Från Istorps prästgård:
 

Göra människor snällare

Det gäller att läsa rätt innantill, något som inte är så enkelt när det är
finstilt. Vissa telefonkataloger fordrar nästan förstoringsglas, men när jag
slår fel nummer kan det ibland bli ett trevligt samtal med någon helt okänd
person. Jag kan också hamna hos någon församlingsbo som jag inte talat med
på länge. Felringningarna kan bli riktigt lyckade. En dag läste jag
galet i tidningen. Det stod en rubrik om att höja intelligensnivån. Några
amerikanska genetiker hade lyckats skapa smartare möss. Enligt ledaren för
forskargruppen trodde man att samma experiment även skulle göra människor
snällare!

Är det möjligt, tänkte jag. Kan man göra människor snällare? Och om
man nu kunde manipulera snällhetsgenen, skulle dessa människor då bli
verkligt snälla eller skulle de bara vara en sorts biologiska robotar?
Men så höll jag tidningen närmare lampan och läste om igen, och såg
att det i stället gällde att göra människor smartare. Och det är ju något
helt annat.

Frågan är vilket som är mest önskvärt. Behöver vi bli snällare eller
smartare? Vilket är trevligast, att vara tillsammans med snälla eller
smarta? Eller kanske kan man kombinera båda sorterna. Är det omöjligt att
vara snäll och smart på samma gång?

Så kan det bli när man läser fel i tidningen. Men hur skall man bära
sig åt när man läser Bibeln. En yngling ringde och sade att han fått en
uppgift av skolans religionslärare. Frågan var: Skall man läsa Bibeln
bokstavligt eller bildligt?

Det vet jag faktiskt inte, sade jag. Det beror sig väl på. Man kan
inte pressa in bibelläsningen under så snäva alternativ.
Tänk t.ex. på när Jesus säger: "Jag är dörren in till fåren." Då
menar han inte att han är en dörr med gångjärn och handtag och allt.
Naturligtvis är det ett bildligt uttryck. Innebörden är att Jesus är
ingången till Guds rike, att man blir frälst genom honom.
Men när Jesus säger till lärjungarna att vi går nu upp till
Jerusalem, då är det bokstavligt menat. De skulle gå dit på riktigt. I
ljuset av vad som sedan hände får vandringen till Jerusalem flera
betydelser. Den innebär att gå upp till lidandet men också att fortsätta
till uppståndelsen och segern och sedan till det himmelska Jerusalem.
Detta med uppståndelsen är för många den verkliga stötestenen.
Uppstod Jesus verkligen ur graven? I alla tider har man haft svårt att tro
på detta. Inte minst apostlarna själva när de uppskrämda kvinnorna kom till
dem på påskdagsmorgonen och förmedlade nyheten om den tomma graven. Bara
motvilligt lät dem sig bli övertygade om att Jesus lever. Men när
övertygelsen väl slagit rot så gick de i döden för den.

Bibelorden har ofta inte bara en betydelse utan flera. De är inte
alltid så lätta att förstå. Det räcker inte med stark läslampa och
förstoringsglas. Bibeln behöver bli förklarad. Det gudomliga ordets rika
innehåll låter sig inte stängas inne i alternativen bokstavligt eller
bildligt. Däremot kan Guds ord göra människor snällare. Det är mer än vad
genetiken kan.
 

* * * * *

I 24 år har golvet i Horreds kyrka varit täckt av en matta, som blivit allt
gråare med åren. Man kan inte säga att den åldrats med behag. Det var dags
att göra något. Georg och Per, våra hustomtar, lyckades flytta undan den
tunga täljstensdopfunten med hjälp av en lift. Altarringen ställde de ovanpå
bänkarna. Mattan revs upp och visade sig dölja ett enastående fint furugolv
med täta ådringar, lagt med millimeterprecision längs den ojämna kyrkväggen.

Nu blev det mycket att göra för vår mattläggare Kjell-Erik. Mot
slutet av veckan stod det klart att arbetet inte skulle bli färdigt till
söndag. För en gångs skull fick vi fira gudstjänsten i församlingshemmet.
Men det gick bra det också, även om man nästan satt i knät på varandra. Och
vi lärde oss att hur fin kyrka vi än har, så går det också att vara på andra
platser. Det är inte byggnaderna som gör församlingen utan de människor som
samlas till gudstjänst.
 

Sedan fick jag också en ledig söndag och tillfälle att vara vanlig
gudstjänstdeltagare. Vi var nere i Lund, bodde på Laurentiistiftelsen och
gick till högmässan i S:t Laurentii stora och luftiga kyrka. Prästen Bo
Brander inledde sin predikan med en upplysning till alla som satt på golvet:
"Det finns fortfarande några enstaka sittplatser här framme i koret!"
Så är det söndag efter söndag i denna kyrka, som är fristående från
den kyrkliga och politiska organisationen och som ekonomiskt är helt
beroende av sina offervilliga kyrkobesökare. S:t Laurentii kyrka lär numera
på vanliga söndagar ha fler besökare än Lunds anrika domkyrka. Det kan vara
något att fundera över i den ovissa framtid Svenska kyrkan nu går in i.

Anders Brogren
 
Tillbaka till hemsidan