Från Istorps prästgård:

Tack för tusen år!

Då var alltså det här årtusendet avklarat. Det är dags för summering. Vad har betytt mest under de senaste tusen åren?

Jag anser att det är den kristna kyrkans ankomst till vår del av världen, om vi nu inskränker oss till vårt eget land. För ungefär tusen år sedan påbörjades vårt samhälles kristnande. Men människornas tänkesätt förändrades inte över en natt. Det tog lång tid att mjuka upp många förkristna generationers syn på människovärdet. Att Guds ord stod över hövdingens ord, att små barn och orkeslösa gamlingar hade lika stort värde som varje annan människa, var inte lätt att förstå för gamla hedningar.

De som var lite mera framåt insåg dock snart att kyrkan kom med en överlägsen kultur. Cisterciensermunkarna förde med sig nya jordbruksmetoder och odlade upp mark som legat för fäfot. De uppförde byggnader i huggen sten och i tegel. Sjukvård och fattigvård organiserades genom kyrkan med utgångspunkt i klostren. Munkarna förde med sig ny informationsteknologi. Med hjälp av böcker, skrivdon och postgång byggdes dåtidens IT-samhälle. Kyrkan kunde administration. Hövdingarna och småkungarna drog nytta av den kyrkliga infrastrukturen. En organiserad politisk enhet, som så småningom skulle bli Sverige, växte fram med kyrkans hjälp. Kyrkobyggnader restes i socknarna, församlingar organiserades och gav en struktur åt vårt land som bestått ända in i vår tid. Kulturen i form av kyrkmålningar, skulpturer och gregoriansk sång nådde ända ut i avlägsna bygder.

Och så var det då människovärdet. Det dröjde länge, innan uppfattningen att människan har sitt värde genom att vara Guds avbild och inte genom hur mycket nytta hon gör, hade trängt in i den jordbrukande allmogens tankar. Var det inte ganska praktiskt att sätta ut oönskade barn i skogen? Nu fick man inte lov att göra det längre. I stället för ättestupan skulle man ta hand om sina gamla. Det blev förbjudet att förgripa sig på kvinnor. Och smålänningens liv blev efter hand lika okränkbart som västgötens. Sakta men säkert civiliserades samhället.

Genom Gustav Vasas reformation på 1500-talet isolerades visserligen Sverige från resten av kyrkan. Det kulturella blodomloppet stryptes. Men i stället byggdes en särskild svensk modell, där prästerna blev statsmaktens lokala ombud och där husförhören hade en nyckelroll. Läskunnigheten spreds till den grad att vårt land redan på 1700-talet var världens mest läskunniga land. Sverige blev, med delvis hårda metoder, ett land fyllt av ordning och reda. Den svenska ärligheten blev ett begrepp. Landet stod väl rustat med en ypperlig arbetskraft när den industriella revolutionen bröt in.

Med industrialiseringen ökade de materiella resurserna. Nu kunde fler bli delaktiga av ett materiellt bättre liv. Med de kristna värderingarna i bakhuvudet byggdes att välfärdssamhälle utifrån uppfattningen om alla människors lika värde.

Men nu har de kristna värderingarna börjat bli uttunnade. Och då börjar det bli farligt. Ett symptom är det tysta folkmord, som kallas aborter. Gamla testamentets profeter kämpade mot barnoffer, men nu offras många små liv på nyttans altare. Varje år utplånas i Sverige lika många individer som antalet invånare i Marks kommun. Det är dem vi kommer att sakna en bit in i nästa årtusende.

Med den människosyn som ligger bakom aborterna står samhället ideologiskt maktlöst mot såväl nazister som militanta veganer. Vad är det för särskilt med människan? Är inte korna och grisarna lika mycket värda? Varför är det fel att använda våld?

I ett allt rikare samhälle sparas det in på gamla och sjuka. En hänsynslös kapitalism driver på arbetskraften i ett ständigt ökande tempo. Datorer och mobiltelefoner blir tyranner i stället för tjänare. Middagsrasterna blir kortare, arbetsresorna blir längre. Att hålla ihop en barnfamilj kräver jättelika ansträngningar. Dansen kring guldkalven snurrar fortare och fortare. Till vilken glädje? Jesus säger: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?"

Nyckelfrågan inför nästa årtusende är just denna: Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Vad blir det av själen?

Inför det nya årtusendet måste vi ha mod att inse vad som har gått snett. Det viktiga är inte att människan får tillfredställa sina lustar utan att Guds vilja får råda. Inför nästa årtusende behöver vi fortsätta att bedja: "Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden."

ANDERS BROGREN

Tillbaka till hemsidan