetade i lantbruk på prärien. Det kanske dröjde innan han kom i ordning. Det första brevet dröjde. Han uppslukades av allt det nya som mötte honom. Livet i Horred kändes allt mer avlägset. Till sist tyckte han kanske att det kändes det pinsamt att inte ha hört av sig och så blev det inget brev alls.

Craig och Sherri tyckte tydligen att de kommit till en mycket exotisk plats. De undrade varför vi hade så många ytterplagg i tamburen. De tyckte också att det var egendomligt när det började bli mörkt redan vid fyratiden. De förstod bättre när vi konstaterade att de i Kalifornien bor på samma breddgrad som Rom medan vi bor i höjd med sydligaste Alaska.

Det hann bli kväll innan de lämnade oss för att besöka Valter på Solbacken, som hade en hel del fotografier att visa på de gamle. Dagen därpå blev det besök i Storegården hos Ingegerd och Ingemar, som så fint förvaltar arvet efter Ester och Erik. Tråkigt att de inte kom två år tidigare så att Erik på engelska hade kunnat berätta för dem om de gamle i byn.

Ingemar, som egentligen är boråsare, intresserar sig mycket för Horred. Jag fick låna ett album med gamla Horredsvykort av honom .Verkligen en imponerande samling! Inte trodde jag att det fanns på så många vykort med Horredsmotiv. På ett av de gamla korten ser man kyrkan från sydväst med den västra stigporten i förgrunden, den som revs i början av 1900-talet när man tog upp det nuvarande grindhålet i kyrkogårdsmuren strax framför tornet. Ett annat vykort visar ett ånglok, som kommer in på Horreds station. Stationshuset är inte det som revs på 50-talet utan ett ännu äldre med liggande träpanel i fasaden. Semaforen är nedfälld. På mötesspåret syns ett godståg. Ett flertal uniformerade herrar har ställt upp på perrongen: stinsar, stationskarlar och vad de nu kan vara. Vid knuten står en liten flicka i stråhatt och vit klänning med ett mörkt klänningsband runt midjan. Då var det stor fest när tåget kom.

Många av vykorten har motiv från Helsjön. Dit kom många resande, som ville skicka vykort till vänner och bekanta. Då fanns många byggnader med tinnar och torn nere vid själva sjön. På udden, utanför direktörsvillan, där badplatsen finns, ser man två stycken stora badhus. Där var det många som tog sina hälsobad.

Av Ilse fick jag häromdagen en broschyr från "Helsjöns Bad- och Gyttjekuranstalt" tryckt 1898. Där citerar vi följande versar:

Tillbaka till hemsidan