Magnus Sundell (red.): Varför jag är kristen? Cordia, 2002. 187 sid. ISBN 91-7085-253-7.

Att vara kristen är något personligt. Det är också att vara i gemenskap med andra kristna. Därför är det viktigt att få ta del av medkristnas andliga liv och troserfarenheter. Att läsa om helgon och martyrer styrker den egna tron. Studiet av kyrkohistoriens olika karaktärer kan vara såväl uppbyggligt som förskräckande, men det är alltid lärorikt och sätter fart på den egna reflektionen. Vi har också glädje av trosvittnesbörd från personer i vår närhet eller från sådana vi kan möta i böcker och tidningsartiklar.

Magnus Sundell har i en antologi samlat ett antal trosvittnesbörd, som tidigare publicerats i tidningen Trots Allt. Dessutom har några bidrag skrivits direkt för den nu utgivna boken, där tjugotre mer eller mindre kända personer nu berättar om varför de blivit kristna. Bland kändisarna märks Helle Klein, Mats Svegfors, Mark Levengood och Wanja Lundby-Wedin.

Särskilt stark intryck gör bidragen från dem som är professionella författare. Christine Falkenlands berättelse i dess nakna koncentration talar direkt till hjärtat. Ylva Eggehorns reflektion om det egna livet insatt i ett samhällsperspektiv inger sympati och förtroende. Den orolige Bengt Pohjanen finner frid som ensam ortodox ute i skogen.

Det är fascinerande att jämföra hur varierande den helige Andes verk kan vara, liksom specialdesignat för varje personlighetstyp. Där finns allt från stora känslor och dramatiska situationer till lugn reflektion och en stilla framväxande tro. Såväl det självutlämnande hos missionspastorn Runar Eldebo med hans starka önskan om att hans barn skall bli en kristen till det sakliga resonemanget hos latinprofessorn och dominikanprästen Anders Piltz ger mycket att tänka på. Piltz försynta och sympatiska plädering för den katolska kyrkan kan man inte gå förbi.

Några enstaka författare har fallit för frestelsen att framställa sig så fina i sin andlighet att vanliga kyrkor och gudstjänster inte längre tycks ha något att ge dem. Över huvud taget skulle man i flera av bidragen vilja veta var vederbörande har sin gudstjänstgemenskap. En kristen är ju inte bara en som håller sig med en viss livsåskådning. Det är också en fråga om det kristna liv, som först och främst tar sig uttryck i att man firar gudstjänst och möter Herren vid nattvardsbordet.

Under en semesterresa råkade jag en söndag hamna i Järvsö kyrka. Efteråt fick jag veta att jag tagit emot nattvarden tillsammans med två kändisar, Malin Berghagen och Tommy Nilsson. Visserligen hade jag aldrig förut hört talas om dem, jag har inte följt med i den lättare musikbranschen sedan slutet av 50-talet, men jag fick stor sympati för dessa tydligen välkända artister, som hade sitt andliga hem vid nattvardsbordet i en vanlig församlings vanliga högmässa. Den kristna tron är ”en gemenskap omkring ordet, dopets bad och nattvardsbordet”. Vi skulle också behöva en bok med vittnesbörd om livet med Gud i söndagens inte alltid så glassiga gudstjänst och om hur tron därifrån förs ut i vardagen.

Anders Brogren