Fler nya skott från gamla rötter. Red.: Torbjörn Larspers och Per-Eive Berndtsson. EFS läser 2009. ISBN 978-91-978249-2-7.

Ett uppfriskande alternativ till kyrkoorganisationens nedskärningar och sammanslagningar är lusten hos EFS att bilda nya församlingar. I stället för att ängsligt slå vakt om en krympande folkkyrka vill EFS-arna vara offensiva.

En hel bok med ett 20-tal artiklar har man ägnat åt ämnet församlingsplantering. Uppmuntrande exempel ges från Sverige och Norge. I sin inledande artikel, ”Vad behöver Svenska kyrkan mest av just nu?”, konstaterar Torbjörn Larspers, samverkanssekreterare EFS-Svenska kyrkan, att det varken är pengar, byggnader eller anställda. Det viktigaste just nu är engagerade frivilliga, ”Kristusburna Kristusbärare”. S:ta Clara kyrkans vänner visar att det går att bygga lekmannaföreningar som är inbjudande gemenskaper. Bildandet av en lekmannagrupp kan var en del av församlingens strategiska val inför framtiden.

EFS har erfarenhet och kan hjälpa till med detta. Man blir då en del av ett nätverk av lekmannagrupper, kan delta i utbildningsprogram och få hjälp i avtalsfrågor. EFS är unikt genom sin rätt att inom kyrkoordningens ram kunna bilda gudstjänstfirande gemenskaper samt pröva för prästvigning för egna sammanhang. Visserligen är EFS av tradition lågkyrkligt, ”men vi ser mycket gärna andra traditioner (diakonala, högkyrkliga liturgiska, karismatiska, kommunitetsliknande nyplanteringar etc.)” skriver Torbjörn Larspers.

Visst låter det intressant! Här tycks finnas en möjlighet att inom Svenska kyrkan bygga församlingar utan partipolitisk och byråkratisk inblandning.

Anders Brogren