Recension av

Thomas E. Woods Jr.: How the Catholic Church built Western civilization (Regnery Publishing Inc.), 2005, 280 sid.

Kyrkan har lagt grunden för vår civilisation

I det vilande förslaget till EU-konstitution vill man inte kännas vid att Europa har ett kristet arv. Men i själva verket är den kristna kyrkan själva förklaringen till vår världsdels exceptionella framsteg. Utan kyrkan hade det inte funnits någon västerländsk civilisation.

Även om överhetskyrkans tid ligger bakom oss upplever många dock fortfarande att kristendomen är en boja man måste göra sig fri från. En anledning till detta är olika missuppfattningar om kyrkans roll i det förgångna. Bristen på kunskap medför att man blir blind för vad kyrkan betyder för vår kulturella identitet.

Den amerikanske historikern Thomas Woods (f. 1972) har märkt att hans studenter är fyllda av fördomar mot kristendomen. Därför har han skrivit boken ”How the Catholic Church built Western Civilization” (Hur den katolska kyrkan byggde upp den västliga cilisationen). Med stöd av en omfattande litteratur har han metodiskt arbetat sig genom olika ämnesområden. Han drar fram sådant som är okänt för de allra flesta och visar därigenom att utan kyrkan insatser hade vi idag inte kunnat njuta frukterna av vår civilisation.

När det västromerska riket föll sönder fylldes det politiska och kulturella tomrummet av olika barbarfolk. Antikens kultur och samhälle avlöstes i västra Europa av de s k mörka århundradena. Men kyrkan grep sig an uppgiften att kristna de vilda stammarna. Frankernas kung Klodvig döptes år 496. Trehundra år senare inträffade den karolingiska renässansen. Under Karl den stores beskydd sysslade munkar med intellektuell verksamhet i katedraler och kloster. De kopierade böcker och räddade på så vis undan vad som idag finns bevarat av den antika romerska litteraturen. De uppfann den karolingiska minuskeln och standardiserade bokstäverna så att litteraturen därefter kunde läsas över hela Europa. Stora insatser gjordes även inom konst och arkitektur.

Europa var glest befolkat men benediktinerna slog sig gärna ner i de många ödemarkerna. Som mest hade de 37 000 kloster. Genom hårt arbete odlade de upp skogar och kärr och blev föregångare vad gällde nya grödor och metoder. Munkarna införde avel och uppfödning av boskap och hästar. De lärde ut biskötsel, ölbryggning, biskötsel, osttillverkning, laxfiske, konstbevattning. Benediktinerna var också pionjärer inom gruvnäringen vare sig det gällde att bryta salt, bly, järn, alun eller gips. De smidde knivar, högg marmor, blåste glas samtidigt som de tog hans om sjuka och fattiga.

De filosofiska förutsättningarna för västerlandets vetenskapliga arbetsmetod uppstod i katedralskolan i Chartres i mitten av 1100-talet. Dess föreståndare Thierry ”sekulariserade” universum så att man skulle kunna bedriva en förutsättningslös naturvetenskap. År 1277 fördömde biskopen av Paris en lång rad ståndpunkter som hävdats av den dittills normgivande antike grekiske filosofen Aristoteles, en åtgärd som ytterligare frigjorde vetenskapen. Jean Buridan, som var professor i Paris på 1300-talet insåg att den kristna tron inte gick att förena med Aristoteles uppfattning att universum var evigt. Buridan hävdade att universum skapats av Gud ur ingenting vid ett bestämt tillfälle.

Redan här kan vi i förlängningen ana Big Bang-teorin, som lanserades av en katolsk präst, Georges Lemaître, verksam vid universitetet i Louvain på 1920-talet. Men så långt fram går inte Woods eftersom han koncentrerar sig på att skildra den medeltid som många fortfarande tror var det intellektuella mörkrets tid utan några framsteg.

Woods refererar till vetenskapshistorikern Stanley Jaki som påpekat att kyrkan tillhandhöll de filosofiska verktyg som behövdes för en vetenskaplig utveckling. Kulturer som de babyloniska, egyptiska, grekiska, indiska och kinesiska förblev stillastående eftersom de inte trodde på en transcendent skapare. I stället uppfattade dessa kulturer universum som en stor organism fylld av olika gudomligheter som man var tvungen att försöka beveka på olika sätt. För dem var universum evigt, underkastat ett ändlöst cykliskt förlopp av födelse, död och återfödelser. Kristendomen däremot tror att Gud är överordnad sin skapelse som han försett med ett sammanhängande system av naturlagar.

Enligt den kristna traditionen alltifrån urhistorien i Gamla Testamentet har Gud skapat universum vid ett bestämt tillfälle och sedan inrättat sin skapelse efter vissa ordningar. Tillvaron är inte ett evigt kretslopp utan tiden har början och slut. Historien har ett mål. Naturen är inte oberäknelig.  Kyrkofadern Augustinus hänvisar till Vishetens bok 11:20 där det står att Gud ”har ordnat allt efter mått och tal och vikt”.

De arabiska muslimernas roll som förmedlare av de antika grekiska författarna är välkänd. Man brukar också framhålla deras vetenskapliga insatser, särskilt inom medicin och optik. Men framstegen i muslimernas vetenskap ägde rum trots deras religion och inte tack vare den. Ortodoxa muslimer avvisar bestämt uppfattningen att universum innehåller ett system av bestående naturlagar eftersom sådana lagar skulle innebära en inskränkning av Allahs suveränitet. Enligt muslimsk uppfattning är naturlagarna att likna vid Allahs vanemönster som han när som helst kan ändra på.

Av alla kulturer var grekerna de som kom närmast vad vi idag menar med vetenskap. Men det var medeltidens kristna filosofer som fick avpersonalisera grekernas uppfattning om naturen t. ex. genom att förklara att det inte var på grund av kärlek till jordens centrum som stenen faller till marken utan att detta är ett helt naturligt förlopp. Den store lärofadern Thomas av Aquino menade att man med exakta metoder skall undersöka Guds skapelse för att därigenom undvika abstrakta spekulationer om hur universum borde vara beskaffat. Man kan inte bara sitta ner och tänka ut hurdant universum är inrättat utan måste använda sig av observationer och experiment. Gud har skapat en viss bestående ordning. Därför är det möjligt att utforska tillvaron.

Woods lär oss också vad kyrkan betytt för astronomin när katedralerna inrättades som astronomiska observatorier. Den tragiska episoden med Galilei är ett beklagligt undantag som delvis berodde på Galileis provocerande sätt och att han råkade hamna i kyrkliga intriger.  Personligen var han en mycket from man. Påven Johannes Paulus framförde 1992 kyrkans ursäkt för dess misstag.

Vi får veta om jesuiternas betydelse för seismologin, ”den jesuitiska vetenskapen”. Att kyrkan haft en avgörande betydelse för konst, arkitektur, lagstiftning, sjukvård och hjälpverksamhet förvånar inte. Mera överraskande är att dominikanermunkar lade grunden till den ekonomiska vetenskapen.

Woods påpekar till sist att den sekulariserade västliga civilisationens självpåtagna minnesförlust inte kan upphäva vad kyrkan betytt. Att förneka sitt arv innebär tillbakagång. Den civilisation som skurit av sig från sina kristna rötter kommer mödosamt att få återerövra vad som gått förlorat.

Anders Brogren