Jesus i Beijing

 

Vi hade sammanträde i Horreds kyrkoråd. Ledamoten Ulla undrade om hon fick visa en video hon spelat in i Kina. Hon hade varit där över påsken och hälsat på sin kinesiskstuderande son Stefan, entusiastisk medlem i Kyrkans Ungdom i Horred. Ordföranden förklarade sammanträdet avslutat, vi slog oss ner framför videon och förflyttades till en gata i Beijing. Där stod en lång kö utanför ett hus. Vad väntade dessa människor på, timme efter timme?

 

De artiga och välklädda kineserna lät de ”långnästa” européerna gå före i kön. Ulla, Stefan och lillasyster Kitty (som några månader senare skulle bli Marks kommuns Lucia) gick in i porten och uppför trapporna. Innanför en dörr hamnade de mitt i påskdagens gudstjänst i en alldeles fullpackad kyrka. Vi satt förundrade framför videon i Horreds församlingshem och upplevde hur glada kineser sjöng psalmer och lyssnade till långa predikningar.

 

Lång kyrkohistoria

 

Evangeliet har förts till Kina i fyra missionsvågor. Den förste missionären, Alopen, kom från Persien. Han var nestorian och anlände år 635. ”Redogörelsen för hur ljusets religion från väst spred sig till Kina” finns att läsa i en inskrift från 781 som omfattar inte mindre än 1900 kinesiska skrivtecken. Den är inristat på en tre meter hög sten som kan beskådas i ett museum i Xi´an i provinsen Shaanxi. Där finns en fyllig redogörelse både för hur de långväga resenärerna blev mottagna som för deras teologi.

 

De första 150 åren tycks ha varit mycket framgångsrika. Sedan kom katastrofen när muslimerna besegrade de kinesiska arméerna i Centralasien och de turkisktalande uiguriska kungadömena togs över av islam. År 845 kom så en kejserlig förordning som angrep all religion som ansågs vara främmande. Tretusen kristna munkar beordrades att lämna sina kloster.

 

Så sent som 1998 upptäcktes en kristen pagod från början av 700-talet. Inne i pagoden hittades två skulpturer som inte var mer skadade än att man kunde se att de föreställde Maria med Jesusbarnet samt profeten Jona i Nineve. Den intilliggande kyrkan hade enligt ortsbefolkningen blivit förstörd och nerriven så sent som under kulturrevolutionen på 1960-talet.

 

Nästa missionsvåg kom med franciskanerna på 1200-talet. De gynnades av den Pax Mongolica som rådde långs resvägarna genom Centralasien. Kyrkor byggdes, tusentals kineser och mongoler döptes, blomstrande församlingar etablerades. Men när den främlingsfientliga Mingdynastin grep makten 1368 tvingades kristendomen in i en underjordisk tillvaro.

 

I slutet av 1500-talet kom de jesuitiska missionärerna. De upprättade en god relation med den dåvarande manchuriska kejsardynastin. Jesuiternas öppenhet i förhållande till traditionella kinesiska riter gav upphov till en påvebulla 1715. Påvens kritik av jesuiterna förargade i hög grad kejsaren Kangsi. Efterträdaren Yongzheng utfärdade en förordning om fördrivning av kristna och konfiskering av kyrkor. Vid denna tid kan det ha funnits 300 000 kristna i Kina men nu började antalet att minska.

 

Den protestantiska missionen tog sin början 1807. Med avbrott för Taipingupproret i mitten av 1800-talet och boxarupproret 1900 arbetade sig missionen fram ända till dess att alla utländska missionär utvisades efter det kommunistiska maktövertagandet 1949.

 

Sedan kom Maos förödande kulturrevolution. Den startade 1966 och avslutades med att ”De fyras gäng” arresterades 1976. Då trodde västerländska bedömare att den lilla kinesiska kristenheten blivit utplånad. Men i stället hade världshistoriens kanske största väckelsen börjat växa fram, mitt under den värsta förföljelsen.

 

Dokumenterad väckelse

 

Nu har väckelsen i Kina fått en kunnig och förtroendeingivande dokumentation. Genom att ge ut ”Jesus i Beijing” av David Aikman, i lättflytande översättning av Robert Fredriksson och Katrin Bjuhr, har ”Ljus i Öster” gjort svensk kristenhet en stor tjänst. Aikman har i många år varit korrespondent i Beijing för TIME Magazine. Med sin kunnighet orienterar han om ett dramatiskt skeende som kan komma att påverka världspolitiken framöver. Vi får inblickar i martyrkyrkans villkor, något som kan vara nyttigt att ha i bakhuvudet när vi betraktar förhållandena i vår s k folkkyrka.

 

Antalet kristna i Kina är på väg mot 100 miljoner. Starka församlingar finns i alla provinser, både i avlägsna byar som i de storstäder där befolkningen och ekonomin växer så det knakar.

 

Påfallande många studenter och unga människor i karriären blir döpta. Två exempel av många ur den 400 sidor tjocka boken: En kvinna, 27 år, internetexpert, utbildad i USA, leder en grupp av fyra familjer i en husförsamling i Beijing. På söndagarna är hon lovsångsledare i en så kallad tre-självkyrka där det alltid är fullsatt. Om man inte är där och köar senast halv sju på morgonen kan man inte komma in ens till gudstjänsten klockan sju på kvällen. Hon har kontakt med andra husförsamlingar, även sådana där medlemmarna är framgångsrika i den nya ekonomin och där alla äger en bil. I sitt vanliga arbete träffar hon däremot affärsfolk från väst som är helt sekulariserade. ”Det verkar som att det finns fler kristna i Kina än i Europa”, säger hon.

 

En ung chef arbetar för ett stort investeringsföretag. När han studerade vid ett av Beijings mest ansedda universitet kom han över en bok som hette Bibelberättelsen. Den påverkade honom att ta kontakt med kristna. När han kommit till tro berättade han om det för sina föräldrar. De skrattade åt honom. Men sedan blev också hans mor kristen genom påverkan från systern som blivit kristen när hon studerade i Polen. Hans chef retar honom för att han går till bibelstudium på fredagskvällarna. Han är med i en grupp om tio personer som brukar träffas i ett hem.

 

Stridsvagnarna krossade Konfucius

 

En mental förändring bland studenterna ägde rum 1989 då stridsvagnarna rullade in på Den himmelska fridens torg. Fram till dess hade inte så många ur Kinas intelligentia drabbats av ”den kristna febern” som förändrat stora delar av Kinas landsbygd. Men för många krossades då den gamla konfucianska uppfattningen om människan som en i grund och botten god varelse. I det ideologiska tomrummet som uppstod kände många en dragning till kristendomen. Enligt obekräftade uppgifter är nu 10 procent av Kinas universitetsstudenter kristna. I en undersökning 2001 vid Rendauniversitet i Beijing uppgav 3,6 procent att de var kristna medan inte mindre är 60 procent sade att de var intresserade av kristendomen.

 

Zhang Boli var en av ledarna för studenterna som protesterade på Den himmelska fridens torg 1989. Idag är han pastor. Han tror att de kommande tio år blir den bästa tiden för Kinas kristnande. Men det är inte bra om samhället blir alltför öppet så att det blir lättare att vara kristen. ”Det är genom motstånd som den kinesiska kyrkan håller sig frisk. Jag är orolig för att det skall uppstå korruption den dag allt öppnar sig.”

 

De kinesiska myndigheterna betraktar katoliker och protestanter som två olika religioner. Det finns två katolska kyrkor, en underjordisk som hela tiden varit lojal mot Rom samt en ”patriotisk” under regimens kontroll. Märkligt nog har båda kyrkorna relation med Rom. Antalet troende beräknas till 8 resp. 5 miljoner.

 

Den kinesiska statskyrkan

 

Av protestanterna tillhör 10 miljoner den så kallade Tre-självkyrkan (självstyre, självförsörjning, självutbredning) medan kanske uppemot 80 miljoner är aktiva i husförsamlingsrörelsens hemgrupper. Tre-självkyrkan, som på många sätt påminner om den tidigare svenska statskyrkan, bildades för att de kommunistiska myndigheterna skulle kunna kontrollera de kristnas förehavanden. Den leds i praktiken fortfarande av den nu nittioettårige biskopen Ding Guangxun. Han företräder en liberal anpassningsteologi. I den statliga tidningen "Peoples Political Consultative Committe Journal" den 1 mars 1999 hade han ett inlägg med titeln "Gammaldags teologi behöver förändras och förnyas". Där hänvisar han till ett tidigare uttalande av dåvarande presidenten Jiang Zemins att "religion måste anpassas till socialism". Ding uppmanar de kristna i Kina att anpassa den kristna teologin och förkunnelsen till den nuvarande socialismen och skriver: "Det som nu inte passar med socialism ska inte predikas. Däremot bör vi utifrån teologin ta fram allt som går i linje med socialismen."

 

Han fortsätter med exempel på vad han menar vara rätt teologi: "Det finns många ställen i Bibeln som talar om kärlek, omsorg och välsignelse från Gud för hela mänskligheten, både för dem som tror på Kristus och de som inte tror. Detta är normal religiös tro. Men somliga inom kyrkan gör ett stort väsen av tron och betonar motsättningen mellan tro och otro. De säger att de som tror blir frälsta och efter döden kommer till himlen, men att de som inte tror inte blir räddade och efter döden kommer att gå förlorade. I enlighet med detta gör de allt för att övertyga människor att tro på evangeliet. Detta leder till att kristendomen blir en religion med ett starkt motsatsförhållande mellan dem som tror och dem som inte tror. Detta är inte förenligt med socialism. Kinesisk teologi får inte hävda detta motsatsförhållande mellan tro och otro eller inkludera teologiska ståndpunkter som splittrar enheten hos det kinesiska folket."

 

För en iakttagare av Svenska kyrkan låter detta märkligt välbekant.

 

Tre-självkyrkan har alltså en starkt politiserad ledning medan de lokala församlingarna ofta är mycket vitala och avvisar den liberala teologin. Många av de kristna som tillhör en hemgrupp firar sin söndagsgudstjänst i en tre-självkyrka. Det finns alltså inga vattentäta skott mellan ”statskyrkan” och de fria grupperna.

 

Mission längs Sidenvägen till Jerusalem

 

Husförsamlingarna kallas de församlingar som inte vill stå under politisk kontroll och som därför inte låtit registrera sig. Ofta har deras ledare kastats i fängelse och blivit torterade men tidvis har de kunnat verka ganska öppet. I sjumiljonerstaden Wenzhou, ”Kinas Jerusalem”, 30 mil söder om Shanghai, finns mängder av husförsamlingskyrkor i katedralstorlek med stora röda kors på taket. Åtminstone 10 procent av befolkningen är där kristen. De kristna från Wenzhou sprider sig över hela Europa och Ryssland som missionerande försäljare och köpmän. De bildar kolonier och församlingar i olika storstäder.

 

Tillsammans med ledarna för husförsamlingarna i Henanprovinsen har man antagit en missionsstrategi. Kinesiska kristna skall missionera sig fram västerut längs den gamla sidenvägen ända till Jerusalem. På vägen dit skall de muslimska folken omvändas. Somliga har som förberedelse studerat arabiska i några av de hundratals bibelskolorna. Redan är flera hundra kinesiska missionärer på plats i Mellanöstern. De är mycket Israelvänliga och menar att när evangeliet kommer tillbaka till Jerusalem betyder det att evangeliet har blivit predikat i hela världen.

 

Några av ledarna för Kinas husförsamlingar har deltagit i kristna bönekonferenser i Jerusalem. Den kände Zhang Rongliang säger att mötet med Jerusalem och de heliga platserna har gett honom en ännu större kärlek till Jesus och det judiska. Liksom husförsamlingsrörelsen i stort omfattar han premillenialismen. Jesus kommer tillbaka för att med Jerusalem som centrum upprätta ett rike som kommer att bestå i tusen år. Men dessförinnan kommer motståndet mot Israel och händelserna i Mellanöstern att eskalera. ”Det som händer i Israel får mig att tro ännu mer på de bibliska profetiorna. Jag tror att israelerna själva kommer att närma sig Bibeln”, säger Zhang Rongliang.

 

Det kommunistiska Kinas politik är officiellt Israelfientlig och arabvänlig. Regimen har även stött muslimsk terrorism. Men även om man inte erkänner den israeliska staten hindrar det inte att man köper gränsövervakningsutrustning och annan avancerad teknik därifrån. Intressant är att spekulera i vad som händer om Kina skulle gå i en mer kristet påverkad riktning. Man skulle kunna tänka sig en omsvängning i pro-israelisk riktning.

 

Till tvåhundraårsjubileet av den förste protestantiska missionärens ankomst 2007 har husförsamlingarna i Wenzhou och Henan planer på att sända ut 100 000 missionärer, en siffra som dock till och med för kinesiska förhållanden verkar otrolig. Man räknar också med stora missionsinsatser i samband med att sommarolympiaden äger rum i Beijing 2008.

 

Aikmans bok bär läsas av alla som vill tolka tidens tecken. Han skriver: ”Den tid kan komma då den kinesiska draken tämjs av det kristna lammet.” Om kinesiska kommunismen kollapsar och ersätts av ett kristet påverkat Kina blir detta en händelse större än Berlinmurens fall.

 

Anders Brogren

 

David Aikman: Jesus i Beijing. Hur kristendomen förvandlar Kina och förändrar den globala maktbalansen. 2006 års upplaga.

Översättning: Robert Fredriksson och Katrin Bjuhr.

Förlag: Ljus i Öster