"Varannan damernas hos Jesus" är rubriken på ett debattinlägg i Borås Tidning i den alltid aktuella kvinnoprästfrågan. Debattören, som är för kvinnliga präster, har en rak stil, som gör att man förstår hans tankegång Det är bra. Annars är det ofta en debatt där man skriker och hotar. Saken vinner på ett avspänt samtalsklimat.
Debattören menar, att eftersom vi har haft kvinnlig rösträtt ända sedan 1921 och eftersom riksdagens beslut om kvinnliga präster togs för 41 år sedan, även om "det inte nått fram till alla i Mark, Södra Kind och Caroli församling i Borås", så är det "dags för många gammaldags präster och deras eftersägare att lägga av".
Detta är ett hederligt sätt att argumentera. Så kan man se det. Kyrkans utveckling bör följa samhällets. En statskyrka skall inte ha andra uppfattningar än statsmakten. Många tycker på det viset.
Men man bör också tänka på farorna med ett sådant synsättet. Samhället har gått mot allt större avkristning. Somliga menar att Sverige är världsledande på det området. Bara en minoritet av Svenska kyrkans medlemmar tror att Jesus är Guds son, att han har försonat våra synder och att han har uppstått och lever och skall komma tillbaka för att döma levande och döda. Kyrkoministern har sagt att hon inte tror på Gud.
I det läget kan man tycka att Svenska kyrkan skall lämna sin föråldrade kristna tro och i stället bli en mötesplats för kultur och nyandliga strömningar i tiden, samtidigt som man tillhandahåller ceremonier vid livets stora högtider. Är det en sådan kyrka vi önskar?
Så länge vi har kvar vår Bibel och vårt apostoliska arv kommer det att uppstå åsiktskollisioner med den allmänna opinionen. Det blir så när någon vill ta sin kristna tro på allvar.
Men nu var det inte detta jag i första hand fäste mig vid i artikeln i Borås Tidning utan vid något helt annat. Debattören tycker att kyrkan i stället skall engagera sig för vår tids stora frågor om orättvisorna i världen. När 30 – 35000 barn under fem år dör varje dag behöver jordens befolkning "mat, rent vatten, kläder, bostäder, medicin, sjukvård och utbildning".
Det tycks ha gått honom förbi att detta har kyrkan engagerat sig för i hundratals år, långt före någon annan. Inte minst i det förtalade Mark har kyrkfolket, ivrigt påhejade av dessa förkättrade gammaldags präster, i åratal lagt ner stor möda på att samla in pengar till "mat, rent vatten, kläder, bostäder, medicin, sjukvård och utbildning". Har aldrig debattören hört talas om missionen, Lutherhjälpen och en mängd andra organisationer som sysslar med detta? Just nu pågår ännu en fasteinsamling. Har han inte hört talas om att just Mark brukar ligga i topp i hela Sverige vad gäller kollekter och insamlingar för att hjälpa medmänniskor i andra länder? Märkligt nog alltså just den bygd som brukar beskyllas för kyrklig konservatism. Kan det möjligen finnas ett samband?
Hur är det egentligen med kyrkligheten i Mark nu för tiden? Jag har precis sanningens ögonblick bakom mig. I dagarna har jag ställt samman pastoratets statistik för förra året. Det visar sig då att i Istorp deltog under 1998 3395 personer i söndagens huvudgudstjänst, i Öxnevalla 2810 och i Horred 8863. Det innebär i Istorp en minskning från 1997 med 6,8 % medan däremot Öxnevalla ökat med 14 % och Horred med 2,8 %. För hela pastoratet innebär det en ökning med 2,3 %. Nu får vi se om Istorp kommer igen under 1999 i denna ädla tävlan.