Säreget sökande

 

 

Recension av Lena Einhorn, Vad hände på vägen till Damaskus? På spaning efter den verklige Jesus. Förlag: Prisma.

 

Lena Einhorn tillhör en intressant familj. Hon är dotter till de kända cancerforskarna Jerzy och Nina Einhorn. Också Lena är läkare. Hon har forskat inom tumörbiologi och virologi. Därefter har hon gått över till att bli dokumentärfilmare. Via filmen har hon kommit in i författandet.

 

Även lillebror Stefan är cancerforskare och författare samt dessutom föreläsare om etik och religion. Pappa Jerzy var riksdagsman för kristdemokraterna 1991-94 och engagerade sig för de äldre i samhället. Som överlevande ur förintelsen gav han ut memoarerna ”Utvald att leva”. 

 

Mamma Ninas överlevnadsberättelse har Lena både filmat och skrivit ner i ”Ninas resa” som fick Augustpriset som bästa fackbok 2005. Efter att ha utforskat sin judiska bakgrund är det nu dags för henne att ta sig an den mest betydande av alla judar, Jesus av Nasaret, upphovet till världens största religion.

 

De flesta judar bryr sig inte om kristendomen. De tycker sig inte ha anledning att befatta sig med en avknoppning från deras egen religion. Man vet att kristna har förföljt judar men för övrigt har man mycket skrala kunskaper om kristendom.

 

Men så finns det också judar som känner sig utmanade av Jesus. Han var ju ändå jude. Den som då gör sig besväret att tränga in i evangelierna anser ofta att Jesus är en av judendomens främsta gestalter. Men sedan var det Paulus som kom och förstörde allt genom att uppfinna en ny religion. Alltså ”ja” till den judiske Jesus men ”nej” till kristendomen.

 

Men för somliga judar kvarstår ändå frågan varför just Jesus från Nasaret haft miljontals efterföljare under två årtusenden medan alla andra som påstått sig vara judarnas Messias är mer eller mindre bortglömda. Vem är egentligen denne Jesus? I sin senaste bok söker Lena Einhorn besvara frågan.

 

Hon gör ingen hemlighet av att hon är djupt berörd av ämnet. Hennes respekt för Jesus är stor. I 25 år har hon velat skriva denna bok. När hon för en tid sedan blev arbetslös grep hon sig an verket.

 

Hon gör sin upptäcktsresa med hjälp av Nya testamentet, olika bibelkommentarer samt Internet. Till att börja med färdas hon längs kända vägar när hon refererar själva evangelierna och sådant som är allmängods inom bibelvetenskapen. Så långt är inte mycket att säga. Men när hon till sist skall presentera sin alldeles egna slutsats går det alldeles över styr. Med hjälp av enstaka citat ur tvivelaktiga källor spårar hon rätt ut i den lukrativa snårskog där daVincikoden, von Däniken och allsköns konspirationsteorier redan befinner sig.

 

Hennes sensationella slutsats är att Jesus aldrig dog på korset. Det hela var en sammansvärjning som även Pilatus var delaktig i (om det nu inte var en annan senare romersk landshövding). Svepningen innehöll sårläkande aloe. Jesus tog sig ut graven och bytte identitet, allt i samförstånd med apostlarna. Han förvandlade sig till Paulus och blev en missionär som predikade om sig själv. På så sätt spreds den judisk-kristna etiken ut över världen som därigenom förändrades.

 

Hon är visserligen medveten om de stora skillnaderna mellan Jesus och Paulus. Men finns där inte också vissa likheter? Båda reste till Jerusalem vid ung ålder. Båda var ogifta. Båda fäste enorm vikt vid uppståndelsen. Båda reste runt i sällskap med lärjungar och predikade gärna i synagogor, ”deras livs- och predikostilar är med andra ord mycket lika”. Båda stod till rätta inför de romerska myndigheterna. Paulus använde sig ofta av samma terminologi och bildspråk som Jesus. Dessutom hade han en skada av något slag, ”törntaggen”, som kan vara en följd av att han blivit korsfäst. Så om vi bara flyttar evangeliernas berättelser om Jesus två decennier framåt i tiden så får vi det hela att stämma. Eller hur?

 

Lena Einhorn är medveten om att hon förmodligen är först i världen med denna version av historien. Men hon är ödmjuk i tonen och betonar att den bara är en hypotes. Hon vill inte heller utesluta att Jesus dog på korset och uppstod från de döda ”och att Jesus verkligen var gudomlig”. Men hon har blivit så fångad av sin ”upptäckt” att hon alldeles tappar sansen. Hennes hypotes ger upphov till många gånger fler problem än den löser. Hur många lärjungar var i så fall ”medbrottslingar” i sammansvärjningen? Varför var det inte fler som kände igen Jesus? Vilket var motivet för denna gigantiska konspiration?

 

Det är inte lätt att som undersökande historiker få grepp om Jesus. När man vill ta kontroll över honom blir han egendomligt undflyende. Det är först när man själv möter den uppståndne som bitarna faller på plats. Så var det för Paulus på vägen till Damaskus. Det är bara att hoppas att Lena Einhorn hittar ut ur snårskogen och kommer upp på vägen igen.

 

Anders Brogren

 

Publicerad i Världen Idag