arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse om Svenska kyrkans mission

 

Mission hör till kyrkans grundläggande väsen, eftersom hon är sänd av sin Herre Jesus att fortsätta den Guds sändning (missio Dei) som Sonen gjort till frälsande faktum för jordens alla folk (Matt. 28:20). Varje kristen individ, församling och kyrka har därför i uppdrag att med ord och handling frimodigt förkunna evangelium, det glada budskapet om frälsning genom Jesus Kristus till tro och omvändelse. Mission har framför allt med förmedlandet av tro att göra – en tro verksam i kärlek, som därför i förlängningen innebär omsorg om hela människan till ande, själ och kropp, med inriktning på evigheten.

Den största gåvan någonsin till vårt folk är att evangeliet har slagit rot och burit frukt i Sve­ri­ge genom mission utifrån, från 800-talet och framåt. Svenska kyrkan har själv en lång historia av mission och internationellt arbete där hon fått ge gåvan vidare. Hon har fått vara med och sprida evangelium om Kristi kärlek på flera olika kontinenter, och sett lokala kyrkor växa fram som ett resultat av detta arbete. Många människor i Sverige har haft ett stort engage­mang för mission och har just utifrån missionsbefallningen brunnit för uppgiften att göra Jesus Kristus känd för alla människor – ett engagemang som kostat tid, pengar och per­sonliga uppoffringar. Vi har en missionshistoria att vara stolta över.

Varje församling i Svenska kyrkan är enligt Kyrkoordningen av 2000 skyldig att bedriva mission, en uppgift som tillsammans med de övriga huvuduppgifterna syftar till att ”människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. Om denna grundläggande uppgift gäller för varje församling, borde den självklart gälla på stifts- och nationell nivå, liksom i det internationella arbete kyrkan utför i exempelvis det som hittills hetat Svenska Kyrkans Mission.

Svenska Kyrkans Mission (SKM) har nu lagts ner och restlöst uppgått i en ny organisation för Svens­ka kyrkans internationella arbete, där inte bara namnet ”mission” utan också saken och upp­giften mission har försvunnit. En namn- och organisationsförändring säger mycket ock­så om en inriktningsändring. I de brev och trycksaker som sänts ut till församlingar och mis­sions­­intresserade om det s.k. samgåendet mellan Lutherhjälpen med sitt internationella hjälp­arbete och Svenska Kyrkans Mission saknas varje som helst omnämnande av Gud, Jesus, evangelium, tro, omvändelse, mission, frälsning. I stället talas det om att fokus för den nya

 

organisationens arbete ligger på bistånd, mänskliga rättigheter och att bygga en rättvisare värld.  

Arbetet på att förbättra människors situation, ta bort all hunger, lindra sjukdom och motarbeta orättvisor är en viktig kristen uppgift, men är bara en del av kristen mission. Kär­nan i den ligger snarare i att möta människor av annan tro och livstolkning och i dialogen med dem bära fram vittnesbördet om det hopp som alla människor har fått i

Jesus Kristus, han som är vägen, sanningen och livet. När detta inte nämns med ett ord i de dokument som beskriver den nya organisationen för internationellt arbete, verkar det som om Svenska kyrkan inte läng­re vill fylla sitt uppdrag att proklamera Jesus Kristus som världens frälsare – i varje fall inte i andra länder. Blygs man för evangelium?

Vi fruktar att nerläggningen av SKM och den otvetydiga inriktningen på enbart biståndsarbete i det Svenska kyrkan gör i andra länder kommer att leda till att missionsuppdraget fördunklas, och uppmanar därför kyrkan att centralt bearbeta frågan om inriktningen av Svenska kyrkans internationella arbete, så att saken mission inte går förlorad, vare sig i namnet på den nya organisationen eller i inriktningen och beskrivningen av dess uppdrag.