Stiftshistoriskt symposium på Gotland

Årets stiftshistoriska symposium ägde rum i Visby 14-15 april. Att ta sig till Gotland har alltid sina sidor, men det är trevligt när man väl kommit dit. Så långt gick också allt väl. Värre blev det med hemresan. I sista stund blev flyget inställt på grund av askmolnet från Island. Det blev till att hasta till färjeläget för vidare befordran till Nynäshamn och Stockholm, övernattning och hemkomst till västkusten nästan ett dygn försenad. Men vad spelar det för roll för en glad pensionär? Värre för de strandsatta turister som måste åka buss genom hela Europa för att komma åter till sina väntande arbetsplatser.

Dagen före själva symposiet hade några av deltagarna tillfälle att göra en kyrkohistorisk exkursion. Under förre antikvarien Torsten Gislestams sakkunniga ledning besökte vi Källunge kyrka, ”en felslagen storhetsdröm” som Torsten uttryckte saken när vi besåg det enorma kor som var tänkt att bli påbyggt med ett ännu större långhus, ett som aldrig blev kom till stånd.

Bonderepubliken Gotlands välstånd under 11-1200-talen gjorde det möjligt att bygga prakttempel i varje liten socken. Delar av kyrkorna revs efter hand och ersattes med större tillbyggen. Framtidstron tycktes obegränsad. Satsningarna var närmast ofattbara. Men i mitten av 1300-talet, vid tiden för digerdöden och Valdemar Atterdag, inträdde stagnationen. Därför ståtar ön idag med 92 praktfulla medeltidskyrkor, ofta integrerade med en väl bevarad prästgårdsmiljö av det slag vi fick tillfälle att bese i Othem.

Kyrkliga inventarier, bildstenar och silverskatter från Gotlands forna storhetstid kunde vi nästa dag bese på länsmuseet anförda av Torsten Gislestam. Denne tycks veta allt som är värt att veta om denna särpräglade ö. Till och med kunde han konstatera att vi var släkt genom gemensamma förfäder i Mölner i Väte på 1600-talet.

På Källunge kyrkogård låg blommor och kransar efter kontraktsprosten Torbjörn Engströms begravning. Han tjänstgjorde som sekreterare i det nybildade Gotlands kyrkohistoriska sällskap och hade förberett vårt symposium. Samma dag han gjort färdigt programmet och postat våra inbjudningar föll han ner död över ratten i sin bil.

Symposiet inleddes av ordföranden i Gotlands kyrkohistoriska sällskap, prosten Ragnar Svenserud, som först höll parentation till minnet av Torbjörn Engström och sedan hälsade oss välkomna till Visby stift. (För min del ett återseende – Svenserud blev överraskad då jag påminde honom om att vi träffats en gång förut, nämligen i december 1966 i Beit Hanina strax norr om Jerusalem på den då av Jordanien ockuperade västbanken!) Symposiets moderator, förre domprosten i Karlstad Harry Nyberg, gav sedan ordet till docent Sven-Erik Pernler (också ett återseende, Pernler var min handledare när jag praktiserade i Visby domkyrkoförsamling sommaren 1965). Pernler blev 1978 invald i Visby stifts herdaminneskommitté och hade redan 1987 färdigställt ett färdigt manus för en volym om Gotlands präster under medeltiden. Av olika skäl blev det då aldrig någon tryckning. Herdaminnets titel är ”Präst efter präst”. Materialet är, naturligt nog, mycket disparat. Många gånger har Pernler kunnat fastställa existensen av en präst utan att veta namnet på denne. I andra fall är källäget väsentligt bättre. Herdaminnet upptar c:a 500 präster. Det kommer nu, äntligen, att ges ut av landsarkivet i dess serie ”Arkiv på Gotland”.

Gotlandsbördige Bengt Sturevik, numera komminister i Ronneby på fastlandet, berättade om predikanten Jöns Lindelius och den metodistiska väckelse, som fick ett särskilt genomslag på Gotland. Lindelius mötte metodismen på det s k Betelskeppet i New York. Han började predika i sin hembygd och lät 1872 uppföra Gotlands första metodistkapell i Buttle. Den metodistiska väckelsen samlade de fattigaste på landsbygden. Samtidigt utvecklades en ”stadsmetodism” inne i Visby, som bars upp av tämligen välsituerade företagare. Med tiden försvann ”landsbygdsmetodismen” och Visbyförsamlingen blev dominerande.

”Gotlands kyrkor överträffar i ovanlighet, skönhet och historiskt intresse samtliga företeelser som i vårt land hittills fått världsarvsstämpel.” – Så skriver Göran Hägg i Svenska kyrkor, En historisk reseguide, som utkom 2008. Anhopningen av 92 tämligen enhetliga medeltidskyrkor på en ö är något så unikt att förslaget väckts att ansöka om världsarvsstatus för dem alla. Antikvarie Louise Borgö redogjorde för diskussionen i frågan medan Jan-Mikael Bexhed, tidigare Skandias chefsjurist, numera adjungerad lektor i kulturvård vid Högskolan på Gotland, tog upp de juridiska implikationerna.

Efter nästa dags morgonmässa gjorde kultursekreterare Thomas Fors en presentation av domkyrkan. Domkyrkoorganisten Claes Holmgren presenterade den orgel som 1870 byggdes för Klinte kyrka men som sedermera ersattes och blev magasinerad. Den förvärvades av domkyrkan, blev restaurerad 1998 och är nu uppställd i det avskilda kapellet i domkyrkans sydvästra hörn. Med sina sex stämmor har instrumentet en förvånansvärt fyllig klang, något som Holmgren visade i en komposition av Otto Olsson där de fyra åttafotsstämmorna samt Borduna 16' kändes helt rätt.

Förre landsarkivarien Tryggve Siltberg föreläste om Gotlands danska kyrkohistoria under tiden från reformationen fram till det svenska maktövertagandet 1645. Under medeltidens växlande politiska konjunkturer hörde Gotland till Linköpings stift. Då biskop Brask efter Västerås riksdag avseglat till landsflykten i Polen utövade de lutherska Linköpingsbiskoparna inte någon tillsyn av Gotland. Den lokala kyrkan styrdes av den danske landshövdingen på Visborgs slott, borgmästaren i Visby samt de tre tredingsprostarna. Prosten Hans Nilssøn Strelow, författare till Cronica Guthilandorum, tjänstgjorde en tid som superintendent. 1645 fortsatte han sin tjänst under svensk överhöghet och har därför blivit beskylld för att vara kappvändare. Siltberg ville dock försvara hans agerande med att han framför allt såg till det gotländska lokalsamhällets bästa.

Efter utbyte av information mellan de olika stiftshistoriska sällskapen avslutades det väl genomförda symposiet under viss förvirring, orsakad av det annalkande isländska askmolnet.

Anders Brogren