Göra människor snällare
Det gäller att läsa rätt innantill, något som inte
är så enkelt när det är
finstilt. Vissa telefonkataloger fordrar nästan förstoringsglas,
men när jag
slår fel nummer kan det ibland bli ett trevligt samtal med någon
helt okänd
person. Jag kan också hamna hos någon församlingsbo
som jag inte talat med
på länge. Felringningarna kan bli riktigt lyckade. En dag
läste jag
galet i tidningen. Det stod en rubrik om att höja intelligensnivån.
Några
amerikanska genetiker hade lyckats skapa smartare möss. Enligt
ledaren för
forskargruppen trodde man att samma experiment även skulle göra
människor
snällare!
Är det möjligt, tänkte jag. Kan man göra människor
snällare? Och om
man nu kunde manipulera snällhetsgenen, skulle dessa människor
då bli
verkligt snälla eller skulle de bara vara en sorts biologiska
robotar?
Men så höll jag tidningen närmare lampan och läste
om igen, och såg
att det i stället gällde att göra människor smartare.
Och det är ju något
helt annat.
Frågan är vilket som är mest önskvärt. Behöver
vi bli snällare eller
smartare? Vilket är trevligast, att vara tillsammans med snälla
eller
smarta? Eller kanske kan man kombinera båda sorterna. Är
det omöjligt att
vara snäll och smart på samma gång?
Så kan det bli när man läser fel i tidningen. Men hur
skall man bära
sig åt när man läser Bibeln. En yngling ringde och
sade att han fått en
uppgift av skolans religionslärare. Frågan var: Skall man
läsa Bibeln
bokstavligt eller bildligt?
Det vet jag faktiskt inte, sade jag. Det beror sig väl på.
Man kan
inte pressa in bibelläsningen under så snäva alternativ.
Tänk t.ex. på när Jesus säger: "Jag är dörren
in till fåren." Då
menar han inte att han är en dörr med gångjärn
och handtag och allt.
Naturligtvis är det ett bildligt uttryck. Innebörden är
att Jesus är
ingången till Guds rike, att man blir frälst genom honom.
Men när Jesus säger till lärjungarna att vi går
nu upp till
Jerusalem, då är det bokstavligt menat. De skulle gå
dit på riktigt. I
ljuset av vad som sedan hände får vandringen till Jerusalem
flera
betydelser. Den innebär att gå upp till lidandet men också
att fortsätta
till uppståndelsen och segern och sedan till det himmelska Jerusalem.
Detta med uppståndelsen är för många den verkliga
stötestenen.
Uppstod Jesus verkligen ur graven? I alla tider har man haft svårt
att tro
på detta. Inte minst apostlarna själva när de uppskrämda
kvinnorna kom till
dem på påskdagsmorgonen och förmedlade nyheten om
den tomma graven. Bara
motvilligt lät dem sig bli övertygade om att Jesus lever.
Men när
övertygelsen väl slagit rot så gick de i döden
för den.
Bibelorden har ofta inte bara en betydelse utan flera. De är inte
alltid så lätta att förstå. Det räcker inte
med stark läslampa och
förstoringsglas. Bibeln behöver bli förklarad. Det gudomliga
ordets rika
innehåll låter sig inte stängas inne i alternativen
bokstavligt eller
bildligt. Däremot kan Guds ord göra människor snällare.
Det är mer än vad
genetiken kan.
* * * * *
I 24 år har golvet i Horreds kyrka varit täckt av en matta,
som blivit allt
gråare med åren. Man kan inte säga att den åldrats
med behag. Det var dags
att göra något. Georg och Per, våra hustomtar, lyckades
flytta undan den
tunga täljstensdopfunten med hjälp av en lift. Altarringen
ställde de ovanpå
bänkarna. Mattan revs upp och visade sig dölja ett enastående
fint furugolv
med täta ådringar, lagt med millimeterprecision längs
den ojämna kyrkväggen.
Nu blev det mycket att göra för vår mattläggare
Kjell-Erik. Mot
slutet av veckan stod det klart att arbetet inte skulle bli färdigt
till
söndag. För en gångs skull fick vi fira gudstjänsten
i församlingshemmet.
Men det gick bra det också, även om man nästan satt
i knät på varandra. Och
vi lärde oss att hur fin kyrka vi än har, så går
det också att vara på andra
platser. Det är inte byggnaderna som gör församlingen
utan de människor som
samlas till gudstjänst.
Sedan fick jag också en ledig söndag och tillfälle att
vara vanlig
gudstjänstdeltagare. Vi var nere i Lund, bodde på Laurentiistiftelsen
och
gick till högmässan i S:t Laurentii stora och luftiga kyrka.
Prästen Bo
Brander inledde sin predikan med en upplysning till alla som satt på
golvet:
"Det finns fortfarande några enstaka sittplatser här framme
i koret!"
Så är det söndag efter söndag i denna kyrka, som
är fristående från
den kyrkliga och politiska organisationen och som ekonomiskt är
helt
beroende av sina offervilliga kyrkobesökare. S:t Laurentii kyrka
lär numera
på vanliga söndagar ha fler besökare än Lunds
anrika domkyrka. Det kan vara
något att fundera över i den ovissa framtid Svenska kyrkan
nu går in i.